Framsteg och bakslag

Det går framåt. För det mesta. Förra veckan gick det SKIT. Åkte till ridskolan pga blåsten för att jag tänkte hon skulle vara lugnast då. Tjo, det fick jag äta upp... först stimmade hon för att de högg ner träd bakom cykelbanan. Sen körde traktorn utanför ridhuset så ju längre jag red desto värre blev det. När vi galopperade fram på volt hoppade hon 2m in i volten eftersom hon var så rädd för ett hörn. När andra ryttaren gick ut var jag nära att avsluta jag med men blev sen tjurig själv och tänkte att ponnyskrället minsann får skärpa till sig. Dåligt beslut det där. 20min senare var jag så frusterad och ledsen att tårarna tryckte bakom ögonen. Då hade allt eskalerat till att det enda som gick att rida var en 10m volt nere vid kafeterian. Dagen efter i skogen blev inte mycket roligare det heller.
 
Men sen vände det åt rätt håll igen och i onsdags på lektionen kunde jag minsann galoppera fram längs hela fyrkantspåret! Gud så löjligt det låter, men jag var verkligen jättelycklig över att kunna galoppera på alla långsidor utan att hon stack! Sen gick det mest skit när vi skulle hoppa men men. Har ridit ut med Nova i två dagar och faktiskt så sköter sig svartingen och lyssnar. Har provat en snokrem så att hon inte kan komma undan bettet och det känns som om det underlättar lite.
 
Sen har hon VUXIT! Tjoho, det har hon minsann inte gjort på 1,5år eller mer. Så nu är hon hela 144cm hög i manken och ser riktigt snygg ut i kroppen.
 
 

Värsta unghäst-tiden någonsin

För 3 veckor sen var jag så trött på min ponny att jag var väldigt nära att ställa av henne i ett par månader.
 
Sen höstlovet har hon successivt blivit värre och värre. Det som började med en oförklarlig rädsla för en skimmel i ridgruppen eskalerade till att styrning och broms gradvis försämrades och ena kortsidan i lilla ridhuset blev livsfarligt. Innan jul fick hon dessutom problem med SI-leden och protesterade vid ridning (tror dock hon överdrev reaktionen en aning). Efter behandling och ny sadel blev bara resultatet att hon sprang på ÄNNU mer så fort vi var i ridhuset. Allt jag bad henne göra resulterade att hon gasade iväg och ignorerade mina bromsande hjälper. Under jullovet var jag mycket i ridhuset vilket gick rätt okey - om vi hade ridhuset själva. Var det fler där sprang hon runt efter eget huvud. Och var vi där ensamma fungerade styrning och broms, men å andra sidan så flyttade det in spöken i ridhuset. Vi kunde rida fram utan problem och plötsligt kunde vi inte komma närmare ena kortsidan än 4 meter och det fanns inget som kunde få henne att lugna ner sig. Ena dagen kunde jag inte galoppera för hon bara drog iväg, nästa dag var hon jättelugn. Sen smög trotsåldern in i lastningen också. Och vid hämtningen i hagen. Och i galoppen i skogen. Det enda hon var normal i var i hanteringen där hon istället var ovanligt trevlig.
 
Men en måndag för tre veckor sen tänkte jag att jag ger ett sista försök med ridlektionen och äntligen vände det. På 3 veckor har vi gått från bedrövligt dåligt till bara dåligt så sakta, sakta vänder det nu hoppas jag.

Ny sadel

Allt har frusit och igår kom 2cm snö och jag har varit jättesjuk i influensa sen i söndags så N har fått vila och är typ tokig just nu. Tokig som i kan-inte-leda-utan-kedjegrimskaft-tokig. Egentligen ska hon ridas som vanligt och dressyr varannan dag, men denna veckan blev det en promenad i onsdags och så det lilla som blev ridit vid sadelprovningen i tisdags.
 
Just nu är jag mellan två sadlar. Ponnyn blev ju konstig strax innan jul. Marianne var ute och fixade låsningarna i SI-leden men vi var även hos veterinären för en spruta en vecka senare. Därifrån åkte jag hem väldigt förvirrad för enligt vet. var det inte fel på min ponny mer än stelhet i vänster varv (högerhalsmuskel stel). Först sa han att sadeln låg dåligt, sen när jag hämtade den låg den helt okey. Sen blev det spruta iallafall och en halv roman text mejlat hur jag ska rida med rådet att köpa dressyrsadel då N har dåligt sadelläge för hoppsadlar. Så i tisdags hade jag Saskia ute för att prova dressyrsadlar och precis som sist passade nästan ingen. De enda som gick var en islandssadel (aldrig i livet, obekväm) eller en prestige roma som hon inte hade begagnad. Slutade med att jag fick köpa en ny i bomvid 36. Den är nu på omvärmning till stl 34 men kan vid behov öka till 38 när den tiden kommer. Vågade knappt hem och nämna att jag var tvungen att köpa en sadel för drygt 16 000kr... Hoppsadeln hade börjat bli för trång i manken, inte jätteilla men i med att sadlar glider fram påverkade det henne lite extra och eftersom hon har haft problem med låsningar i SI-leden så skapade det spänningar där. Så nu ska den säljas och jag ska försöka hitta en likadan fast en storlek vidare. Men det lär ta ett tag så nu blir det intressant hur jag ska göra med mina hopplektioner. Har aldrig hoppat i en dressyrsadel, går det ens att göra det skapligt? 
 
Så nu är vildingen rejält vild av sig men jag hinner hämta min sadel och åka och rasta av henne med den på tisdagskvällen inför onsdagens lektion.

Snart till salu för en krona...

Just nu är jag duktigt trött på min ponny ska jag säga. Det är inte alls kul att rida ridlektion med henne för tillfället för det enda som händer är att ponnyn valsar runt efter eget huvud och gör mig arg och frustrerad. Samma som sist så började hon jäklas i samma hörna i trav som hon nyss skrittade igenom. Det går itne beskriva hur otroligt frustrerande det är att sitta på henne och knappt kunna styra eller bromsa och hon bara skiter i mig. Tycker inte om när man drar i hästarna för att få stopp på dem men nu ägnade jag lektionen åt att själv göra det flera gånger. För vad gör man när ponnyn bara gasar på och vägrar lyssna på förhållningar? För hon kan ju! För varje gång jag rider ensam är hon uppmärksam och lydig men det försvinner så fort vi hamnar med andra hästar. Jag kan inte styra ordentligt, inte bromsa och inte ställa henne. Alls jag gör och ber henne om resulterar i att hon gasar iväg och det spelar liksom ingen roll om hon så gått hårt flera dagar innan eller vilat för hon göra samma ändå.

En sjujävlig ponny

Minusgraderna kom i måndags och frös allt det blöta som regnet lämnat efter sig bara någon dag före. Måndagen kom hård, knölig och stapplig och på onsdagen kom det ett par centimeter blötsnö som snabbt smälte och sedan frös. Nangijala vilade måndagen efter att ha gått ordentligt under helgen och skrittades på tisdagen eftersom inget annat gick. Sen kom dressyrlektionen och hela huvudet på min vilda svarta knöt ihop sig. Jag ägnade halva lektionen åt att försöka få henne att gå framåt. Efter att ha travat fram en stund sparkar hon Zamaro som kom för nära bakom när vi ska byta volt (vi red på samma) och efter det tog det bara ett par varv innan hon vägrade gå. Så Zamaro fick byta volt och jag lämnades kvar kämpandes för att få fram N som inte ville gå åt NÅGOT håll. Och kom vi väl fram en bit blev det strax tvärstopp igen. I slutet av lektionen kunde jag trava någorlunda - så länge jag inte hade Zamaro framför eller bakom mig. Trots det fruktansvärda tramsandet (som var trams för vet aldrig bak huvudet) var hon mer avslappnad än vad hon brukade och gick riktigt fint de korta stunder hon fokuserade på mig istället.
 
Idag åkte jag och Celina till ridhuset, kliver in och ser.... Zamaro och Rocky. Fem minuter senare har jag insett att det inte är specifikts Zamaro hon hatar utan skimmlar! Hon visste ju knappt var hon skulle ta vägen när hon skrittades i mitten och Zamaro och Rocky travade omkring och i början löste hon det genom att sparka bakut och stegrra/hoppa med slående framben. När skimlarna äntligen lämnade ridhuset hade hon lugnat sig hyfsat. Korta stunder kändes hon ganska fin, men det gick inte att galoppera om hon upptäckte att Dante var framför för då gasade hon ikapp honom.
 
Annars så klipptes hon idag (hals och bog) och tur var väl det så svettig som hon var efter ridningen.

Pay and jump nr 3

Nangijalas tredje pay and jump blev på ridskolan igen. Denna gången hoppade vi hela 40cm (haha). Tyckte 30 var för lågt och 50 för högt (med tanke på hur spänd hon varit de andra gångerna) så 2 rundor i 40 kändes lagom. Målet var att hoppa båda rundorna i galopp. På framridningen var hon snäll (inga sparktendenser) men det var svårt att rida fram ordentligt när man skulle hålla extra avstånd till alla ridskoleungar. När jag kom in på banan var jag redan glad, för ingen behövde dra oss ut från ridhuset och in i nästa som sist. Nangijala gick snällt själv. Eftersom Spirre och Ellen var först (och sakta tog sig runt vältandes bommar) hade vi gått om tid att skritta runt. N tyckte det var lite läskigt att gå mellan ett hinder och läktaren men det släppte ganska snabbt. 
 
Vid startsignalen fattade jag galopp, styrde mot hindret och tappade kontrollen. N drog iväg som bara den och försökte dessutom smita åt höger så första hoppet blev jätteskumt. Vid hinder 6 blev det ett stopp som såg ut att bero på att några tjejer i rosa jackor skulle gå förbi precis bredvid hindret. Resten gick bra men hela ritten kändes snabb och okontrollerad.
 
Andra rundan kändes riktigt bra! Kändes fortfarande halvt okontrollerat och alldeles för snabbt men när jag tittat på filmen efteråt ser det inte alls särskilt snabbt ut. En felfri runda där och jag var överlycklig. Nästa gång blir det 50cm!

Går mig på nerverna

Det började i tisdags när jag skulle rida själv. Jag får snällt en spark i knävecket när jag ska kratsa en hov (och dessförinnan en massa viftande med hovarna). Ponnyn är dessutom täckt av ett lager lera som gör henne ljust gråbrun över hela ryggen. Ute i skogen vill hon inte gå på stigen utan ska vandra in i skogen heeela tiden. När jag är vid rådjursbacken är jag väldigt trött på henne. Vi galopperar och hon bockar bara lite. När vi kommer till fyrvägskorsningen efter galoppen ska vi sakta av och skritta rakt fram. Men N bestämde sig för att galopp neråt höger var bättre. Jag drog i vänster tygel men det hjälpte inte så då drog jag i höger så att träden skulle tvinga henne att stanna. När hon håller på att få huvudet i trädet stannar hon till, drar ner huvudet och gör en snurr med några bokcsprång så jag dimper i backen. Enda positiva var att hon inte sprang hem.
 
Dagen efter var det hopplektion på ridskolan. När jag kom till vårt stall fick jag veta att hon först rymt när Celina skulle byta hage och sprungit in i paddocken där hon trängt in Malin och Prime i ett hörn och pipit och sparkat. Sen stod hon vid staketet och pep och sparkade när de sprang förbi. Jag går in i stallet för att ta grimman och då ropar Malin på mig. Då hade hon sparkat på grinden, fastnat i svansen, fått panik och skenat iväg med den efter sig. Grinden lossnar efter några varv och sedan är hon totalt uppvarvad och vill gärna sparkas när jag ska borsta bak. På ridskolan slängtravade hon i snabb fart, gick knappt att svänga och blev rädd och för iväg för allt möjligt första halvan.

Energitoppad

Efter 1,5 veckors vila pga svullen bakkota, en lätt ridtur på ridbanan efter det för att kolla att hon är fräsch och sen ytterligare 2 dagars vila, samtidigt som hon sovit inne för första gången i höst, det ger en energipysande energigalning till ponny. Först kom vi knappt ut från gården eftersom hon fick syn på fåren. Sen skakade hon på huvudet hela tiden (att hon inte blir yr av det) och sedan ägnade hon halva galoppen åt att bocka. Kom väl 10-15m i galopp sen bockade hon lika lång sträcka. Ny fattning och så om igen med allt. Rådjursbacken tog evigheter att ta sig upp på det viset! Sen ägnade hon ridturen hem åt att skaka lika mycket på huvudet. 
 
Ridbanan är en sjö, det ska regna ännu mer imorgon, ridhuset är stängt pga kvarkarisken och ponnyn är tokig. Bra kombo där känner jag.

Skadad

Efter pay and jumpen i Råby förra veckan hittade jag Nangijala med svullen bakkota dagen efter. Tyckte inte hon haltade, var inte varm och förutom svullnaden var det inget konstigt så hon har vilat en vecka. Idag är en stor del av svullnaden borta så några dagars vila till så är det nog borta helt.
 
Pay and jumpen förra helgen gick över förväntan! Fast jag ångrade mig en del att Lukas och Dante hängde med när jag skulle rida fram och N bara gnäggade och sprang till staketet där de stod. Fick ägna 10min åt att trava efter Lukas på framridningen vilket helt kalrt fick mig att undra vad jag gett mig in på... Men vi travade över 30 och hon var lugnare än sist. Vi fick lite galopp i 40 också och det gick bra det med.

Grimaser

 

På söndag är det pay and jump!

Det är så himla kul att vara igång på riktigt med Nangijala, det har jag ju aldrig kunnat innan! På söndag är det pay and jump på klubben hemma så vi ska trava runt två rundor på 30cm. Blir nog lagom för N lär glo storögt på läktaren, folket och hörnorna. 

Snäll sedan 2 månader

Nangijalas snällhet håller i sig. I måndags skulle jag och Nova rida ut, men efter att jag tagit in N i stallet behövde jag fylla på vatten. Nova, som redan hade borstat Lukas, erbjöd sig borsta Nangijala med. Jag var rätt tveksam men sa att okey, ha hjälmen på och ha ögonen på henne när du närmar dig bakbenen. Ponnyn stod och sov genom hela borstningen (!) och Nova frågade glatt om hon fick kratsa hovar också. Ännu mer tvekan från min sida men sen ett okey, bara hon började med vänsterbak. Jättesnäll där med! Nu har hon ju varit så snäll när jag hanterat henne i två månader men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så med andra.
 
I ridningen blir hon mer och mer bärig. Tog ett ryck med skänkelvikningen förra veckan och numera kan vi göra skänkelvikning längs med fyrkantspåret och jobbar med att flytta henne från kvartlinjen ut till spåret. Framdelsvändningarna går riktigt bra och i galoppen går hon mer och mer i form. Hon är fortfarande svår att ställa och böja men det lossnar allt mer, särskilt efter en stunds ridning.

Misslyckad filmning

Nova var med som hästskötare och filmare idag på hopplektionen. Hästskötningen gick bra men vet inte riktigt vad hon gjorde i filmningen för 80% av filmerna är på marken eller på hennes skor haha! Fick några små snuttar från framridningen, men det var nog ren tur att det fanns några :)
 
Nangijala tyckte det var superkul och hoppade glatt över bommarna som låg på marken under framridningen. När sedan första höjdes till ett hinder blev hon så paff att hon stannade på det. När sedan hinder nummer två kom efter en stund blev hon lika förvånad och smet förbi flera gånger innan hon plötsligt förstod och glatt hoppade allt som kom framför. Jag red sådär så stannandet berodde nog mycket på mig med. Sista rundan lades ett tredje hinder till och hon hoppade snällt det + de andra två så där nöjde vi oss för dagen.
 
 

Igångsättning

Nangijala har ridits i drygt 1,5 vecka nu. Galoppen (som alltid varit svagaste gångarten) han bli dålig igen under vilan så nu är det massa galoppträning som gäller för oss två! (ja, jag blir ju också helt slut av att galoppera just henne). Har gjort så denna veckan att jag ridit fram i skogen och avslutat på ridbanan och så fortsätter vi ett tag tror jag. Var stel första dressyren, men igår började hon mjukna till igen. Jobbar vidare med skänkelvikningen, skritten är bra, skänkelvikning i trav i höger varv börjar komma igång, men i vänster varv löser hon det med att springa på så där är det tydligen väldigt jobbigt. Att gå böjd och spåra på en volt och i hörn är också jobbigt tycker trollet...

Misslyckad tömkörning med hinder

Med en stor pöl i bottre änden av ridbanan bestämde jag mig för att tömköra i andra änden och sätta upp ett litet hinder N kunde galoppera och hoppa över. Fast först lade jag 3 bommar i ett hörn i uppvärmningen. Nangijala tittade på mig som att jag inte var riktigt klok och snirklade sig förbi på utsidan (matte såg tydligen inte grejerna som låg i vägen). Tillslut förstod hon att hon skulle gå över och då byggde jag upp minihindret. Ännu mer skeptiskt ponny som tyckte matte var otroligt korkad som lägger grejor i vägen. Efter några försök i trav kunde jag ta ett par språng i galopp i vänster varv. Sen bytte vi håll, kom i trav några gånger och... sen rev hon det. Och efter det vägrade hon tjurskalligt att försöka ta sig över. Spelade ingen roll att jag la ner det som en bom för 2m innan nitade hon och försökte skygga undan. Sedan ägnade vi en låååång stund att tjurskalligt kämpa om den där bommen och tillslut kunde hon (motvilligt) trava över i båda varven.
 
 

Sommar

Ponnyn går på halvfart sen två veckor för om en vecka åker jag på semester och då får hon helvila. Och eftersom mamma får monsterhästen att skrapa flugägg på måste hon hålla sig någorlunda cool den veckan. Planen var två veckors helvila från och med i övermorgon, men eftersom hon har börjat uppvisa tyrannosaurusrex-beteende efter halverad motion, blir det ryttarvila nästa vecka och promenader och tömkörning istället. 
 
Stygnflugan dök upp förra veckan och lägger tonvis med ägg på Nangijala - som alla år. Manen flätad och pälsglans i mängder sen dess.
 
Återupptog trickträningen och Nangijala blev glad att få äta mer godis. Tränade häromsommaren på att hon skulle lära sig att bita i en handduk och att det så småningom skulle bli apport. Problemet innan var att hon snabbt lärde sig att bita i handduken, men inte att hålla kvar. I år lärde hon sig nästan direkt att jag var ute efter att hon skulle hålla kvar, så inom några träningspass var hon helt med på vad jag ville. Nu tränar vi på att hon ska släppa handduken i hinken jag håller fram. Hon har fattat att hon ska släppa, men är inte riktigt på det klara med att det ska vara i hinken. 3/5 gånger hamnar den i hinken, resterande gånger släpper hon den glatt på golvet.
 
Vi löshoppade idag och jag kunde äntligen ta fram hjälphindret igen utan att hon skulle försöka bryta benen av sig. För första gången fick det henne istället att haja till och ta det lugnt. Därför vågade jag höja till 1m och hon seglade över det som ingenting.

Det händer grejor

I torsdags fick Nangijala följa med på dressyrlektion. Dante hostar och ska vila och Celina var inte vidare pigg på att rida Lady i dressyren (det hade jag inte heller varit för tillfället). Så N och jag åkte dit. Gick in direkt i släpet både dit och hem och uppförde sig över förväntan i ridningen. Var ett år sedan jag red på ridskolan sist och stora sandbanan ger ju mycket övrigt att titta på, inklusive de äckliga lerpölarna som min vattenhatande ponny tyckte var vedervärdiga. Men roligt nog kunde hon fokusera på mig efter uppvärmningen och hon jobbade på helt okey. Men efter 40min blev det soppatorsk i huvudet så då valde jag att skritta av.
 
Igår red jag och mamma i skogen. Nangijala gick först och skötte sig jättebra vilket är härligt att se då hon är mest van att gå sist imed att vi alltid rider med Nova och Lukas.
 
Idag blev det dressyr igen och hon var så härlig. Allt börjar falla på plats ny när konditionen och styrkan kommer mer och mer. Högergaloppen har aldrig varit så fin (inte ens innan skadan) och trots att jag precis börjat introducera framdelsvändning är min ponny helt med på noterna och vänder som hon gjort det här i evigheter. Skänkelvikning i skritt går bra, traven mycket sämre, men vi får traggla vidare med den i sommar.
 
Ett år gammal, foto taget för 4 år sen.
 
 
 
 

Hoppning

Idag började vi med att Nova hopapde och jag fotade. Lukas var jättefin hela tiden och de avslutade med två hinder på 70. Sen bytte vi och jag försökte lära Nova hur hon skulle fota med kameran (det blir nog bra när hon lärt sig lite mer). Började rida fram och N var så konstigt stum igen. Tänkte att det först berodde på att hon tittade på hindrena, sen på att jag bytt nosgrimma. Men när jag ridit fram och hon fortfarande kändes sån flätade jag upp manflätan (som satt jättelöst så tänkte att det knappast var den). DÅ blev hon normal. Misstänkte ju manflätan sist hon blev sån och har ridit utan sen dess. Svårare att hoppa blev det för trasslade in mig i manen hela tiden. Hoppningen gick helt okey. Hon drar mycket mot hindret och blir svår att påverka men jag tror det är mycket att styrkan brister och att hon hoppar mest på fart.
 
 
 

Nytagna bilder

 
 

Nangijala för ett år sen

 Om någon vecka är det ett år sen skadorna började. Var vid den här tiden hon plötsligt började vägra gå eftersom hon ahde gått omkull och sträckt sig i hagen. Skönt att allt är bra nu ett år senare!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0