Jag slog följe med mamma och Celina en bit ut i skogen när de skulle rida. Satt barbacka på Madicken och red längs bak. När vi var påväg uppför en ganska lång backe höjer Madicken huvudet och plötsligt sitter jag halvvägs bak på hennes rygg och håller på att trilla av bakklänges. Lyckas hålla mig kvar även om jag är nära att halka av och det är inte förren Celina pekar bakåt och säger att det var en hund som jag fattar vad som har hänt. Jag hinner bara sätta mig ordentligt igen innan hunden kommer springande i full fart igen och skrämmer Maddan. Det var en collie/schäferkorsning som vi mött lösspringande två gånger innan vilket resulterad i en skenturer nerför backar och längs vägar. Vi fortsätter ridturer och hunden hinner skrämma slag på hästarna flera gånger när den kommer farande. Ingen ägare i sikte så vi trodde att den var på rymmen. Sedan var det dags för mig att vända hem och jag måste erkänna att det inte kändes särskilt säkert att rida hem ensam. Fem minuter efter att jag skiljts från de andra kommer hunden farande igen och fortsätter förbi och DÅ dyker ägaren äntligen upp med sin andra hund och kopplar den lösspringande. Att folk inte har mer vett än så. Stackars alla hundrädda människor som intet ont anande går omkring i skogen där en stor hund springer omkring lös som den vill.

Vår japanska spets Zorro. Går för det mesta utan koppel och är lös när vi är ute i skogen eller när han följer med på ridturer, men han håller sig max 20m iväg från oss och kommer nästan alltid när vi ropar på honom för annars skulle han aldrig få gå lös.