I tisdags hade Jojje bokat in mig och Chip på en ridlektion i en dressyrspecialgrupp. Första lektionern och så tre andra hästar med där, hur skulle det gå undrade jag? Tänkte att han nog skulle vara spänd första halvan och ha svårt att koncentrera sig, men grabben tog allt med ro och tittade bara lite extra ibland. Det som dock gick mindre bra var att Chip tyckte Karoline var skitläskig. Stod hon i hörnet genade han med flera meter och bara glodde misstänksamt mot henne. Ställd hon sig en bit ut i hörnet så att jag skulle runda henne sprang han visserligen förbi men ökade taktet och liksom slingrade sig förbi så långt ifrån han kunde. I en övning skulle vi rida på kvartslinjen och såklart skulle Karolina stå på linjen när vi nådde väggen. Hon hojtar att jag ska ställa bort från henne och släppa på yttertygeln. Problemet var bara att Chip började dra sig bortåt halvvägs genom ridhuset så när jag släppte på yttertygeln så gick han glatt iväg åt fel håll haha.

 

Men han var också väldigt duktig. Kämpade på bra, lyssnade uppmärksamt - för det mesta -, formade sig allt bättre i volterna och söker sig på tygel mesta tiden. Fick höra att det har hänt mycket sen Karoline såg han i våras vilket är kul att höra!

Har varit en full vecka eftersom mamma blev sjuk i tisdags. I måndags fyllde jag år och det blev en bra dag förutom att bilen bestämde sig för att vägra starta när Lady var lastad i släpet och redo att åka till ridlektionen. Den stod på gårdsplanen i  tre dagar innan snälla Jojje kom och lyckades få igång den. Efter en vända på verkstaden är den nu hemma igen och ska förhoppningsvis hålla sig frisk ett tag till.

 

Lady och jag red en dressyrpass på onsdagskvällen och hon var ganska fin. Vi tränade mycket på galoppfattningar på volt då hon alltid bryter ut, gör sig rak, kör upp huvudet och sedan fattar galopp. I högervarvet börjar vi komma tillrätta med problemet, men i vänster får jag kämpa ordentligt för det är svårt att hålla henne vänsterställd.

 

På torsdagen var Jojje gullig och körde Celina och Dante till sin lektion. Medan hon red passade vi på att ta en skogstur med Chip som äntligen blivit frisk från sin hosta.

 

Igår hade jag ont om tid och skulle både mocka och motionera Lady och Nangijala. Därför blev det löshoppning och Nangijala fick börja. Hon fick ha benskydd för första gången och hoppade bra. Lady brunstar och sprang runt som värsta showarbaben med krökt, höjd nacke och visade upp sig. Hon hoppade bra och jag önskade att det hade varit mitt på dagen och soligt för jag hade velat fota henne.

 

Idag började jag dagen hos Chip. Vi tog ett markarbetspass på stora sandbanan med cavaletti och ett "hinder" på 2dm. I galoppen stod jag i lätt sits och lät han galoppera på i ett lungt tempo runt så att vi hoppade över minihindret. Vi började i höger varv som är hans stärka och där gick det bra. Sedan gick vi över till vänster varv och där var det inte lika lätt. Han lyckades riva det lilla hindret 3 gånger så att jag fick hoppa av och sätta upp det men sedan lärde han sig att lyfta på fötterna. Nästa grej var att han landade i höger galopp vilket gjorde att jag fick bryta av och fatta vänster. Det var jättejobbigt tyckte Chip och gjorde sina kråkhopp när jag bad om galopp. Men han fick ge sig och vi galopperade över hindret några gånger till innan vi travade av och skrittade tillbaka.

 

Lady och Nangijala var ute på skogstur och sedan red jag ett dressyrpass på Dante eftersom Celina skulle iväg.

Efter jag skrivit 6h på dressyrtävlingen skulle Chip motioneras. Då jag inte kunde hitta ridsällskap fick det bli dressyr i lilla sandbanan. Lade fram fyra cavalettibommar eftersom han nu får börja med sånt. Trodde allt att han skulle vara lite harig och stanna upp de första gångerna vi skulle rida över det, men trots att han var lite stirrig över blåsten och allt som hände runt om, gick han över fint. Vi red över bommarna som låg på ena långsidan och sedan lade vi två volter på andra långsidans hörn. Chip tycker det är jobbigt och vill gärna flyta ut och öka farten, men det blir bättre för varje igång. Det är dessutom inte lätt när det är misstänksamt läskigt på andra sidan staketet. Jag har börjat sitta ner korta stunder i traven också så det gjorde jag en stund i båda varven på stora volten.

 

Galoppen behöver stärkas mycket och idag blev det mycket galopp på volten. Det var väldigt jobbigt tyckte Chip, särskilt i vänster varv som är hans svaga. Eftersom galoppen är så svag länger jag tyglarna eftersom han annars hänger upp sig på dem och låta mig bära hans huvud. Jag bryr mig för tillfället inte om att försöka ställa honom inåt för det orkar han inte. Fokuset ligger på en runt, jämn volt och att galoppera runt den flera varv är tillräckligt svårt det.

 

Chip fick ett halvtimmes dressyrpass idag i lilla ridhuset. För varje dressyrgång blir han allt mjukare och söker sig allt mer på tygeln. Vi jobbade vidare på ställtning och böjning i volterna och att han inte skulle flyta ut när det tar emot. Högervarvet är lättare än vänster. Idag började jag med höger galopp och satt häpet och undrade när han slutade vara så stötig i galoppen, eller hade jag fått mer benmuskler? Sen bytte jag varv och fy, där var han verkligen stötig så vänstergaloppen ska vi verkligen jobba på!

 

Jag åkte till ridskolan vid lunchtid idag och först tittade jag och Jojje när Emmie hoppade sin nya ponny. I slutet tvingade hon mig nästan upp mig på Karla och min första tanke var "hoppsan, var är halsen?". Den var ungefär lika kort som Medix, Wallstenarnas lilla c-ponny russ. Men Karla/Mysan var väldigt mysig att rida, mjuka gångarter, egen framåtbjudning och pigg. Hon är lika hög som Chip eller någon centimeter mindre så höjden var ingen större skillnad.

 

Sedan gjorde vi iordning Chip och red han i lilla ridhuset eftersom Emmie ville titta på.  Detta är... fjärde dressyrpasset? Det är iallafall det första som bestod av bara dressyr, de andra gångerna har vi tagit halva i skogen först. Mycket pauser och extra mycket raka sträckor men vi rider allt mer på böjda spår. Idag var han mer koncentrerad när han hade fyra väggar omkring sig även fast det var ett sött d-ponnysto som krävde lite uppmärksamhet emellanåt...

 

Igår var der ett kort dressyrpass igen, denna gången på lilla sandbanan. Koncentrationen från hans sida var rätt okey stundtals men så kom det något att titta på men vi jobbar vidare. Idag var det en skogstur runt gula huset. Imorgon ska jag på kvällskonferens så då rider Sara han igen. Just nu rids han ca 6 dagar/vecka men det ska han göra för skadans skull.

 

 

 

Har legat och myst på gräsmattan medan N betat i helgen. Hon hostar fortfarande med snoret är iallafall borta.

 

Chip reds för första gången sedan april på ridbanan. Vi värmde upp med en lite skogstur innan vi gick in på stora sandbanan en stund. Han var okoncentrerad och glodde på allt omkring eftersom han aldrig ridits där, ännu bättre blev det ju då när kapellhästarna och massa människor gick förbi till kapellhagen. Att sedan boxgrannen Sebring reds i andra paddocken var också ett orosmoment så det enda som krävdes av Chip var volter. Det är först nu som har får börja med att gå på böjt spår så idag longerades han i 10min. Han var duktig och väldigt pigg trots att det spelades borta från metalldagen.

 

Benen var totalt döda igår när jag vaknade på morgonen. De hade inte blivit ett dugg piggare under nattens sömn och jag var trött på att stå redan efter 10min på jobbet. Var därför väldigt lycklig när jag fick spela spel på fritids på eftermiddagen! Därför cyklade jag bara väldigt sakta till ridskolan, red Chip (åkte med snarare) och sedan hem. Idag cyklade jag först till nogelid med tanken att motionera fröken troll. Men vi fastnade på grämattan och medan hon betade lös låg jag och halvsov i mer än en timme. Cyklade sedan vidare till ridskolan för en Chiptur. Vi ökar galoppen lite mer för var dag och kondisen i den är verkligen usel. Han galopperar gärna men hänger fram nåt så in i samtidigt som det bara går i snabbt tempo. Traven börjar dock bli riktigt fin och han söker sig fram och neråt allt mer i skogen.

 

Nu är allt som vanligt igen, har cyklat 45-50min per dag mellan ridskolan och stallet, ridit Chip 45min båda dagarna och motionerat Lukas och Nangijala. Nangijala har en svullnad under hasen som är en bula. Hon är inte varm, svullen eller halt och yttersåret läker fint så jag hoppas svullnaden lägger sig också.

 

Ludde red Lukas idag och grabben minns mycket trots det var längesen. En liten bana efter framridningen och avslutar med galopp och lite voltige så var han ganska mör i benen.

 

Maja red konditionsträning med jockeyläder igår och gjorde sin femtondeavtrillning och landade med armbågen bland nässlor. En stund senare höll hon på att flyga in i hela nässelsnåret och dessförinnan hade Lukas även krupit under nedersta linan i grinden och sprungit ner till stallet med Maja på ryggen.

 

Chip sköter sig och ska få börja galoppera nästa vecka om allt går bra. Jojje ska dock ringa till veterinären imorgon eftersom Chip linkar till ibland i traven. Jag har känt det sedan han började travas direkt efter förra vet-besöket, men det är så oregelbundet och få steg att jag inte vetat om jag inbillar mig eller om han bara klivit på en sten. Veterinären hade sagt att det kan hända han haltar lite, men att det inte ska bli värre. Idag skulle vi longera han för att se att galoppen var okey så att vi skulle kunna börja galoppen imorgon. Jodå, det var okey och han for iväg och började bocka lite i ren glädje. Men det där linkandet fanns i traven i vänster varv... fortfarande bara något steg då och då, men det syntes så innan vi rider vidare ska vi prata med Björn för säkerhets skull.

 

Idag släppte vi in Maddan till Dante i stallhagen och stod sedan beväpnade med piskor inuti för att jaga iväg Maddan om hon blev vrålarg. Döm av vår förvåning när Maddan bara tittar på han, stryker öronen bakåt och sedan går in och ställer sig i vindskyddet. Kvar stod vi och undrade vad som hände?

Red hem Chip med ridskolehästarna idag. Ibörjan var han stimmig och skulle bara gå in i hästen före. Trodde jag skulle ha helt uppskavda fingrar när vi skulle komma fram, men tack och lov lugnade han sig inom 10min. 2h skritt och han var väl uppe i tredje andningen när vi tillslut kom fram. En del ikappridningar i trav, men det ska skadan klara. När vi skulle gå igenom tunnel var jag lite osäker på om han skulle gå igenom och jag valde att leda honom igenom. Chip gick som om han aldrig gjort annat, så stolt jag var över honom!

 

En rolig sak som Jojje berättade igår var hur svår Chip är att fånga i hagen tyckte Frida S där han varit på bete. Hon hade tydligen inte kunnat få tag i honom utan fått låta honom gå efter de andra hästarna när de skulle byta hage. Rui hade haft svårt att verka honom också för någon månad sedan. Men Pekka har inga problem med att sko Chip och vi har heller inga fångningsbekymmer. Chip är nog en sådan ponny som helst vill ha samma personer omkring sig vid hantering för att känna sig trygg. Tror det är bra att han på helgerna hanteras av olika hyrare.

 

Skrittade Chip i skogen och travade de 400m han ska trava varje dag denna veckan. Var ute med Jojje igårkväll också och fick världens skrattanfall. Det höll på att skymma och vi travade på en liten skogsstig medan Jojje joggade bakom oss. Plötsligt hör jag ett högt "uff, aj!" bakom mig och när jag vänder mig om ligger han utsträckt på magen på stigen. Som jag skrattade alltså!

 

Hela sommaren har jag sagt "jag ska ta en dressyrträning med Lady". Det brukar alltid bara bli ca 3st eller nåt, tiden liksom bara försvinner men iår har jag varit extremt dålig. Sedan ridlektionerna slutade har jag inte ridit henne på banan en endaste gång... så idag tog jag mig i kragen så att jag åtminstone gjort en gång innan lektionerna börjar på måndag. Vi tog det enkelt idag, började med en lång skrittuppvärmning med volter, serpentiner och halter med långa skrittsträckor emellan där vi tränade på att hon skulle bjuda framåt. Vi jobbade vidare med samma saker i traven med gjorde även mycket övergångar, halter och sidoförflyttningar. Jag försökte få henne låg i formen men det är något hon har svårt för, antingen bryter hon ut eller behåller hon sin kortare form när jag försöker länga ner henne. När Maja och Celina kom ridande undrade Maja om Lady var på gott humör och ja, faktiskt! Väldigt samarbetsvillig för att vara hon.

 

September 2010

Idag skulle vi inviga de nya magic brush som Jojje köpt till Chip. Jag plockar upp en orangde och går fram för att borsta av leran. Då får hästen fullständig panik och bara hoppar omkring. Vi ptro:ar och försökte lugna ner han och fattar inte alls varför han är så rädd. Jag inser att vi måste knyta loss honom och går fram medan Jojje försöker lugna honom. Chip, som då lugnat sig en smula får ännu mer panik och plötsligt står han på bakbenen och träffar mig. om han viftade med framhovarna eller om han  råkade smälla till mig när han försökte hoppa åt sidan vet jag inte. Men framhovarna träffar min vänstrasida samtidigt som jag inser vad han nog är rädd för: den oranga magic brush-borsten. Jag stapplar iväg och vet inte riktigt hur illa han träffat mig så jag sätter mig ner på marken. Så fort jag kommer en bit bort lugnar han sig och när jag suttit ner ett par minuter står han still igen. Jag provar att närma mig med borsten igen och han stressar upp sig så jag byter och provar den gula och sedan den gröna. Visst fnyser han lite förskräckt åt dem men han står iallafall stilla. Sedan försöker jag med den oranga och stackarn står och skakar medan han blänger på den.

 

Något borstformat och orange har en gång skrämt Chip ordentligt. Ingen av oss har sett Chip reagera så innan, han var verkligen panikslagen! Jag fixade Chip innan jag undersökte min buktande sida. Lite skrapsår vid midjan, ett ömt blåmärke vid nederdelen av revbenen och en rätt stor ömmande punkt vid höften var resultatet av allt ståhej. Fick skippa ridvästen och stå ut med lite smärta när vi skrittade iväg, men sedan försvann den. Kom hem och satte plåster med alcolsprit på och jag svär att det gjorde dubbelt så ont mot när jag fick smällen alltså.

Chip opererades för drygt en månad sedan och har fått gå i sjukhage fram tills i måndags. Första tiden efteroperationen skulle han lindas om var tredje dag med ett bandage som gick från hoven upp till bringan. Det var åtta olika lager och det tog tid både att linda på och linda upp kan jag säga! När stygnen togs bort fick han gå med ett vanligt bandade från kotan upp till under knäet i ett par veckor. Eftersom bandaget byttes med några dagars mellanrum har jag blivit riktigt duktig på att linda ben känner jag haha. På det promenerade Jojje (jag var med var tredje dag ungefär) Chip 1h varje dag. I måndags var det återbesök hon veterinären som kollade igenom och gav honom klartecken att sättas igång!

 

Denna veckan (vecka 1): Skrittturer (ca 1h) med 2x100m travstträckor

Vecka 2: Skrittturer med antingen 2x200m trav eller 4x100m trav.

Vecka 3: Travsträckor i 5min åt gången

Vecka 4: Får börja galoppera så smått på raka spår. Får även börja rida på böjt spår och longeras.

Om ca 3månader: rids normalt och får börja hoppa igen.

 

Det är 4 månader sedan han blev skadad och sedan dess är han riden 3 dagar i maj innan veterinären upptäckte att det inte bara var linimentskadan som spökade. Trots det var grabben fantastiskt duktig i tisdags och gick med mig på ryggen som om det gått 4 dagar och inte 4 månader sedan.

 

Jag skrittade Chip i helgen enligt vets instruktioner, det gick bra och Jojje skulle skritta han 1h i måndags då han var något halt i skritten skrev han till mig. Jag trodde väl inte riktigt på honom så när han ringer och berättar att Chip är riktigt halt igår blev jag förvånad och orolig. Hovslagaren kom ut på kvällen och letade efter hovböld och blev så orolig över hältan att han sa att vi måste åka in till veterinären nu ikväll. Klockan var då halv 7 på kvällen. Vid nio var vi hemma igen - utan häst. Björn var rädd för att det var infektion i ledvätskan efter sprutbehandlingen som var orsaken vilket skulle varit väldigt farligt. Men ligamentskadan såg jättefint ut på scannern och provet på ledvätskan visade ingenting. Ett våtvarmt omslag lades kring hoven efter att Pekka försökt hitta en hovböld ytterligare två gånger och Chip fick övernatta hos veterinären så att de kunde kolla honom dagen efter.

 

Vid 13-tiden idag pratade Jojje med Björn och fick då veta att de uteslutit en hovböld samt att röntgenplåtarna inte visade något. De hade även bedövat olika områden kring kotan och kommit fram till att skadan sitter en bit ovanför kotan men som sagt syntes ju ingenting som var fel. Chip fick dock komma hem på kvällen och ska gå i en liten sjukhage de närmsta 2-3 veckorna, blir det bättre kan det vara en spark som träffat skelettet. Blir det inte bättre eller värre kan det vara en spricka i benet och då måste Chip åka till Helsingborg, sövas ner och röntgas.

Efter en lång stunds ultraljudande av det skadade benet konstaterade Björn två skador:

 

1 Trauma på gaffelbandet där överbenet nu sitter. Troligtvis har han sparkat till sig själv vilket är bättre än att han töjt ut gaffelbandet. Därför behandlas bara överbenet med salva mot inflammationen eftersom det inte verkar kännas av.

 

2 I samma ben finns det en ligamentskada, ingen jättestor och det skulle med största sannolikhet läka ihop helt. Även den antagligen orsakad i hagen då han har vridit till benet och därigenom skadat ligamentet. Det behandlades med spruta och nu är det en månads skritt i ca 1h/dag (för hand/ryttare) på rakt, jämnt spår som gäller. Sedan är det återbesök så får vi se om det går att öka på. En ligamenskada tar tydligen allt från en månad till ett halvår att läka... toppen när han ska på bete om 1 1/2 månad. Har vi otur måste han hållas igång hela sommaren så då får han nöja sig med den månad han varit skadad hittills och så vila senare i höst.

Idag var det Chips tur att besöka farbror doktor. Böjprov, bedövningar och röntgen gav... ja inte särskilt många svar? Konstaterad hälta sitter kring kotan, och eftersom inget särskilt syntes på röntgen sitter det troligtvis i en led/ligament/liknande. Eftersom han hade fått bedövning för att lokalisera skadan gick det inte att göra ultraljus på några dagar så det blir ännu en besök nästa fredag. Men veterinären trodde inte det skulle vara så farligt och sa att det är ganska vanligt med såna skador på yngre hästar och att det borde bli bra utan problem. Ett överben har även dykt upp på insidan av benet som ska behandlas under veckan så han har nog rejsat runt i hagen lite för mycket.

Det tog Chip en natts sömn för att förstå vad vi är ute efter. Redan på tisdagen red jag ett kort pass och det kändes annorlunda när jag skrittade och travade fram. Sedan satte jag på gummiebandet på det lösaste och mer behövdes inte för att han mjukt skulle söka sig neråt. Så häpen och glad jag var då!

 

Idag var Jojje med för första gången sedan i måndags och jag skulle visa vad som hade hänt. Tanken var att sätta gummiebandet på efter framridningen, men det behövdes aldrig för han sökte sig självmant framåt och neråt. Dock tyckte han att det var jobbigt och tog upp huvudet igen en stund innan han sökte sig neråt igen, men han har ju fattat poängen totalt.

Jag tycker Chip är snabb att lära och förstår ofta snabbt vad man vill att han ska göra, men en sak fattar han inte. När han springer ska han ha nosen spikrakt framåt eller lite uppåt och det spelar liksom ingen roll om man sätter på honom gummieband eller inte. Sitter den på normalhårt ignorerar han den, spänner man den hårdare är det enda han gör att gapa och kämpa emot i longeringen genom att försöka stanna.

 

Så Karoline skulle få longera han idag med inspänningstyglar. Det blev en intressant kamp att se på. Som han kämpade emot, han ville inte springa på volten (både med och utan inspänningen), han stannade, skulle åt fel håll när hon manade på med pisken och satte alla krafter emot. Så illa har jag aldrig sett honom bete sig innan, visst stannar han när det blir för jobbigt men jag får mana på några gånger så slutar han för det mesta. När de slutade var han genomsvettig och hade sänkt nosen något i traven och gick avslappnat i skritten. Stackarn hade ju dessutom lyckats bita sig själv i tungan under kampen så han var rosa kring läpparna.

 

Vad fick jag höra idag då? Att det var bara att fortsätta longera med gummiebandet och ha det vid ridning och att han så småningom skulle fatta. Suck, hoppas mitt troll inte blir likadan ;)

Inte ens en handfull gånger de senaste 5,5 åren har vi mött någon i nogelidskogen, så vad är oddsen för att jag ska möta 6st hundar med deras mattar en dag när jag rider och har Nangijala som löshäst? Har funderat på vad som skulle kunna hända och misstänkte att Nangijala nog skulle sticka fram till hundarna - vilket hon också gjorde. Jag hoppade av och ledde iväg dem en bit, släppte trollis och hoppade upp för att sedan inse att min unghäst var försvunnen. Hon stack tillbaka till hundarna och gick 1m ifrån alla och var extremt nyfiken. De stackars hundarna var inte alls lyckliga utan skällde och backade.Det var bara att hoppa av och leda henne halvvägs hem.

 

Lukas longerades i 10min i trav eftersom ridbanan var precis på gränsen till is. Så vi tränade på att han skulle följa mig, backa när jag gick emot framifrån skakandes på handen/grimskaftet samt flytta bakdelen för lätt tryck. Det sistnämnda behöver helt klart förbättras för man får ju nästan själv trycka runt honom haha! In i stallet och bytte till grimskaftet och försökte få honom att följa med mig lös till hagen. Fokuset hamnar lite fel ibland men det går framåt.

 

Chip och jag hade ett dressyrpass idag. Vi tränade vidare på det hemska, jobbiga ställandet och galoppen som han behöver få kondis och stärka sig i. För 4 månader sedan var vänster varv hans starka sida och höger den svaga, nu är det tvärtom. Han är pigg, men lat och bekväm av sig så han var inte alls förtjust i allt galopperande och eftersom vi började i högervarv var den svaga sidan kvar till sist. Efter några varv blev han tjurig och skulle bryta av för att sedan hoppa runt med bakdelen utanför spåret några gånger när jag fattade ny. Sedan gav han upp och blev mer motiverad då Nathalie galopperade runt och han skulle komma i kapp.

 

Min tokiga, vackra trollunge <3

Dagen började halv 10 på ridskolan där Celina red Cookie, efter det longerades Lukas i paddocken vilket han tyckte var jättejobbigt. Vi hade dragkamp imellanåt för han bara sprang iväg och motsatt håll med mig hängandes efter.

 

Chip var urpigg liksom Zigge. I sista galoppen gör Chip ett bocksprång och strax därefter far Zigge upp i en stor bockning varpå Chip kastar sig åt sidan, utanför vägen (gjorde så såfort Zigge stutsade till av något). Kom hem med två pigga hästar som lätt kunde gått en runda till.