Jojje erbjöd sig att haka fast vår transport i sin bil och ta med mig och Nangijala upp när vi skulle promenera med Chip idag. Det ville jag gärna, bra träning för Nangijala som nog inte åkt på 2,5 månad. Trots det går hon rakt in men bli som vanligt fly förbannad och börjar banka med hoven i transporten för att tala om hur extremt dumt hon tycker transportåkande är. Uppe hos Frida fanns det mycket spännande att titta på, särskilt alla hästar. Promenaden i grimskaft kunde hon varit utan tyckte hon. Lastningen hem gick lika smärtfritt och halvvägs hem började vi undra om Nangijala verkligen levde, det var knäpptyst i transporten oavsett om vi körde eller stod stilla.