Ridläkaren livsfarlig

I tisdags hade Jojje bokat in mig och Chip på en ridlektion i en dressyrspecialgrupp. Första lektionern och så tre andra hästar med där, hur skulle det gå undrade jag? Tänkte att han nog skulle vara spänd första halvan och ha svårt att koncentrera sig, men grabben tog allt med ro och tittade bara lite extra ibland. Det som dock gick mindre bra var att Chip tyckte Karoline var skitläskig. Stod hon i hörnet genade han med flera meter och bara glodde misstänksamt mot henne. Ställd hon sig en bit ut i hörnet så att jag skulle runda henne sprang han visserligen förbi men ökade taktet och liksom slingrade sig förbi så långt ifrån han kunde. I en övning skulle vi rida på kvartslinjen och såklart skulle Karolina stå på linjen när vi nådde väggen. Hon hojtar att jag ska ställa bort från henne och släppa på yttertygeln. Problemet var bara att Chip började dra sig bortåt halvvägs genom ridhuset så när jag släppte på yttertygeln så gick han glatt iväg åt fel håll haha.
 
Men han var också väldigt duktig. Kämpade på bra, lyssnade uppmärksamt - för det mesta -, formade sig allt bättre i volterna och söker sig på tygel mesta tiden. Fick höra att det har hänt mycket sen Karoline såg han i våras vilket är kul att höra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0