Arg, trött, ledsen och besviken

Lokal hopptävling för häst idag och jag har varit riktigt arg större delen av dagen. Är bara arg några få gånger per åt och därimellan lite småirriterad korta stunder, men bägaren rann idag över av diverse anledningar. Inte bara av saker som hänt idag, utan av saker som hänt och som fortsätter hända.

Är bara så trött just nu. Känner för att lämna ridskolan och ta ledigt från allt där ett halvår eller så. Slippa allt slit och jobb och den där hopplösheten som kommer över en ibland när man står där och försöker hålla igång något som bara finns på grund av några få personers jobb. En ynklig skara av engagerade människor som gör sitt bästa och jobbar hårt för alla andra, som jobbar för att det inte finns några andra som kan göra det om de skulle sluta. Visst, det kan väl vara kul att känna att man är behövd, men samtidigt, förstår ni andra vad vi offrar av vår tid för att göra saker åt er? Ibland kommer man till en punkt där man frågar sig själv varför jag ödslar så stor tid åt alla andra och lägger mig själv åt sidan när tiden tryter. Och just ikväll kan jag inte komma på en enda vettig anledning. Jag gillar att göra folk glada, men när det alltid sker på bekostnad av en själv är allt det här verkligen värt det då? Jag har ett liv utöver ridskolan, egna hästar och saker som jag lägger åt sidan för att jag känner att jag måste. Jag står alla klasser jag kan på hopptävlingar och ändå tävlar jag aldrig dem själv. Jag plockar fram och ut hinder som jag inte hoppar själv. Jag städar och fixar och grejar åt andra som verkar förvänta sig att dessa grejor bara ska fixas. Men om jag inte vill längre, om alla andra som är som jag en dag bestämmer sig för att sluta samtidigt. vad finns då kvar? Inte mycket tror jag.

Jag tänker inte göra fler banpersonallistor på en obestämd framtid och jag tänker inte engagera mig som banpersonal på nästa hopptävling som är för ponnyer. För en gångs skull ska jag bara vara där och göra ingenting. Inte bekymra mig om folk är där de ska eller inte eller få dåligt samvete för att jag känner att jag behöver tjata för att få folk att hjälpa till. Slippa bli utskälld, gnälld på eller vara frustrerad på andra. Förstår någon hur skönt det kommer att bli?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0