Snälla, rara Moa har börjat tina upp ordentligt med oss allihopa i stall Nogelid. Hon är en ganska tyst och blyg tjej, men ju mer vi lär känna henne desto mer pratar hon och vågar ta för sig. Celina har tyckt det varit lite jobbigt eftersom Moa inte varit så självgående i snackandet. Hon säger att jag har mycket lättare att prata med andra och särskilt barn, men det ända jag gör är att babbla på och fråga saker ;)  

Annars uppför sig Moa bra på alla sätt och vis, ja förutom att hon är en aning för mesig när Lukas envisa sida kommer fram, men envishet verkar hon ha en stor portion av själv så det fixar sig nog tillslut. Moa är en sådan där unge som skulle bo i stallet om hon fick, eller åtminstone tillbringa dygnets alla vakna timmar där. Som sportlovet var hon baske mig med på alla aktiviteter ridskolan ordnade och det var inte lite vill jag lova! Eftersom hon ska tävla pay and jumpen imorgon var hon med på banbyggningen idag och hennes stackars mamma fick praktiskt taget släpa henne med sig hem fastän vi byggt klart och Celina och Emelie bara fjantade runt. Jag blev föresten utburen på ryggen till bilen av Celina själv, hur konstigt var inte det?! Jag har alltid varit störst och burit runt på henne och så plötsligt går det tvärtom också...