Klockan 8 körde vi från stallet med transporten. Påvägen till Trensum ringer mamma försäkringsbolaget då hon inte fått den bekräftelse hon skulle få på att försäkringen skulle gå igång idag. Vi kvar framme ca tjugo i 9 och efter en del pappersfixande, borstande och pratande var det slutligen dags att lasta Dante. Han gick snällt in i transporten och stod som ett ljus hela vägen hem då han sedan backade ut och såg sig lugnt omkring. Helt cool var han trots att han var på ett okänt ställe med främmande hästar och människor. Celina tog han på en promenad kring gården och gick sedan ett varv i stallhagen. Sedan släpptes han och jag hämtade Nangijala. Stoppade först in henne i den avgränsande paddocken, men Dante struntade totalt i henne och gick och betade. Så då släppte vi in Nangijala i hagen. De hälsade nyfiket - i Nangijalas fall - och lite halvhjärtat - Dante. Nangijala försökte uppföra sig lite vuxet och skippade helt föltuggandet och både tjöt till och sparkade lite. Sedan försökte hon bossa runt på honom och de första timmarna lät Dante Nangijala tro att hon faktiskt gjorde det.

 

Vi passade på att tvätta Lukas svans när vi höll koll på Dante och de hälsade snällt på varandra genom staketet. På kvällen pysslade Celina om honom och gick och betade. Men när vi gick hem på kvällen var inte Dante lika glad, då stod han och passade grinden och gnäggade när vi gick. Ungefär som att han sa att det hade varit trevligt att hälsa på här, men att han nu gärna skulle vilja åka hem igen.

 

Inte nog med att Lukas och Dante har samma färger, de har samma jobbiga ovana med hinkar. Lukas roar sig med att knuffa omkull alla vattenhinkar i hagen eller dricker han med den på tvären och välter ut den när han är klar. Dante drack lite i en hink och knuffade sedan knuffade han omkull alla.