Filippa svarade snabbt på mitt mejl och hade en mycket tänkbar förklaring till Madickens beteende idag:

Madicken såldes till Camilla för lite mer än 5 år sedan nu. Strax innan dess hade Filippa och Maddan tävlat på en gräsbana och brakat rätt in i en mur. Tävlingen efter den var även den på gräsbana och Madicken som sällan stannade vägrade ut sig. De gamla ägarna förstod att rädslan efter muren satt i, men hon såldes strax därefter så de hann aldrig träna bort det. Sedan dess har hon inte gått på gräsbanor och idag var det 5 år sedan sist. Framridningen gick bra men den var på grus. I första klassen kom de över två hinder och inget hinder i andra och jag har en teori till det. En mur brukar vara brun. Tredje hindret var brunt i första klassen. Första hindret i lagklassen var också brunt och det kom de inte heller över fastän de gav sig på det fyra gånger. Var det därför hon vägrade hoppa alls i den klassen?

Tyvärr har vi ju ingen gräsbana i närheten vilket gör att vi får använda oss av en äng som finns där vi bor. Skönt nog har vi likadana hemmabyggda hinderstöd hemma som används till agility och sedan finns 9st bruna granstammar som ska slipas och målas under sommaren. Om det är muren som spökar får vi lägga tävlingar på gräsbanor åt sidan och ägna oss åt att bygga upp hennes självförtroende igen under sommaren helt enkelt.

Antagligen är murar i allmänhet inte särskilt skräckinjagande, bara om de är kopplade till gräsbanor. Madicken har aldrig reagerat på murstöden som sätts under hindren under våra hopplektioner.