På klubbtävlingen idag var det flera som frågade mig om jag slutat vara arg, andra anmärkte att de tyckte det var synd att det är som det är med banpersonal och allt. Jag har (självmant) satt mig i bråk med en av ridlärarna angående dennes uppförande på söndagens tävling som jag verkligen ogillade. Eftersom denne inte var kvar när jag var klar som ringmaster fick jag mejla för jag vägrade låta detta passera. Trots att jag medvetet visste att jag kommer få igen i surhet och otrevlighet. Mejlsvaret var sammanfattningsvis att allt var mitt fel och allt rätt från hennes sida. Och jag lär inte bli förlåten på ett tag för jag blev snäsen åt idag för att jag stod på banan och fotade (provade mitt nya objektiv), har alltid fått det innan, men blev av henne förvisad upp till läktaren. Så senare frågade jag Lindahl och jag fick fortfarande stå och ja, det var inga problem med det. Hon undrade vem jag sagt som inte fick och jag berättade, då skrattade hon lite och sa att denne personen fortfarande är arg på mig. Tydligen hade hon berättat allt för de andra ridlärarna eller nåt? Lindahl verkade ju inte särskilt bekymrad eller arg över det, så jag frågade om jag fick vara otrevlig tillbaka när hon var det mot mig. "Jadå", svarade hon. (sist jag bråkade med en kom hon och skulle lösa bråket, så jag blev ganska förvånad att jag fick).

Efter att blivit förvisad från barnen var jag sur och höll på att elda upp mig till ilska igen(!), men när jag fick höra det sista blev jag otroligt nog väldigt munter! En sak är iallafall säker: bråkar hon med mig, bråkar jag tillbaka. Jag tänker inte ge mig.