Idag skulle mamma mest upp och pussa på sin häst så jag fick lite hjälp med Nangijalas inkörning (äääntligen, hade kommit dubbelt så långt om de bara kunnat hjälpa mig varje gång....). Tanken var att först att leda Nangijala bredvid när en drog vagnen för att sedan gå med skaklarna. Det slutade med att vi tog all träning med vagnen och jag var så glad över hur duktig hon var! Orkar inte gå in på allt petande jag gjorde med skaklarna, men på inte ens 10min träning gick Nangijala runt med mamma medan jag praktiskt taget höll skaklarna över henne där de ska sitta. I med att det är så smalt mellan skaklarna vill jag inte att hon ska råka bli rädd och hoppa till och inte kunna komma ut den lätt. Nu höll jag den någon decimeter nedanför manken i slutet men höjde upp skaklarna i svängarna lite ifall hon skulle bli orolig när det tog emot och hon tvingades korsa bakbenen lite. Men allt gick verkligen super!

 

Jag och Nangijala tog även en promenad längs med biskopsmålavägen för att sedan vika av och gå över stora vägen in i "vår" skog. 100m in i skogen ryker vi ihop, minst sagt. Det blev både stegringar, sura miner och hugg i luften. Jag fick dessutom mitt första bett av henne. För jag antar att jag måste räkna det som ett bett när hon stoppar in halva armen i munnen och biter till? Dock klämde hon bara till så det gjorde inte precis ont men iallafall. Efter en del ryggningar var dock allt lugnt igen och efter en kort stund vågade jag mig på att släppa henne lös. Det var iallafall en och en halv månad sedan sist eftersom jag inte känt för att behöva gå tillbaka efter Nangijala varje gång hon hittar extra gott gräs. Trodde inte det skulle funka idag heller så därför fick jag en liten chock när trollungen börjar rusa runt som en galning. Stundtals bockar hon så mycket att hon står på stället och stutsar vilt. I nästa stund rejsar hon iväg och tvärvänder så att gräs och jordklumpar flyger innan hon kommer i full fart tillbaka till mig. Tror jag kanske borde ta löspromenad någon gång i veckan iallafall...