Det sköna med en snäll, enkel ponny

När jag hade Amy var det skönt. Visst kunde hon vara dum i hantering mot andra, men hon var gudasnäll i ridningen. Nybörjare? Bara att hiva upp och dra med ut i skogen för Amy skulle ju inte göra mycket. Linnea kunde rida när hon ville för Amy var inte för pigg, inte för seg och behagliga gångarter. Jag kunde låna ut henne om Celina ville låna henne till en kompis och småbarn kunde rida utan att jag var orolig. Sen dog hon och jag hade Madicken i knappt ett år. Hon var tuffare på ett sätt. Inte lika bra nybörjarhäst för hon blev otroligt seg och lyssnade inte när ryttarna var oerfarna, men å andra sidan gjorde hon inte heller något dumt utan lunkade på. Tog med en tjejkompis som aldrig ridit och var uppriktigt rädd, men Madicken var snäll och stadig och det slutade med att min kompis red en hel timme. När Celina tog över Madicken lånade jag henne ibland och tog med kompisar ut på henne. Lady är visserligen snäll på ridbanan, men jobbig att rida för oerfarna och i skogen släpper man inte ut någon som inte klarar av tvära kast och stopp. Men sen blev Madicken triangelmärkt och nu har vi ingen bra "nybörjarhäst" längre. Dante är snäll men väldigt känslig och han sätter man inte upp vem som helst på. Med tiden kan han nog bli den snälla nybörjarhäst som Amy/Madicken var, men det kommer dröja flera år isåfall. 
 
Nu hade det varit roligt att skriva att Nangijala kommer kunna ta Amys plats. HAHA... det kan jag nog se mig i stjärnorna efter. Jag tror Nangijala kommer bli pigg och stundtals het att rida, bocka när hon blir glad, stegra när hon blir arg. Tjura när något inte passa. Känslig och inte ha tålamodet att knata omkring i samma tempo för länge. Men vem vet, hon kanske förvånar mig? Hade inte haft nåt emot om hon blivit snäll som Amy :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0