Hoppträningen med Lukas fortsatte samtidigt som dressyrträningen. I februari hyrde vi en transport och tog med Lukas på Celinas ridlektion. Helst hade vi velat ta med honom på en hopplektion, men eftersom vi var väldigt säkra på att Lukas nog aldrig hade varit inne i ett ridhus innan tyckte vi det var säkrast att ta dressyr först. Problemet visade sig inte vara ridhuset utan själva lastningen. Vid den tiden hade jag inte mycket erfarenhet av lastning och pappa och Celina hade ännu mindre än mig. Och Lukas var inte intresserad av att åka transport och grävde ner hovarna i marken och vägrade gå. Vi försökte länge muta han med havre men det blev tillslut en kombination av Celina med havrehinken, jag med en longerlina kring bakdelen och pappa som knuffade på allt vad han förmådde som fick in honom. Till lektionen kom vi och Lukas traskade rätt in i ridhuset men vågade inte gå nära läktarlångsidarväggen innan jag gått före och klappat på den. Ena hörnet med en stol i var också livsfarligt. Men alla nya hästar var ju superintressanta och Lukas sprang omkring och hade livat trots att han faktiskt egentligen inte orkade, därför trodde vi det skulle bli lätt att lasta honom, men nej. Några veckor senare hade Camilla skaffat transport så vi tog med Lukas till en hopplektion och den blev minnesvärd. Den började så lagom roligt med att Lukas vägrar hoppa ett 40cm högt hinder med svartrosa bommar så han vänder till vänster och hoppar ett annat grönt hinder stillastående trots att det låg på 60cm - hellre än att hoppa det rosasvarta!

I mars kom det en omgång snö och jag, Celina och vår andra syster Linnea begav oss med pulka till stallet för att åka pulka efter Lukas. Lukas hade ingen vagn och var egentligen aldrig inkörd, men han var en pärla och gick att lita på med det mesta. Att ha en pulka fastspänd efter sig var inget konstigt. Vi åkte pulka på en skogsväg, men eftersom jag nog inte riktigt litade på att Celina skulle kunna hålla i tömmarna där hon satt i pulkan och styra och bromsa samtidigt, så gick jag bredvid och skötte styrningen. Jag hade tagit med en filmkamera och bad Linnea filma när jag och Celina kom körande med Lukas. Sagt och gjort, Linnea stannar kvar och vi går bortåt. När vi vänder smackar jag på Lukas i trav och får sedan springa på. Det var blöt tung snö och jag fick springa i kanten av vägen med grenar som stack ut. Nästa jag minns är att Celina hojtar "det går för fort, sakta ner!", men vid det laget springer Lukas så snabbt att jag inte har tid att bromsa, jag har fullt sjå med att inte snubbla över mina egna ben. Nästa sak som händer är att tömmarna rycks ur handen på mig, ett högt krasande ljus och sen galopperar Lukas iväg. Denna roliga händelse finns på film, för det var Linneas "fel" för vad som hände. Lukas kommer galopperande mot henne, får syn på henne och tydligen är hon livsfarlig för han kastar sig runt. Knaket kom från pulkan som han drog sönder och Celina ligger i snön och ropar argt efter mig när jag springer efter Lukas "Jag SA ju att du inte skulle springa så fort!!!"