Pessoabett

Det är ju såna väldiga diskussioner om hur dåligt pessoabettet är och jag måste ju erkänna att jag mår lite dåligt av att läsa om vad bettet gör när jag vet att Lukas går på det bettet. I 3 år kämpade vi med skenturer i skogen då Celina tvingas såga han i munnen för att han skulle hejda sig något. Hon kunde ta både händerna och dra i höger tygel för att försöka tvinga honom att vika av, men hon rubbade bara huvudet med några centimeter. Oavsett vad hon gjorde så stack Lukas iväg med huvudet uppe i luften och gapade för att komma undan bettets inverkan. För något år sedan fick vi nog och av hennes ridlärare blev vi tillsagda att köpa ett pessoa fastän en annan med liknande problem samtidigt fick rådet att köpa pelham. Så vi köpte pessoabettet och provade på Lukas. Hjälpte det helt mot problemet? Nej. Men som Celina säger, hon kan få honom att stoppa några meter tidigare iallafall beroende på vilket humör han är på, men annars är han fortfarande nästan helt okänslig när han sticker iväg. Så under vinterhalvåret går han mestadels på pessoa i skogen för ryttarens, men också för Lukas egen skull då han glatt kan galoppera i full fart nerför en brant, stenig backe full med rötter. 

Pessoa ska ju ge två olika instruktioner till hästen. Nackstycket visar att huvudet ska ner, men eftersom bettet trycks upp i munnen signalerar den samtidigt om att huvudet ska upp. Lukas kör upp huvudet oavsett och jag har då aldrig sett han "gå på tygeln" på grund av bettet. Jag förstår ju att när Celina försöker bromsa så trycker bettet obehagligt, och tar hon i hårdare för att få han att stanna gör det säkerligen lite ont i munnen. Men om Lukas knappt ens reagerar på att hon sågar med ett vanligt bett, som i sin tur nog borde orsaka en del smärta det med? Jag för min del tycker att sågning känns värre än ett pessoabett. Med pessobettet blir det mindre sågande och dragande för responsen från Lukas kommer snabbare. Det behövs något ganska drastiskt för att han ska lyssna på ryttaren när han stänger av sig så.

Annars funkar han bra på vanligt två- eller tredelat bett. Vi ville inte skaffa ett skarpt bett till Lukas, men vi hade tillslut inget val och jag tvivlar på att det finns något bett han lyssnar på de stunder då han sticker för då knäpper han bara av. Han är en kraftig och musklad shettis med en otrolig halsstyrka och en människa kan nästan inte rubba på honom om han sätter den sidan till. Tack och lov är det ju inte hela ridturerna som det pågår en dragkamp så nästan alltid rids han med snälla händer till bettet. Kanske att han en dag slutar att knäppa av så att vi slipper allt vad skarpa bett heter, men jag tror att Lukas har samma grej för sig som min mammas gamla russ hade: Sunny, som ponnyn hette älskade att ge mamma ett saftigt bett i rumpan eller någon annan stans trots att hon visste att hon fick smäll för det, men hon var lika glad ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0