I onsdags sa jag upp Chip. Dagen efter säger Maja att hon inte har tid och ork för Lukas längre och ska sluta. Det var tydligen menat att jag skulle sluta på Chip för nu får jag och Lukas vara tillsammans igen. Tack och lov att Maja hade honom hela förra läsåret när jag jobbade heltid, jag hade gått in i väggen om jag hade haft honom också. Nu jobbar jag ju bara 80%, har slutat på Chip och slipper pendla till ridskolan också, så även om det blir tomt utan Maja känns det ganska okey. Tänkte senaste förra veckan att jag skulle behöva motionera mera, där gick den önskan i uppfyllelse! Förhoppningsvis hittar vi någon ny tjej som kan rida ett par gånger i veckan, men hon kommer behöva skolas in så det kommer dröja länge innan jag kanske, kanske inte behöver motionera Lukas själv mer. Men jag hade ju honom på halvtid ett helt år när Moa hade honom och det fungerade ju fint, så fin som han var i dressyr har han aldrig varit mer. Tömkörning gjorde nytta! Och jag joggade och höll igång. Fast det var då jag gick ner så mycket i vikt förstås, får se om det blir likadant nu.

 

Det är bara så sorgligt att Lukas alltid kommer behöva byta ryttare med korta mellanrum. Man lär känna en person, Lukas lär känna, och sedan en dag är det dags för den att lämna... 

 

Vad jag saknar den gamla goda tiden. Men det blir väl som jag och Celina trodde då. Ingen kommer få upp Lukas till samma tävlingsponny igen.