Ibörjan på 2008 var det då dags att börja hoppträna med Lukas tyckte jag och Celina. I uppvärmningen började vi trava över 4 bommar på märken med det enda resultatet att de flög åt alla håll och kanter när Lukas snubblade över dem. Jag hade ingen aning om vad en liten shettis kunde ha för avstånd så jag var övertygad om att det var jag som inte kunde lägga ut bommarna rätt som gjorde att han bra snubblade. Jag försökte fixa till det och lät han skritta över det utan att det hjälpte så jag försökte med två bommar med samma resultat. Av någon anledning som jag nu har glömt lät jag Lukas skritta över en ensam liten bom (våra "bommar" är hälften så stora som en normal är) och till min och Celinas stora förvåning kunde han inte ens gå över den utan att snubbla i skritt. Ja, så gick det med den hopplektionen, vi beslöt att vänta och träna med bommar men Lukas blev inte mycket bättre. Några veckor senare byggde vi upp ett litet hinder som han faktiskt lyckades ta sig över, men han rev ofta och kunde inte bedömma avstånd. Dessutom var han fortfarande tjock och seg eftersom vi var på banan och tyckte nog att vi var mest jobbiga. 40cm var så mycket han klarade att hoppa och ändå for bommarna åt alla håll och kanter. Har två filmsnutter från en lektion och det ser ganska plågsamt ut. Har faktiskt lyckats komma på hur man visar videoklipp så jag bjuder på en filmsnutt. Ni som känner Lukas, visst är det svårt att tro att det är samma shettis?



Celina kommer mörda mig för att jag lägger ut de här bilderna




Dessa bilderna är tagna i april, två månader efter de förra bilderna. Jag ser inte mycket skillnad mellan dem, på sista bilden här river han bommen igen och som man ser på hindret till höger på samma bild rev han nyss det också...






Trots detta hade vi siktet inställt på en klubbtävling i maj då han skulle hoppa 40 & 50cm. Första tävlingen gick ganska bedrövligt och Celina skäms fortfarande lite när hon tittar på filmen från den tävlingen. I första klassen håller han på att vägra ut sig redan på första hindret så det slutar med att jag och en till får ställa oss bredvid och smacka på. Mycket stappligt tar de sig sedan igenom banan och tar med sig lite rivningar. I andra klassen som lustigt nog var lägre än den första klarade de sig ganska bra fram till sista hindret där de fick två vägringar och ett riv. Lukas var helt slut och flåsade så att det ekade i ridhuset.