Äntligen!

Jag kunde knappt tro det när jag kunde sätta på och knäppa grimman på Nangijala idag - och hon var pigg och stod upp! Hade förväntat mig att få lirka med att knäppa grimman om halsen eftersom vi inte tränade igår, men tydligen gjorde gårdagen nytta för det tog inte mer än ett par minuter förren hon frivilligt stack nosen i grimman och lät det träs på. Var tvungen att göra det några gånger för att se att det faktiskt var sant, men jodå. Dock tröttnade Nangijala på mig tillslut så jag lät grimman sitta på och tränade lite på att hon skulle följa med när jag drog försiktigt i grimman. DET blir mitt nästa projekt, för det var inte populärt haha. Men helt klart nödvändigt för sedan vägrade hon gå de få metrena från stallet till hagen. Hon gick runt och skulle gå iväg och motsatt håll och skulle velat gå runt och kika mer på gården. Så vi tog Madicken in i paddocken dit följde hon glatt med och ägnade en god stund att busa runt där.

Elina, en tjej som hade ett varmblod i stallet fram tills mitten av maj förra året kom och kikade på Nangijala med sin pappa och fick då bevittna Nangijalas vägran att gå in i hagen. "Är det vi som skräms?, frågade de, "ska vi kanske gå iväg?". Knappast, det var bara ett anfall av envishet och sjävständighet haha. Tur ändå de var där för vi fick vara tre för att mota in henne i hagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0