Vi var på en mysig skritttur och var påväg hem från lommaklint. På vägen vi brukar gå ut på från stigen ligger det numera massa träd sen stormen så man kan inte gå där. Madicken älskar att välja väg själv så hon hade den senaste kvarten själv fått välja väg hem och efter lite fundering går hon åt höger förbi träden, bakom en slänt som går längs med vägen en bit. Slänten är brant, ojämn och grenig, ca 3-4m hög. Först går vi bakom, men sen tvingas vi följa slänten en bit några meter när ett träd är i vägen. Då försöker Madicken gå nerför och jag känner att hon tänker trava, lyckas hindra henne och vi kommer en bit till, sen vänder hon ner igen (på ett bättre ställe dock) och hade hon bara skrittat hade det inte varit några problem även om jag satt barbacka. Men hon ska trava och jag hinner bara tänka att det här inte kommer att gå bra förren hon snubblar och jag flyger ner i marken. Tror Maddan kasade ner för jag var flera meter framför henne med tyglarna i min hand. Det gjorde så ont att jag övervägde att svära (svär aldrig) och sitter sedan 5min innan den värsta smärtan försvunnit. Märker att jag knappt kan gå, så jag lyckas med hjälp av backen kravla mig upp igen och rida hem. Det går bra och det gjorde nästan inte ont alls. Sen får Madicken syn på en stock på marken framme på vägen, far iväg i galopp med två bocksprång och kastar sig över trädet medan jag sitter och tänker "aj, aj, aj...". Får tag i tyglarna igen och bromsar till trav som inte gör så farligt ont. Rider hem och hoppar av i backen ner till grinden och inser att jag knappt ens kan linka nerför backen. Hela höften hade svullnat och stelnat under hemfärden. Släpper Maddan och linkar på 5min ner till stallet med stor möda (tar väl 30s annars), men efter lite mockning blir det lite lättare och snabbare att gå. Dock inser jag att jag får låta Camilla fylla på vatten och hö och att kärran får tömmas imorgon. Ringer hem om skjuts och får sedan förklara allt som hänt för mamma som förfasar sig över mitt linkande trots att jag försöker övertala henne om att jag redan kan gå dubbelt så snabbt som innan.

Madicken mår iallafall finnemang och tur är väl det. Var livrädd att hon skulle skadat sig när jag låg på marken. Förhoppningsvis räcker det med att svullnaden lägger sig för att jag ska kunna gå igen, rida imorgon ska jag iallafall, jag och Celina har planerat en längre galopptur med Lady och Lukas.