Jag troooor min häst är inne i en trotsperiod... lite svårt att säga för hon är så himla mysig just nu och gnäggar när jag ropar och kommer gående så fort jag kommer med grimman. Men så plötsligt blir hon ett litet monster som inte ska någonting  Idag hjälpte mamma mig med skakelträningen och vi gick till grannen. Jätteduktig Nangijala på ditvägen, sedan vände vi och hennes humör ändrades på två röda. Hon försökte älga iväg och vägrade lyssna när
jag försökte stanna. Så bort med skaklarna och så skulle jag få henne att backa tillbaka. Nej tack sa Nangijala och låtsades som att jag inte fanns utan skulle vandra rakt fram där jag stod och blockerade vägen. Trots att jag viftade älgade hon på och när hon insåg att det kanske inte var så kul att bli träffad av en viftande arm eller två vände hon bort huvudet och tittade på allt utom på mig. Så jag satte press på henne och krävde att hon skulle rygga med resultatet att hon stryker öronen bakåt och hugger i luften mot mig (!!). Jag fortsatte ge kommandot för att rygga och då började hon istället att stegra samtidigt som hon kastade med huvudet med öronen strukna bakåt. Efter några stegringar fick jag henne att rygga och så fort det var klart var min snälla trollunge tillbaka.
Så på med skaklarna och vandra hemåt utan några bekymmer.

 

Till nästa gång ska jag baske mig använda ett kedjegrimskaft, nu har hon tramsat längenog med det här känner jag.