Skulle longera Madicken idag vilket hon avskyr. Efter att hon longerades när hon insjuknat i de två fästingsjukdomarna (de visste inte var det var för fel först när hon började bli konstig) var hon mycket svår att longera efter att hon blivit frisk. Trav och skritt gick an med så fort galoppen kom tvärstannade hon, reste sig, försökte dra iväg, for iväg i bocksprång, går mot en... ja, jag fick kämpa i höger varv för att hon skulle gå som hon ska och sedan göra om allt när jag bytte håll. Det blev mycket bättre och ibland kunde hon gå ordentligt men andra gånger gick det inte alls. Måste varit för ett år sen som vi bråkade i en haltimme när hon vägrade galoppera, var superstressad tillslut för skulle iväg så ropade på stackars mamma som precis hade ridit, hivade upp henne på ryggen innan hon kunde protestera och sa åt henne att driva på när jag sa galopp. Stackarn, rädd för Madicken och inga tyglar.
Men idag var hon en ängel! Överaskade mig med att gå på framåt och vara pigg i alla gångarter! Stannad eupp bara en gång i första galoppen och verkade tycka om att få röra lite på sig. Jahaja...