Räknade häromdagen efter hur mycket Nangijala egentligen har stått i år. Kom fram till att av årets 9 gångna månader har hon vilat 5 av dem. Vintervila i januari och februari. Sträckningen i juni och juli och så den månad hon har stått nu sedan hon sträckte upp ryggen (låter helt sjukt att hon kommer ha stått en månad på måndag när eq. kommer!). Nåja, jag kan rida Lady på vardagarna med Nova och på ett sätt har det varit ganska skönt att bara ha en häst att rida nu när sjukdomarna härjat på jobbet och man själv känt sig småkrasslig.

 

Nangijala har fått komma in och borstas några dagar i veckan och ofta har Nova hjälpt mig med henne. De senaste gångerna har hon under min övervakning fått borsta hela Nangijala (förutom området vid flanken) och kratsa alla fyra hovarna och ponnyn är snäll! Har bara tagit sisådär ett års bekantskap för att komma hit.

 

Dante är inne i en konstig period där han är tittig på allt möjligt inklusive hinder. På deras första dressyrtävling i helgen blev han istället extremt seg så Celina var förbannad och ledsen på honom. I första klassen fick de 65,66% så det får ändå räknas som okey, i andra klassen fick de 61,4%.

 

Idag är det dessutom exakt två år sedan jag blev sparkad i ansiktet av Madicken och fick åka och sy, helt otroligt att det gått så lång tid! Känns bara som om det hände förra året! Ärren är inget som stör mig idag, det är sällan jag tänker på dem faktiskt. Visst är underläppen större på ena sidan och visst ser man en bula i underläppen när jag ler men om jag inte berättar om ärren för någon verkar ingen se dem. En både fördel och nackdel med vänstra halvan av underläppen är att jag inte har någon vidare känsel kvar i den (och den lär nog inte bli bättre heller). Jag känner inte om mat fastnar där, men å andra sidan gör det inte heller ont när jag biter ett hack i läppen. 

 

Tre år sedan det här fotot togs!