När Madickens bandage skulle bytas vid 6-tiden ikväll gjorde det tydligen så ont att det krävdes en spark för att visa det. Den sparken träffade mig i ansiktet, närmare bestämt på hakan. Smällen får mig att fara bakåt och landa på rumpan (jag satt på huk) och blodet börjar rinna ögonblickligen. Inte bara från hakan och munnen utan även från nästan. Hakan/munnen är helt bedövad men kändes ändå "fel" på nåt vis. Rör lite på käken och inser att den är hel iallafall, men hur det är med resten av mig visste jag inte, förutom att jag måste ha fått ett rejält hack av tänderna i underläppen. Mamma kom springade eftersom hon hade sett allt och hon får Celina att ringa till Camilla och börjar prata om att ringa ambulansen. Jag får en handduk att trycka mot hakan/munnen för att stoppa allt blod och Camilla kommer springande ner för att sedan gå upp och hämta bilden för att köra oss till akuten. Medan hon hämtar bilden vågar jag mig på att försöka nudda tungan mot underkäkens framtänder och börjar må riktigt, riktigt illa eftersom jag inser att tänderna har trasat sönder insidan så att det finns en hudsträng mellan tungan och tänderna. Det gjorde bilfärden till akuten måttligt rolig, men så fort doktorn fixade till det kändes allt genast bättre! Fick bedövning innan det 15 stygn varav de flesta hamnade i två olika rader på insidan av underläppen.

 

Har fått smärtstillande tabletter eftersom det kommer svida rejält de närmsta veckorna, men det bör läka utan problem. Kommer bli ett litet ärr på vänstersidan av hakan men det kommer bleknat om nåt år. Dock gör infektionsrisken att jag inte får vara istallet på iallafall en vecka, berodde lite på vad tandläkaren tycker efter de har röntgat tänderna. Jag får inte heller äta fast föda de närmsta dagarna och jag saknar redan maten. Så hemma fårn jobbet i en vecka, inga hästar och svårt att äta... vad gör arbetslösa personer som inte har en hobby undrar jag? Är väl skönt de första dagarna men sen kommer jag längta ihjäl mig efter stallet...