Nangijala växer så det knakar och lever rövare i hagen. Galopperar runt, gör tvärstopp, bockar, stegrar, sparkar bakut, hoppar över grästovor... Jag förstår inte hur Madicken står ut för titt som tätt springer Nangijala mot sin mamma, vänder baken till och sparkar bakut på henne. Hon försöker göra detsamma med oss människor så numera ståtar jag med ett grönt blåmärke på ena benet. Men jag knuffar bort henne så hon gör inte så mycket mot mig längre tack och lov. Grimman är pest tycker hon så man får smyga och lirka på den. Men borstning, åh den är underbart, minst lika härligt som att stå och bli kliad. Så där står vi, jag och Nangijala, ja borstar henne med en mjuk ansiktsborste och hon står och kliar mig som tack.

Tyvärr dog internet i fredags och min kära pappa har åkt iväg för att vandra uppe vid Kiruna och kommer inte hem förren runt fredag. Han har försökt hjälpa mig på telefon men det går inte att fixa som vanligt så modemet har väl pajat eller nåt. Jag håller på att bli smått galen av saknaden av internet men det beror på två saker: behöver ladda min mobil och att jag inte kan kolla vädret. Därför är har jag lånat min mosters dator. Att vakna och inte veta vad vädret ska bli är faktiskt jättekonstigt, särskilt nu när jag vill ha koll och kunna ta in Nangijala om det blir för dåligt.