Stod och tittade på Madicken och Nangijala som gick och betade i hagen och försökte föreställa mig hur framtiden blir utan Madicken. Nangijala förlorar sin mamma och Lady kommer vara helt förstörd i början eftersom hon är totalt beroende av Maddis. Lukas... ja han kommer nog sakna henne med. De har trots allt gått ihop i 6år nu.

 

Det känns så overkligt att tänka att Maddan kommer vara borta inom ett halvår. Det kommer inte längre vara svårt att lista ut vem som är vem av de svarta hästarna i hagen, för det kommer bara finnas en. Inget matvrak kommer humma åt en när man kliver in i stallet på morgonen. Lady kommer inte vara full av sår från de dagar då Madicken är på extremt dåligt humör. Vi kommer inte ha en bufflig häst som jämt ska smälla till oss när hon börjar veva med huvudet. Ponnyn med de mjuka gångarterna kommer aldrig mer ge oss mysiga barbackaturer i skogen, inga bocksprång som får oss att tjuta av skratt. Inga ilska sparkar i paddocken när hon tycker det blir för jobbigt... gud, jag kommer gråta floder när det är dags.

 

Vi intalar oss att inget är bestämt, men vi vet alla hur det kommer sluta. För Madickens skull är det nog bäst hon får sluta sina dagar innan hon börjar få ont. Jag hoppas bara att hon kan få några sista underbara sommarmånader hos oss.