Massa lovord

Idag provade jag att hoppa för Anders i ponnygruppen. Var nöjd redan efter uppvärmningen. Vi skulle galoppera på volterna, vända in ganska snävt och rida över två galoppbommar. Har aldrig gjort det men det gick rätt bra! Sen hoppade vi fram på ett kryss och plötsligt blir det ett räcke på 80 och jag får kalla fötter och styr förbi två gånger. Anders tvingar mig att lova att bara rida och efter att ha hoppat det två gånger känns det ganska lugnt. Har aldrig hoppat 80 med Nangijala faktiskt. Sen kom vi till en trekombination på 80. Kände att jag dog en smula där. Aldrig hoppat tre hinder i rad, definitivt inte på 80 varav två hinder har en rund vattenmatta under. Men vi kom över på första försöket fast jäklar vilket hopp det blev på första runda vattenmattan! Vi hoppade den någon gång till, men nästa gång vi kom smet hon förbi två gånger och jag kände att det var för att hon var trött. Så vi avslutade på ett enkelt kryss. 
 
Anders öste beröm över hennes hoppteknik och sa åt mig att ponnyn har förmågan och att jag ska börja rida och sluta mesa mig. Med den tekniken borde hon fått ungponny SM i år menade han och sa att hon lätt kommer hoppa medelsvår utan problem. Sen avslutade han med att säga att jag inte förstår hur fantastiskt bra hon hoppar. Så nu ska jag ta mig i kragen, men nu när det blir hoppning varje vecka blir det nog lättare! Så nu siktar jag på att tävla den lokala vi har hemma i slutet av oktober. LE och LD ska ju gå (70 & 80cm) eftersom jag lyckades kravla mig över högsta höjden idag... det enda jag behöver göra är att kunna rida på vanligt bett.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0