Upp till stallet vid 9 för att mocka innan jag plockade in Madicken för att rykta innan jag gick en halvtimmes promenad. Jag vet inte vad det var med den ponnyn idag men hon surade riktigt mycket när jag skulle börja borsta halsen. Halsen?! Herregud häst, du har inte ens ont där. Ignorerade hennes beteende och hon slutade men jag trodde att hon hade ont i knäet och övervägde om jag skulle gå eller inte. Men jag gick iväg tillslut och då var Maddis pigg och glad - så länge jag inte gick först för då maskade hon och tjurade med öronen bakåt. Så kanske att damen faktiskt känner en aning skillnad i benet och har börjat piggna till? Fast... äh, jag vet inte. En fråga som jag dock ställde mig idag var hur tusan det blivit så att JAG skrittar Maddan när det inte är min häst...?

 

Jag satte på mitt tolkskärp och Nangijala longergjorden och tolkselen och knöt fast halmsnörren. Sedan fick hon gå runt en stund på ridbanan medan jag häll emot i repen

 

Mellan US-mötet och dressyrtävlingen hann jag och Chip ta en 40min powerwalk i skogen. Det är annat mot de promenader jag och Nangijala gör och jag fick upp flåset. Chip var mycket lugnare än vad jag hade förväntat mig och det som slog mig idag är att han lätt blir skrämd och rycker till för saker, men samtidigt blir de tinte mycket mer än så utan han lugnar sig snart.