Eftersom Maja hoppade med Lukas idag (2/3 av banan torr och fin, resten håller jag på att kasta väck is ifrån med en spade) stod det hinder framme så Nangijala fick löshoppas. Jäklar vad taggad hon blir bara av att se att jag kommer bärande på den äppelgröna mathinken. Det är inte lätt att hålla henne och leda henne ner till början av "fållan" och släppa henne. En gång stegrade hon så högt att hon närapå lyfte mig och resten fick vi snirkla dit på tvären. Måste snart prova att testa utan mathink för nu suger hon äntligen tag i hindret och hoppar istället för att bara traggla sig över för att hon vill till sin hink. Vågade höja ytterligare ett snäpp idag så hon hoppade 75cm! Är väl ingenting tycker väl de flesta, men för mig som jobbat med att få henne att gå över en ynka bom i skritt är detta ett smärre mirakel. Nangijala gillar att hoppa vilket märks i skogen där hon allt mer hoppar över saker i sin väg där hon förr tog omvägar eller sprang bredvid för att slippa.