Jag red aldrig till ängen som jag hade tänkt idag, red väl ungefär 2/3 av vägen och sen fick jag nog, hoppade av och ledde Madicken hem. Hon ömmade fortfarande och snubblade fram där det var stenigt. Först var jag inte säker på hur mycket hovarna faktiskt gjorde ont och hur mycket hon låtsades, för hon låtsades ha ömma hovar i somras när hon var seg. Men idag gick hon rätt bra sålänge hon gick på slät gräsmark vid sidan av stigen, men marken är ju stenhård, stenig eller bucklig nästan överallt så hon får väl helt enkelt vila från ridningen tills hovarna blir bättre eller tills marken blir mjukare. Madicken har praktiskt taget allt gått utan skor och hon har aldrig reagerat såhär innan :/ Hovslagaren måste ha tagit för mycket denna gången.