Celina ville inte rida grusvägen hem så därför blev det en 30min tur i skidbacken. Celina red barbacka först på Maddan och sedan kom jag efter med Nangijala. Måste berömma min duktiga åring som accepterade väldigt snabbt att matte tänker hålla sig bakom idag. Jag höll mig i höjd med bakdelen/buken mesta tiden men kunde även gå bakom henne. Dock var tömkörningen ju inte helt problemfri. I början bråkade vi mycket om att Nangijala inte får äta medan vi går. Jag drog upp huvudet och sa nej hur många gånger som helst innan hon insåg att den regeln fortfarande gäller trots att jag inte går vid huvudet. Efter halva rundan märkte jag att Nangijala började bli trött i huvudet, hon stannade och tittade med huvudet bakåtvänt på mig och ville inte riktigt gå, så då gick jag fram till huvudet och gick vanligt. Det var skönt tyckte hon och gick så snällt bredvid/bakom mig. En sista kort sträcka innan vi var hemma tömkörde jag igen och slutade när det gick som bäst.

 

Idag kändes det som om Trollis blivit trött psykiskt vilket inte händer så ofta. Hon kändes trött och avslappnad när jag släppte henne i hagen ikväll. Enligt min planering var det tänkt att Nangijala skulle vila från tömkörning nu ett par månader innan vi startar igång på riktigt. Känner mig dock lite fundersam på om jag inte ska fortsätta så smått ändå ett tag...har inte bestämt mig än. Hur som helst ska hon få smälta allt i en vecka innan vi isåfall gör om det. Jag kan inte alltid få hjälp av en draghäst så ska vi fortsätta eller inte beror till stor del på om hon är mogen och vågar gå först.