Eftersom Nangijala tittade så bedjande på mig tog jag ut henne för en snabbpromenad på andra sidan vägen. En buss kom körande bredvid oss och Nangijala tittade en aning skeptiskt på den när de brummade iväg. Vek av in i skogen där man inte kan rida och fölis blev pigg. Tränade mycket halter som jag hade tänkt, men så skulle vi vända tillbaka och hon fick spel. Hon försökte dra iväg och när inte det gick bockade hon och försökte stegra så jag drog runt henne i en cirkel vilket hejade henne tills jag stannade. Måste tagit dubbelt så lång tid att gå tillbaka som det gick att gå dit även om hon lugnade sig en del tillslut och nöjde sig med att takta för det mesta. Det var bara fånerier och en åring fylld av energi så jag tränade halter och olika tempon hela vägen hem också, samt en stund i paddocken när vi var hemma.

Avslutade med att släppa henne lös på gräsmattan medan jag fixade lite saker och då hände en rolig sak.

En bil åkande hör jag oich jag kliver ut så att de som ska till affären inte tror att hon är lös eller att de ska råka köra på henne. Fundersamt ser jag bilen stanna på gårdplanen och fönstret hissas ner: "Vi såg en häst lös ifrån vägen, vi trodde att hon hade rymt" säger en kvinna. Jag står där häpen och förstummad och svarade dumt "jaha... ja hon brukar gå lös". När de körde kom jag på att jag kanske borde tackat dem för att de faktiskt kollade om hon hade rymt eller inte. Haha!