Historien om Lukas del 7

Så var det nu sommar och trots vårt ihärdiga motionerande gick Lukas upp i vikt igen med det saftiga gröna gräset. Men i år var Camilla iallafall inte lika rädd att han skulle få fång, för motion fick han ju. Vi fortsatte med dressyrlektionerna på de ljumma sommarkvällarna och han blev allt finare och lättare att ställa. Vi började träna inför att lära honom galoppombyten (vilket vi aldrig fullföljt, han lärde sig själv tillslut) genom att rida tre serpentinbågar i galopp och bryta av på mitten och fatta ny galopp. Det svåra var att få han att fatta galopp snabbt igen - och få rätt galopp. Numera gick det ju att galoppera och svänga även om det blev avbrott till trav ibland när Celina slarvade.



Vid den här tidpunkten började Lukas visa att han egentligen är en galoppör i dvägformat och att han han hade en stark tävlingsinstink begravd inom sig. En dressyrlektion på ridbanan när vi skulle träna galoppombyten fick vi ge upp med för Lukas vägrade bryta av. Jag sa då åt Celina att låta han galoppera av sig på spåret och att hon skulle driva på han. Svisch, sa det och så for de runt på ridbanan medan jag stod och gapade. Jag hade aldrig sett Lukas gå så fort innan eller ens vara så intresserad av att springa. Det gjorde att vi även började med ponnygalopp som konditionsträning imellanåt. Jag släpade ner halmbalar och satte två irad på varje långsida och så fick de galoppera 4 varv och sedan skritta ett fyra gånger i rad. I takt med att konditionen blev bättre ökade vi varven till 6, men Lukas kom snabbt på att halmbalarna, ja de gjorde inte ont att slå i. Så efter tre gånger med halmbalar fick jag byta till riktiga hinder för jag fick springa mellan balarna och sätta tillbaka dem eftersom Lukas sprang rätt igenom dem.



Juli 2008








Hoppningen gick allt bättre även om Lukas fortfarande hade svårt att beräkna avstånd och dessutom var seg i värmen. Hindrena på filmen är 40cm höga, men poängen med den övningen var att träna svängar mellan hindren och som ni ser var inte Lukas särskilt lättstyrd + att han knappt orkade lyfta på benen. 



Hösten kom och vi förberedde Lukas för höstens klubbtävlingar. De startade knatte och förenklad i mitten av september och det blev både ett par stopp och riv. Celina var ganska ledsen och frågade mig om hon någonsin skulle få en clearroundrosett med Lukas. Höstlovets hopptävling började inte heller bra då hon förutom att riva och vägra även trillade av. Hemskt regnigt väder var det och jag minns att hon stod och grät och sa att hon och Lukas aldrig skulle få en felfri runda. Mindre än en timme senare sken hon som en sol för då hade dem tagit sig igenom andra klassen felfri och fått en rosavit rosett. I början av november, en av de sista dagarna det året som ridbanan inte var som en lerpöl hoppade Celina ett 70cm högt räcke med Lukas och hon var så glad och stolt efteråt. Då började vi prata om att hon kanske, kanske någon gång i framtiden skulle kunna tävla LC med honom. LD skulle gå det visste vi och några LC - klasser borde ju med gå tyckte vi innan hon växte ur honom, men placeringar...nej, det trodde vi inte på. Vi drömde att han skulle gå en felfri runda bara och Celina fantiserade om att han kanske, kanske skulle kunna tävla LB en dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0