Miljöträning Nangijala

Nangijala tycker att de blå ikeakassarna höet packas i är otäcka, inte när man bär med hö eller om de ligger still, men om de prasslar och fladdrar lite. Så idag var vi i Ladys box och tränade på att påsen skulle få komma nära henne och även om jag fick muta henne lite med äppel dröjde det inte länge förrän jag kunde lägga påsen på hennes rygg och röra den sakta fram och tillbaka. Slutade då och skulle testa att bug-träna henne lite. Hon blir lite väl entusiastisk och står och skrapar hoven hela tiden i början, sedan lugnade hon ner sig och visade att hon faktiskt är riktigt vig av sig ;)


Fallna träd

Jag och Celina gjorde iordning hästarna i racerfart vid halv 4 och stack ut för att kolla om det gick att rida rådjursrundan, vilket jobb mamma hade haft igår. Träden var ju stora som rasat över stigen! Men vi fick två fina hinder iallafall. Red rundan bakklänges för ville inte riskera att komma nästan hela vägen runt och sedan fastna - smart tänk. En gran hade fallit som gick att rida över, men lite mer än halvvägs nerför rådjursbackarna fick vi syn på en fallen gran.
"Kolla vilket bra hinder!" utropade Celina glatt.
Sen kom vi närmare och insåg att det var lite större än vad vi trott.
"Jag skulle inte ens kunna hoppa det här med Lukas även om jag var liten" sa Celina dystert och tittade på det 80-90cm höga hindret. Tråkigt så vi fick vända och galoppera tillbaka men Madicken blev pigg och glad. Ska alltid maska men så tänder hon plötsligt till


Granris fixat - tack Berit

Dagens +: det ligger massa granar i skogen utanför stallet - enkelt att bara gå dit och plocka granris till stallpyntet jag ska fixa på torsdag

Dagens - : mamma kom 50m ut i skogen innan hon upptäckte att alla stigar var blockerade av nedfallna träd. Så hon fick bege sig ut med sågen och ta den första biten av skogen, lär vara många fler träd om det ligger så många bara utanför gården.

Lyckades pressa in ridtur med Ludde för han har velat det länge nu. Gud vad ungen är duktig trots att det blivit så lite ridning i höst pga ont om tid och mörker. Allt sitter kvar än och han är så mycket stadigare än vad jag mindes, eller kanske jag har blandat ihop han med Linnea? Han har iallafall börjat prata om att han faktiskt fyller sex år om ett par månader så nästa sommar tycker han att han ska kunna ut och tävla igen haha.


Skymningspromenad med Nangijala

Förra veckan var så full att jag knappt hann göra nåt med Nangijala så idag bestämde jag mig för att ta en promenad. Tog in och "borstade" henne, hon gillar inte vanlig borstning men att bli genomskrubbad med en gummieborste är jätteskönt tycker hon! Satte på benreflexerna och sen var det dags för reflexmaggjorden (ihopsatta för stora reflexskydd för benen). Måste varit en månad sen jag provade den och hjälp, den passade precis idag. Tur jag beställde fler delar som ligger hemma.

Hon var pigg idag vilket gjorde att det fanns fler läskigheter längs vägen. Idag gick vi halvvägs hem, ända ner till drakens bro över ån, hade tänkt vända innan stenbron men Nangijala var redan påväg över så jag bara hängde på. Vi gick förbi fem bilar vid en tomt och de var hästätande monster så jag gick närmast dem medan Nangijala gitt tätt, tätt bredvid på min andra sida. Hemvägen blev stutsig, men ändå rätt okey halva, sen kom vi ju bredvid bilvägen och så var alla bilar anledningar till att hoppa runt. Så det tog extra lång tid pga av alla stopp.

Nu är nog iallafall min lilla fölunge ganska trött. Är så enormt stolt att hon vågar följa med mig ensam.


Stormdag

Ca 6h som ringmaster på klubbens pay and jump. Regnigt, blåsigt och ganska kallt. Hann med några svängar in på banan med hinderhöjning. Slängt i mig lite fika/mat mellan varven.


Stress, stress och oro

Imorgon är det två veckor till US luciashow och det känns som om allt mer av tankarna snurrar kring showen och allt som ska fixas. Jag saknar tiden då man var med och hjälpte till eller tittade på och inte hade ansvar för alltihopa, för det är faktiskt riktigt tufft ibland. Blir det fel är det mitt fel och då kommer jag plåga mig själv för det. Förra året var halv kaos för vi visste ingenting men iår har jag iallafall koll hoppas jag. Ska bli skönt när den är klar dock, men förutom de stunder då jag helst vill lägga mig ner och sova bort tiden tills showen har kommit och gått, så tror jag på att den kommer bli lyckad iår. Det jobbigaste är fixat tack och lov. Men så upptäckte vi den lilla detaljen att speakern ska vara med i kadriljen som är först... så jag gissar på att jag måste bli tillfällig speaker, usch.


Pigg

Red med Celina på Madicken idag. Hon var pigg, jättepigg för att vara hon, skrittade på och man behövde inte sitta och skänkla i traven och galoppen för att hon skulle fortsätta, hon försökte öka istället. På Lommaklintsträckan svängde vi för att börja galoppera och hon gjorde världens bokssprång vilket överraskade mig totalt och fick mig att skratta högt. Skönt att hon börjar bli sitt gamla vanliga jag igen - den som hon var innan hon blev dräktig.

Ska ta över Madicken till viss del en period framöver, osäkert hur länge. Celina varken hinner eller orkar två hästar så det blir att hon får fokusera på Lukas och ta Madicken i andra hand och när hon inte hinner får jag ta henne.


Sällskap om en vecka

På fredag har jag tre hästar och ett stall för mig själv + skola så jag måste hitta mig ett ridsällskap som kan hänga med mig ut på Madicken för annars hinner jag inte. Synd det mörknar så snabbt :(


Försök till ridning

Jag har aldrig tänkt på hur mycket man använder vänster tumme, höger förstår jag, men vänster? Jag kan inte knäppa knappar, skala mandariner, spänna sadelgjorden eller ta väck kardborrfästen. Just sadelgjorden var inte kul för jag lyckades trycka på tummen ett antal gånger och även smocka mig själv i pannan en gång. Sen använder man tummarna ganska mycket i ridning också, allra mest när man ska bromsa och då gjorde det lite ont... fast det började regna när vi gav oss av så vi tog bara en halvtimmes runda på två hästar som blev väldigt pigga när de fattade att vi skulle hem. Lukas hade bara vanligt bett och det var farligt nära att de skenade hemåt, men Celina återfick kontrollen tack och lov.

Efter gårdagens omplåstring


Ajaj...

Fick stanna hemma idag, näsan är röd och öm, men skrapsåren där är ändå inte stora, kindbenet svider nästvärst och är rött och stort som två femkronor men ändå bara ytligt så det läks snart. Pannan däremot...ja den är ingen rolig historia. Svider, är stel, svullen och skinflådd på flera ställen så det blir att ha stor vit lapp i pannan med bakteriedödande medel i. Den kommer ta tid att läka och inte kommer jag kunna sminka över det de närmsta dagarna och vi som ska på julbord imorgon :/

Nåja, ska iallafall rida idag, Madicken ska ut på en skrittrunda efter sitt dressyrpass igår och Lady ska ut med Celina och Lukas.


Drömde...

... i natt att jag upptäckte att Nangijala var en hingst och jag var ruskigt förbryllad över hur jag kunnat missa nåt sånt. Men, ju mer jag tittade på Nangijala insåg jag hur hingslik jag var. Mitt stora problem var plötsligt namnet, skulle jag döpa om henne och till vad? Ninja? Det var skönt att vakna och slippa bekymra sig om sånt.


Vad en biten tumme kan göra...

För att göra en lång historia kort nöjer jag mig med att berätta att Maddan råkade bita min tumme så att en rätt stor hudflick lossnade. Jag mår ganska dåligt av såna saker, särskilt om jag tror jag brutit nåt, men idag kändes det rätt okey. Såg äckligt ut men jag spolade med kallt vatten och Celina hämtade plåster. Jag sätter på det och hon går upp till sadelkammaren. Satt på golvet och det var kallt om rumpan så jag sätter mig på ryktlådan 80cm därifrån. Sen är allt bara förvirrat, som en vakendröm eller när man sover och inte vet varken ut eller in. Drömde så konstiga saker och så visste jag inte vad som var upp eller ner. Kan inte har varit borta i mer än några sekunder för jag vaknade nog så fort jag trillade i marken. Svimmade alltså och for med ansiktet före ner i stallets cementgolv, landade på näsan och pannan för de var helt bortdomnade när jag vaknade. Hade skrapat upp pannan, höger kindben, näsa och lite på kinden. Var rätt hysteriskt tror jag när Celina tillslut kom tillbaka, men det tog slut lika tvärt som det kom och jag fick Celina att ringa hem efter skjuts. Mamma fick plåstra om min ansiktet vilket gör att jag ser ut som en halv mumie vilket ser jättekul ut! Får väl se om jag har några blåmärken under plåstren imorgon, men både tummen och ansiktet känns helt okey :)

Film på Nangijala från gårdagens bus

Filmades med min mobil i halvmörker för klockan var lite i fyra, men det går iallafall att se hur roligt hon har!




Madicken och hennes knasigheter tar då priset

Hade ingen lust för någon särskilt ridväg så Maddan skulle få bestämma väg själv, hade bara ett krav om första riktning. Hon väljer att skritta biskopsmålsvägen fram och är pigg tills hon inser att de hästar som vill se i en hage inte finns där, då vill hon vända hem men det går jag inte med på. Efter ca 12min kommer vi fram till en grusväg som leder mot stora vägen och stallet och jag trodde Madicken skulle välja den, men nej, när hon inte får ta samma väg hem så fortsätter hon gå i 20m till innan hon faktiskt kommer på att hit vill hon inte gå. Så jag vänder och tänker att nu tar hon grusvägen, men nej. Ville själv inte gå samma väg tillbaka så svänger in henne där ändå och får verkligen trycka för att få henne att gå dit. Går över vägen och travar en sträcka och då hade vi gått 3/4 av rundan och hade 6min hem, tänker att nu får hon gå själv som hon vill hem. Och vad gör hästen om inte vänder? Tänker att hon ska ta den andra vägen vi nyss gick förbi som leder samma väg hemåt så tar tyglarna för att trava dit. Madicken fattar galopp och är pigg. Saktar sen av och är beredd att svänga vänster... och Madicken tar höger och går tillbaka samma väg som vi kom, över stora vägen och följer grusvägen och fattar galopp på den med! Svänger sen höger och så är vi på biskopsmålavägen igen och jag har gett upp och tänker att hon får ta den dumma vägen. Madicken skrittar på helt nöjd medan jag undrar varför hon väljer att gå mycket längre för att ta sig hem när vi redan nästan var hemma. Ja den ponnyn lär jag aldrig förstå mig på!


Svettig fölunge

Löshoppade Lukas och lät Nangijala vara där med honom för hon bara älskar att någon vill springa med henne. Hon sprang och bockade, sparkade bakut, sprang, bockade och sprang ännu mera. Hela hon ångade av svett och hon flåsade tungt men skulle ändå springa ännu mer! Jag kan nästa svära på att det där westernkasten/stoppen framför löshoppningshindrena görs bara för att det är roligt. Vill ju inte att hon ska vara rädd för bommar så fick igenom henne över bommarna när de var nerplockade.

!!!

Blev inget hästbyte idag men hopplektionen gick så bra att det inte gjorde nåt! För en gångs skull var den en ren bana med 7 hinder inklusive en trippelbarr (huh!). Lady var pigg och på sådant humör att jag kände mig trygg att hoppa med henne. Efter framridningen hoppade vi banan på ca 70-80 och hon hoppade jättefint fastän hon drog som vanligt, vi for förbi ett hinder efter en oxer för att jag inte hann komma i balans, räta upp mig och styra. Sen fick de som ville hoppa lite högre och jag tänkte att visst, det kan jag väl göra, hon känns så trygg idag! Sen höjdes hindrena... gud vad högt allt var och jag blev så nervös att jag började bli helt matt i hela kroppen. Travade och galopperade runt medan jag försökte tänka alfabetet bakklänges - krångligt - och då lugnande jag mig. Försökte att titta bakom hindret för att slippa se höjden och hux flux så hade vi kommit över två oxrar och en vattenmattahinder och så missade vi samma hinder igen som var ett lägre snällt hinder. Lätt chockad att vi faktiskt kommit över de två hemska oxrarna men samtidigt väldigt glad tänker jag rida på räcket igen och så säger Maria att jag ska ta om de två sista. Tänkte att det var ren tur att jag faktiskt kommit över en gång, andra gången skulle inte gå bra. Men minsann så hoppade Lady fint över dem igen och tog i nåt så in i över oxern, så jag missade räcket igen haha. Fick ta bara det och sen kom vi över resten av banan lika fint - till och med trippelbarren! Åh vad glad jag var, stolt över både Lady och att jag själv vågat. Jag måste ändå velat det ganska mycket eftersom lady faktiskt hoppade haha.

Lady är så himla fin att hoppa just nu, jag fattar inte varför ingen vill ha henne på ett provbyte en hopplektion haha ;)

Så här såg hopplektionerna ut i våras, men så trillade jag av henne 7ggr under vårterminen haha. Klar förbättring
för då var det då inte tryggt att hoppa henne med hennes stopp och tigerhopp.



Namnet Nangijala

Två kommentarer:

En tjej i stallet hade inte fattat att albumet "Nangijala" på min facebook var en levande häst.
"Jag trodde det var bilder på döda hästar, som Trappalanda liksom."

Mamma stötte på en arbetskamrat när vi var på ridskolan med Nangijala:
"Nangijala heter hon, eftersom hon är svart som du ser"

Det fick mig att fundera. Nangijala fick inte sitt namn för att hon just var svart/mörk. Själva namnet är vackert tycker jag men för mig betyder det saker också. Nangijala är dödsriket i boken Bröderna Lejonhjärta och jag har en känsla att människor kopplar ihop döden med mörker (därav mammas kommentar). Många är rädda för att dö, men själv ser jag inte döden så, för mig innebär inte döden slutet utan det är som landet Nangijala i Bröderna Lejonhjärta - jag tror inte att vi slutar existera den dagen vi dör. Döden är bara nästa äventyr. 

Dödsriket Nangijala verkar av många kopplas ihop med ord som mörker, död och rädsla.

För mig står Nangijala för ljus, hopp, kärlek, glädje och evig sommar. Döden är alltid sorglig, men det finns alltid saker som får livet att bli lättare igen. Amy dog och jag saknar henne otroligt mycket fortfarande och därför blev även namnet Nangijala en hyllning till henne. Ett bevis på att det ut något ont tillslut kommer något gott. Nangijala, det räcker med att tänka på henne för att jag ska le. För mig är hon symbolen på att livet går vidare och att det alltid finns små solar som lyser upp ens liv fastän det är tufft ibland. Livet går alltid vidare och det gjorde det även i mitt fall.

<3


Tredje körningen

Tredje körfärden till ridskolan för Nangijalas del. Idag hade vi lite problem men det var faktiskt Madicken som strulade och hade sin lastdag då hon bara inte tänker gå upp i transporten eller stå still där. Bara att hämta kedjegrimskaft. Nangiajala skötte sig jättebra även om hon stannade halvvägs och inte riktigt ville in. Det är såna här gånger då det är underbart att man känt henne sen hon föddes och vet hur man ska hantera saker. Så jag sträckte grimskaftet och höll i så att halsen hennes blev sträckt och väntade. Hon har inget tålamod eller ork att stå så mer än en halv minut eller så och då gick hon snällt in och blev bjuden på äppel av mig. Stod snällt hela bilfärden både dit och hem och var lugnare när övre luckan stängdes.

Promenaden i skogen var så mysig. Nangijala gick precis som hon ska bredvid med  och grimskaftet kunde vara löst utan att hon gick före. Hade gärna tagit en längre tur men vi hade ju mamma som väntade vid bilen...

Min bebis fyller föresten 5 månader imorgon, vart tog tiden vägen?!


Gasen i botten

Lady var på avskyvärt grinigt humör idag och gick och segade halva ridturen. Sen kom galoppen på Lommaklint och wosch så stack både hon och Lukas i världens fart. Att sakta ner sen var inte lätt, själv galopperade vi på tvären och stutsade upp och ned och Celina kunde nätt och jämnt få ner Lukas till takt. Så vi tog en omväg för att galoppera bort energin i rådjursbackarna och Lady gick och surade. Sen släppte vi dem och Lady flööööög förbi Lukas och galopperade iväg snabbare än jag nånsin varit med om på henne. Lukas hade inte en chans och som den dåliga förloraren han hade galopperade han sakta efter.

Nangijalaträning

Bestämde mig för att göra henne lite mer trött i huvudet idag så jag tog vid träningen med att försöka lära henne att buga. Började för nån månad sen för skojs skull för att se vad hon skulle hitta på och det gick bra. Lilla flickan kom faktiskt ihåg det vi gjort och tog vid där vi slutade för en månad sen så jag är stolt över min bebis! Helt klart vigare än Madicken och lite snabbare, men så är ju Maddan en latis som gör så lite det bara går.


Torsdag

Halv 9 i stallet. Tog en 40min lång skritttur på Lady åt ett hål vi sällan går vilket gjorde henne jätteglad. Sen var det Madicken som skulle ha dressyrpass vilket blev 50min inklusive många korta pauser. Var några veckor sen jag red dressyr sist så jag blev possitivt förvånad över hur mycket hon orkade. Fick driva en massa, men det där äckligt mjuka steget som ändå känts kantig var faktiskt borta i traven och nästan borta i galoppen med. Fast kämpa fick jag och det ordentligt vilket nog kommer kännas imorgon.


Mycket ridning

Ovanligt mycket ridning denna veckan, Lady rider jag två gånger i veckan och så blir det väl Madicken någon gång (normal vecka). Denna veckan har jag redan ridit Lady två gånger och Madicken en och imorgon ska jag ta en skogstur på Lady och ett dressyrpass med Madicken. Ska jobba halv 2 så det blir till att stiga upp om jag ska hinna båda + Nangijala. På fredag blir det Lady igen för min del och det är sista ridningen för veckan tror jag. Fast, vem vet, Celina tycker det är så jobbigt att ha två hästar att man aldrig vet när hon ber mig att rida Maddis. Dock är hon ofta sent ute vilket jag tycker är lite jobbigt så jag försöker tänka före henne och påpeka när hon antagligen behövder ridhjälp - som imorgon 


"Rädd" för bilar

Skulle ta promenad med Nangijala idag men insåg efter en stund att hon inte var på humör, låtsades vara rädd för bilarna som susade förbi på vägen fastän hon normalt inte reagerade. Så fort en bil körde förbi började hon stegra och hoppa omkring, hon var så fånig och söt att jag bara skrattade åt henne. Tur att hon är lätt att hålla. Släppte henne i paddocken och stoppade in en stor färgglad pappkartong som hon fnös förskräckt åt. Inte förrän jag stod bredvid vågade hon komma fram, men nosa ville hon inte på en lång stund.

Tittade igenom det jag filmade från Nangijala föddes. Gud vad liten hon var! Så nätt och perfekt i kroppen med långa spindelben och smalt huvud, mörkgrå med vitljusgrå mule och andra ljusgråa partier på kroppen. Hon kan inte vara annat än svart, det kan hon bara inte!



Hoppning utan stigbyglar

Annorlunda lektion för min del då det var hoppning utan stigbyglar, nått enstaka hinder då och då har jag fått göra med Maria men inte såhär mycket på väldigt länge. Lady pigg och tog sina jättehopp vilket var jobbigt för min del och efteråt passade hon på att sticka när jag försökte få tillbaka balansen.

Lukas var komplett tokig på framridningen och stack iväg redan i trav i massa bocksprång och sedan rejsade han i galoppen. När vi bytte varv och fattade ny galopp var han framför mig och det enda jag hann se var hans mage och bakbenen som var högt upp i luften. Haha, stackars Elin. Sen var han duktig och eftersom vi hoppade mycket serpentinbågar blev det en hel del galoppombyten för hans del. Celina häpnade över att han kunde det vilket fick mig att skratta för han gjorde det mycket bättre med henne. Nu när han inte tränas så mycket längre bytte han snällt men bakbenen hängde inte alltid med.

Celina hoppar vattengrav efter hubertusritten

Halvfärdig


Nu är grunden färdig. Suttit med ridplattan i photochop och målat i minst 4-5h och då har jag ändå alla detaljer kvar som tar säkert två gånger så lång tid! Önskar att jag var helt klar, men det jobbigaste åtestår än...

Idag

Red Madicken och lät Nangijala följa med lös på första gången på några veckor. Hon börjar snart bli för självständig för det tror jag. Roade sig med att springa fram och tillbaka mellan stallplan och skogen när vi började gå och fortsatte med springandet så hon var väldigt svettig väl hemma igen.

Ladys spark är bra och mamma red med bett. Imorgon ska Lukas med på lektion åt Elin och Celina ska prova att ha Caj en hel lektion (haha) och Lady åker med åt mig så passar jag på att ta igen gårdagens missade lektion.


Hoppning med Maddis

Celina hoppade Madicken idag som ibörjan var måttligt road av de små fjutthinder som hon hittils bara fått hoppa. Hon piggnade dock till i slutet när det blev högre och tog i ordentligt och slutade försöka bryta av till trav om de kom för nära, istället hoppade hon av långt ifrån om det behövdes.

Första och sista gången utan bett

Munnen såg rätt bra ut idag så vi ska testa att ha ett bett på henne imorgon. Jag bestämde mig för att prova rida utan bett som mamma gjort, men istället för att ha en grimma plockade jag bara väck bett och sidostycken på tränset och fäste tyglarna i nosgrimman med ett snöre. Det hela blev väldigt... intressant.

Jag lärde mig lite saker: 
1 Det går att rida utan och styra med vikt och skänklar
2 Det går dock inte att hålla ett lugnt tempo finns bara en hög växel
3 Lady gör som hon själv behagar, tittar sig omkring och är allmänt ofokuserad
4 Att svänga är lika med fartökning
5 Det går inte att göra förhållningar utan bett, men det går att stanna
6 Att ha förlägningstygel hjälper inte ett smack, hon går på med huvudet i vädret (trodde det bara gällde i longering med bett)

Sammanfattningsvis: jag var frustrerad och samtidigt förvånad över att ett bett kan göra sån skillnad ifråga om uppmärksamhet. Lady gick för det mesta dit jag ville ja, men samtidigt kunde hon springa med halsen på tvären för att spana efter något. Att ropa "ptroo" funkar, men tar man i för mycket blir det skritt/halt och så fort man slutar ökas farten igen. Det positiva är ju dock att hon faktiskt var kontrollerbar, skulle faktiskt vågat ta en skogstur så (fast undvika pigghetsställena). När vi skulle rida utan tyglar i våras på lektionen var det ökad trav efter eget huvud, då var jag glad om jag kunde styra lite så bättre har det ju faktiskt blivit tror jag!

Fortsättning efter ca 1,5h målande

Börjat lägga grunden med färgen, inga detaljer än så länge utan det kommer senare





Vem kan det här vara....?


Kalla tår

Red Surkärringen med Celina idag, hon bad mig ta Madicken. Väldigt kallt om tårna, minns plötsligt varför det kan vara skönt att inte ha en häst att behöva rida haha.

Lady öm och lite svullen fortfarande vid munnen och jag tänker då inte stoppa ett bett i munnen imorgon. Idag får hon vila och imorgon får jag antingen rida dressyr i grimma eller longera.

Tog en promenad med Nangijala och gick ännu en bit längre än vad vi gått ensamma hittills. Idag fanns det mycket läskigheter, men om jag höll långt ut på grimskaftet och gick först så gick hon en liten bit bakom. Den blåa postlådan på vägen var hemsk idag men jag gick fram och satte handen på den och då vågade Nangijala komma fram och nosa på den. Hem ville hon som vanligt gå snabbt och först men varje gång grimskaftet spänns tvärstannar jag och går inte förrän hon gör så att grimskaftet lättar. Vissa stunder går hon jättesnällt och sen blir hon trött och försöker gå före igen. Idag var hon tillslut så arg att hon tog chansen och låtsades bli rädd för de bilar som åkte förbi på vägen, stegrade, bockade och skulle dra iväg fastän hon inte är rädd för bilarna så långt borta.

Just det ja. Idag hae Nangijala en svart ål längs ryggraden och huvudet, undersidan och halva sidan av halsen samt bog och ben var svarta på henne. Resten brunt.


Nangijalas pappa

Speyksbousch Dancer, Nangijalas pappa. Svartbrun som ni säkert kan se.
Lik Nangijala? Nja.. lite kanske. Huvudformen är väl mer lik hennes än vad Madickens är, mer Nangijala har ändå mycket mer konkavt huvud än vad Dancer har. Visserligen kanske hennes nosrygg blir lite rakare men tror ändå hon kommer vara mer konkav än sig pappa.

Taget från http://www.sportponny.org/RIKS09ut.htm



Sparkad Lady

Lukas arg och grinig och Lady som fått en spark på sidan av mulen så att hon har sår i mungipan och svullen och öm - ska jag gissa att de bråkat idag?

Mamma förvånade mig med att berätta att hon hoppat småhinder med Lady - i grimma! Gick bra att styra utan tyglar fast tydligen väldigt ansträngande och så hade Lady blivit så pigg att hon fått ge upp tillslut. Ut i skogen i grimma vågar hon dock inte så vi får väl se vad Lady får hitta på imorgon. Tror dock inte att jag kommer kunna rida lektion på måndag eftersom skadan ligger vid bettet, men mamma löste det kvickare än kvickast. På Celinas hopplektion på onsdag ska Lukas med för Elin ska rida honom och Celina ska rida Caj, kanske att jag då kan rida om med Lady om hon är bra?


Sekreterade på dressyrtävling

13.30-19.10 satt jag och skrev åt domarna. Efter den första förvirringen och stressen hittade jag takten och upptäckte att jag tyckte det var jättekul. Tiden bara flög iväg! Fick massa beröm för min handstil, de andra domaren sa att jag skulle ha vunnit pris för bästa handstil i skolan eller vad det var haha. Roligt att höra, själv nrukar man ju tycka att man själv skriver fult och alla andra bättre

Snäll att lasta

Nangijala klev direkt in i transporten på väg till ridskolan. Tycker det är jättehemskt när översta luckan stängs och bankade med framhoven som protest tills vi började köra, sen var hon snäll. Lite skakig bara när vi var framme men backade ur snällt och upptäckte att vi var på det roliga stället igen. När Celina tog av Maddan fleecetäcket ställde sig en kvinna och mönstrade henne uppifrån och ner (min tanke: vad är det för fel på Madicken?) och säger sedan att Maddis ser ut precis som en gammal ponny hon haft som hette Petronella, men som nog är död nu. Det visade sig att det båda var efter Värends Pedro! Skulle hemskt gärna velat se den ponnyn.

Gick en promenad runt ridskolan och kikade på bland annat en traktor och hösilagebalar. Nangijala taktade och ville gärna trava så vi gick väl 10m före hennes mamma. När vi skulle lasta hem gick Nangijala upp med alla fyra hovarna på lämmen och ville sedan inte gå eller låta sig mutas in. Jag gjorde samma sak som när hon inte vill gå till hagen: höll grimskaftet spänt tills hon gick framåt, fast denna gången försökte hon backa ett par gånger. Men så plötsligt gick hon in direkt. Gick snällt ut hemma men var lite svettig och nervös, men mycket bättre än förra veckan.


Får inte glömma...

... att läsa in mig på LB:2 programmet tills imorgon. Dressyrtävlingar för häst på ridskolan och jag ska för första gången sitta som sekreterare - vad har jag gett mig in på? Fast hellre det än speaker som jag fick välja mellan.

Okey då, jag erbjöd mig frivilligt som hjälp. Får skylla mig själv

Skyndade till stallet

Blev en andra tur till stallet iallafall. Tio minuter efter att Celina stuckit kröp det så konstigt i mig att jag åkte dit i racerfart på cykeln. Vete tusan varför jag saknade Nangijala så fruktansvärt mycket när jag redan träffat henne idag...

Fick en andra gnäggning av lillflickan idag, men att borstas var inte populärt, hon stod bara och snurrade och tyckte jag var dödstråkig. Tog en promenad hemåt och gick längre än vad jag hittils gått ensam med henne. Idag var saker lite läskigare och det märktes eftersom hon gick tätt intill mig och buffade på mig med mulen. Hem gick snabbare och varje gång hon kom före så att grimskaftet sträcktes stannade jag tills hon gav efter innan vi började gå igen, tar en stund men så minns hon hur det brukar gå till och går fint bredvid. Mötte en kvinna med en vit bishon frisé som Nangijala älskade och bara ville nosa på - Zorro har alltså varit ett utmärkt exempel för alla hundar!

Celina skulle just galoppera på ridbanan så jag släppte Nangijala där och hon lekte av sig ordentligt innan hon fick ut i hagen igen (dit hon inte ville)



Fredagstur med klasskompis

Lånade Madicken av Celina (som var tacksam att bara behöva rida en häst) och tog med en klasskompis ut på en timmes tur. Lina som hon heter har inte ridit på närmare 3år så hon var lite ringrostig, men Maddan är ju så snäll och seg att vem som helst kan rida henne. Blev en väldigt mysig tur med även galopp, Lady tyckte det var snigelfart och var på humöret då det fick monster bakom allt möjligt.

Hann inte göra något med Nangijala förutom mysa med henne i hagen. Skulle vilja hinna dit en runda till idag om jag hinner för varken igår eller idag har vi hittat på något. Imorgon ska vi dock köra en runda till ridskolan igen och ta en tur. Eftersom det är dressyrtävlingar halv 2 ska vi dit vid 11-tiden och då pågår det lektioner så det blir lite mer folk där, men det är nyttig träning det också!


Pigg Madicken

Jag och Celina red en runda innan hennes lektion. Har inte ridit Maddis på två veckor eller så i skogen och vilken skillnad i konditionen! Pigg och orkade mycket mer än vad hon brukar och i galoppen var hennes snabbaste mycket snabbare än sist - fast slå Lukas kan hon inte ännu haha. Pigg och glad och bockade lite smått och stack i slutet när vi skulle hoppa över en liten stock.

Ute på promenad ensam

Tog en promenad bara jag och Nangijala idag, följde grusvägen hemåt längs 80-vägen, stannade och betade ett par gånger för att träna trafikvanheten men hon brydde sig inte. Nangijala har aldrig gått själv dit men hon gick snällt med mig och var bara lite rädd för en stor skuggig sten och då gick hon tätt bakom mig tills vi var förbi. Idag var hon så snäll så snäll både dit och tillbaka, visst ökade hon takten på hemvägen men hela promenaden hade jag grimskaftet hängande och hon föjde med mig, stannade jag stannade hon även om det tog två steg innan hon fattade att det var stoppdags.

Önskar...

... att jag målade oftare och hade mer tid (okey, snarare lägger mer tid på det). Hade varit kul att någon gång sälja målade bilder av folks älsklingshästar, fast jag vet ju att jag skulle börja med det glad i hågen och sedan tröttna och inte orka slutföra det. Fast kul hade det varit!

Den allra första riktiga bilden jag målade när jag fått mitt ritbord och fastän det snart är 4 år sedan är den bilden ändå den absolut finaste jag nånsin gjort (den färdiga bilden menar jag).

Äntligen färdig!

Började på denna bilden nån gång i våras, så för ungefär ett halvår sen, har målat lite då och då på den och nu får den vara klar för jag är ruskigt trött på den. Jättenöjd med ansiktet men manen och halsen är inte så fina, hur jag än målade blev de inte som jag ville. Bakgrunden blev dock riktigt okey!

Bilden med/utan bakgrund. Vad är finast?


Försöker bli färdig med målningen


Linnea

Linnea är då för söt, komplett hästtokig och längtar hela veckan fram till sin nästa lektion. Lukas är absolut bästa hästen i världen och det är hästsaker för hela slanten som gäller för årets julklapparinköp. Duktig och modig tjej som vågar det mesta.

Nangijala

4,5 månader denna veckan, om 1,5 månad är det dags att vänja av henne lite, jösses vart tog tiden vägen? Mer och mer lik en stor häst för var dag som går. Manen som bestämt sig för att ligga på vänster sida har plötsligt ändrat sig till höger sida, ja förutom två-tre decimeter närmast manken som tänker ligga kvar. Svansen är tjock som bara den, det har hon minsann ärvt från Madicken ( hennes är alldeles för tjock haha), men hittills verkar luggen lovande, om hon ärvt Maddis korta borde den sluta växa nu.


Fyra års jubileum med Lukas

Idag var det exakt fyra år sedan som Celina red Lukas för första gången och han blev "hennes". Vädret var precis som det var idag och vi red vilse vid fyra-halv 5 tiden på eftermiddagen när det mörknade i skogen. För fyra år sedan var Lukas en rund boll som inte kunde någonting, nätt och jämnt galoppskänkel och idag har han tränat och tävlat upp till LB-höjd. För fyra år sedan cyklade jag x antal  mil i veckan mellan Amy på ridskolan och Lukas i Nodelid, gick ner i vikt och slocknade vid 6-tiden på kvällarna på helgerna. 4-5 dagar i veckan var jag med Celina och Lukas och tränade dem i dressyr och gick skogspromenader. Ibland undrar jag hur jag orkade allt, men jag ångrar inte en sekund av det. Hade inte Ludde, som då var 1år, blivit sjuk vid mellanmålet hade mamma och Camilla aldrig börjat prata, då skulle Celina varit hästlös idag och jag hade inte ägt Amy innan hon dog - eller hade hon ens varit död isåfall?. Jag hade inte haft Nangijala eller ridit Madicken. Lady skulle vi aldrig fått träffa och mamma hade inte tagit upp sin ridning. Jag skulle fortfarande varit hyrare och antagligen varit nöjd med de tre dagar i stallet jag red. Det skulle jag aldrig stå ut med idag och inte Celina heller. Ingen av oss minns vad vi gjorde innan Lukas kom in i våra liv.

9 november 2007

Övertrött häst tror jag

Lady var lite lustig på hopplektionen. Väldigt pigg ibörjan, som om hon vilat i två-tre dagar (vilket hon inte gjort) och hindren var läskiga och äckliga att hoppa över. Så hon vinglade lite mot hindrena och gjorde en del hisshopp med benen högt uppdragna under sig. Sist hoppade vi tre oxrar i rad på långsidan, 70 gick bra men vid 80 ville hon plötsligt inte hoppa sista och uppförde sig som om det var läskigt och nytt. Vi fick komma igen efter en stund och då började hon vägra på första hindret så på tredje försöker snärtade jag till henne på bogen strax innan och jäklar vilken fart hon fick. Var som om hon plötsligt bestämde sig för att skärpa sig för hon for iväg och hoppade alla hinder utan problem. Sen bytte vi varv och då blev det stopp på första igen. Så jag använde spöet på bogen igen och poff sa det så spurtade hon iväg och for över all hinder utan problem igen. När hon är trött brukar hon bli springig samtidigt som hon tycker att hon ska bestämma hur saker ska gå till - som att hoppa/inte hoppa. Tror det var därför hon plötsligt hoppade: hon ahde bestämt sig för att hon bara inte ville men med lite hjälp från spöet ändrade hon sig och bestämde sig för att vi visst kunde hoppa om jag nu så gärna ville det.

Nästa hopplektion ska vi troligtvis byta hästar i gruppen och hoppa några språng då. Roligt! Dock ska Maria bestämma och ge oss våra hästars motsatser och jag försöker klura ut vilka som får vilka. Motsatsen till Lady är väl en seg/rätt seg häst som inte är lika oberäknerlig som henne, vad blir det, Torn? Madonna? Zorba blir det nog knappast men att gissa på Poesi är kanske inte helt tokigt heller. Mest spännande blir det att se nån hoppa Lady, kommer damen hoppa med en ryttare som säkert är mycket mer orädd än jag och inte är rädd för höjder eller kommer hon stanna eftersom ryttaren inte "gör rätt" enligt henne? Amanda verkade dock inte vilja ha henne haha, men jag gissar att det blir Anna som får henne för Madonna är så hemskt snäll att Maria tycker hon behöver en utmaning ;)

Hubertusritten

Perfekt väder - sol och lagom varmt. Pigga, glada hästar som inte var för stirriga - ja Lukas uppförde sig faktiskt utmärkt (med det= pigg men någorlunda kontrollerbar). Galoppsträckorna med hinder var roligast och Lady flög över alla hinder med världens fart, jag som trodde fullblodsnerverna i henne skulle få henne att smita förbi. Lukas taktade och höll jämn takt hela tiden trots att det mest var c-d-ponnyer och en del storhästar. Lukas skulle gå först, så var det bara och sista hindersträckan travade han först och vilken trav! Lady travade minsann jättesnabbt så hans ben måste gått som trumpinnar! Galoppen var han med först i och hoppade glatt alla hinder oavsett höjd. Men så var han nästan helt genomsvettig när vi var klara också.

Upploppet där vi skulle fånga en anka på en pinne var jätterolig. Jag lyckade övertala Celina att vara med och till min stora förvåning var det vi två som nådde först fram till ankan och faktiskt Celina något före. När jag sträcker ut handen och försöker ta det får jag bara tag i luft - Celina nuddade vid den först men välte ner den på marken haha. Så vi svischade förbi och Elin som har en stoppbar häst tvärstannade, hoppade av och tog den.

Sen blev det soppa till oss och äppel till hästarna innan vi skrittade tillbaka till transporterna och åkte hem. Superhärlig ridtur, längtar redan till nästa år!

Nangijala, transport och ridskolan

I eftermiddags var det dags för Nangijalas andra åktur i transporten. In gick snabbt med ett äpple i handen, stänga där bak var ingen fara men när luckan åkte upp tyckte hon det var obehagligt. Jag började köra och mamma gick bredvid för att kolla att det gick bra och sen hoppade hon in. Körde 40-50km/h till ridskolan med Nangijala bangandes mesta tiden. Hon var arg tror jag, stod och skrapade och bankade med framhovarna så att all strö där framme var borta. Uppstirrad, lite svettig och skakig var hon när vi backade ut transporten men inom fem minuter had ehon lugnat sig och var enormt nyfiken på allt och gick med mig bort från Madicken. Mötte både en ridlärare som tyckte att hon hade ett jättefint huvud och sedan flera hyrare som tyckte hon var jättesöt (då blir man så glad!). Tog en promenad ut i skogen och precis när vi skulle vända kom två hyrare ridande påväg hem. Vi gick efter dem men Nangijala stutsade på stället och skulle bara springa fram och nosa på dem så vi stannade och lät dem försvinna ur sikte, inte för att det hjälpte särskilt mycket. Nangijala taktade och hade galopperat efter själv om jag har släppt henne.

Väl tillbaka behövdes det bara lite lirkande för att hon skulle gå in med sin mamma i transporten men lite svettig och ganska skakig var hon när vi lastade ur hemma. Tror dock ändå det var en positiv upplevelse för henne, hon stod stilla nästan hela vägen hem, bankade bara om jag körde väldigt sakta.


Tävling på hjärnan?

Haft en sån där trevlig natt där man gör saker i sömnen. Första jag upptäckte imorse var att jag lagt saker under kudden igen (suck) sedan ser jag till min förvåning en gul rosett liggandes bredvid som borde hängt på väggen bredvid sängen. Då minns jag plötsligt vagt hur jag sitter upp i sängen och börjar plocka ned rosetterna, vete tusan varför längre förutom att jag fortfarande kan minnas den krypande känslan i kroppen som tvingade mig att göra det. Tror jag vaknade när jag fått loss första rosetten för jag minns svagt att jag försökte trycka fast den på väggen igen med misslyckades (ska hänga på ett snöre) så la mig ner och somnade igen.

Vanliga söta fölungen är tillbaka

Idag var det min vanliga goa fölunge som hälsade mig med en gnäggning och kom för att mysa. Hon har varit borta denna veckan känns det som. Mycket mer unghästaktig än vad hon nånsin varit hittills i sitt korta liv. Har tittat när vi kommit och gärna kelat men inte brytt sig riktigt om att vare sig komma eller gnägga och sedan stutsat omkring i skogen och försökt bestämma lite själv. Så verkligen inget jobbigt men jag har ändå saknat den vanliga Nangijala. 

Upptäckte att Lukas och Nangijala har samma huvudstorlek för hon kunde ha hans grimma och passade jättebra som den var...ops, när blev hon så stor?

 

Kan man förvandla rockarden till en släde på vintern?

Jag hade stallet för mig själv idag och även Lukas motion till min uppgift då Celina var iväg. De hugger ner skog i skidbacken vilket gör att vi har stora problem att rida våra vanliga vägar. Nu skulle jag ju köra men den vanligaste turen försvinner med den. Så körde hem för att pumpa luften i däcken och skruva till allt, har inte gjort nåt sen vi fick den förra sommaren. Behövdes helt klart. Hemvägen blev konstig för det enda jag såg nästan hela vägen var en häst utan huvud - kroppen slutade vid manken. Lukas gick med nosen i backen och spårade nästan hela vägen. Väl hemma blev det en barbackatur med Ludde.

Men medan jag skrittade hemåt i vagnen satt jag och önskade mig en släde till snöiga dagar och sedan slog det mig: om jag surrar fast miniskidor under hjulen, skulle det fungera som en släde då? Måste helt klart testas...


Lycklig men skengalen shettis

Elin skulle tävla Lukas idag. Var som vanligt seg på framridningen men taggar till när man har gått banan. Börjar sparka bakut efter andra hästar för att få igång dem. Står dock snällt i ett hörn när jag håller fast honom medan första ryttaren tävlar. Far iväg som en raket runt hela banan, snubblar i en sväng och börjar glatt bocka. Elin flåsade värre än Lukas när de var klara haha! De kom tvåa några hundradelar efter en annan shettis - småponnyerna äger! - och jag och Celina leder in honom med Elin på ryggen. Är lite jobbig men ändå rätt lugn tills det är ärevarv. Poff så sticker han förbi ettan och gasar runt med öppen mun när Elin sliter i tyglarna för att få stopp på honom, hon tappar en stigbygel och Lukas halvligger ner i en sväng, rusar mot utgången, stannar upp lite och far sedan ut där en mamma får fast honom. Minen i Elins ansikte kommer jag aldrig glömma! Nu vet hon vad det är Celina står ut med jämt och ständigt.

Ibland undrar jag om vi inte kommer tvingas låna iväg honom för att han ska få tävla och träna som han älskar, för ärligt, var ska vi kunna hitta en tillräckligt duktig liten ryttare som kan handskas med en sådan galning till shettis?


Framsteg på hopptävling

Ruskigt grinig Lady att göra iordning idag, förväntade oss båda att vägra ut oss på hopptävlingen, men icke! Faktiskt visade Lady sig vara på riktigt gott humör i LD:n som jag red så jag kunde glatt meddela Celina att det nog kunde gå bra för henne med. Jodå, kom rund grundomgången med ett stopp på tredje hindret som hon tyckte var något äckligt. Hade jag bara höjt händerna och drivit på hade vi nog kommer över oxern men jag skulle ju nödvändigtvis försöka vifta lite med spöet också. Hoppsan, men resten gick bra trots att vi kom lite tokigt på en del  och DET bevisar hur Lady har utvecklats. För några månader sedan hade hon stannat så fort allt inte stämt perfekt men under Celinas ritt hoppade hon både från trav, i fel galopp och när de kom upp väldigt snett och vingligt på en oxer. Celina fick ett riv och ett stopp på sista i grunden då de kom i fel galopp och hon lutade sig fram. Hon var arg på sig själv - vilket jag kanske med borde vara över mitt eget fel - men jag är så strålande lycklig över hur Lady utvecklats.

Lady var så söt och gnäggade åt mig när hon fick syn på mig idag på tävlingen, mamma påstod att hon tycker bättre om mig för att jag gör roliga saker med henne men jag håller fast vid att det nog är ren slump. Men världens finaste c-ponny bland de som befinner sig i de levandes skara är hon ;)


Jag tror...

... nej jag vågar nästan svära på att om jag hade ridit Madicken igår på dressyrtävlingen hade jag fått högre poäng än med Lady haha. Lite komiskt när jag tänker på det särskilt eftersom Madicken är så otränad. Men nej, skulle inte viljat tävla Madicken istället för Lady. Lady är mysigast och roligast och kan man rida henne bra är det en större seger än att rida Madicken som går bra med vem som helst. Hoppas aldrig den dagen kommer då Lady är lika trygg och snäll att rida som Madicken för det vore en hemskt tråkig dag!

Kom föresten trea igår i LC:1 tillsammans med Elin och Caj. Det mest postiva man kan säga om det är att jag inte fick några strumpor denna gången haha! Gul rosett + strumpor = jag. Avskyr båda två vid det här laget ;) jag vill fortfarande ha en grön rosett haha


Tänk...

Tänk att Nangijala sett ut så här en gång i tiden, fulsöt måste jag säga. Hade aldrig kunnat gissa att det är hon idag tror jag. Huvudet ser inte lika konstigt ut heller, nu är det precis lagom konkavt!

















En lite kul sak

Har jag nämnt att jag hittade ett sto efter Speyksbousch Dancer som heter Madinn? Det roliga i den historien är att mamman heter Madicken... ;)


Pannkaka

Smärre pannkaka av tävlingen idag. Min fina Lady var som bortblåst och jag hade Lady från i våras innan hon blev så fin. Bjudningen borta och jag fick banne mig sitta och banka och det funkade inte ens knappt ibland.  Övergångarna som funkar rätt bra nu var nos upp i vädret igen, halt lika så med lite utsvängande bakdel, vinglade igenom volter och gick på tvären fastän jag bankade förtvivlat med ytterskänkeln för att få henne att reagera med typ noll respons. Skritt på lång tygel har hon fram tills i höst tjurat ihop sig och vägrat gå framåt med mycket korta steg, det har varit borta nu men dök upp igen idag så där satt jag och fick välja mellan superkort vinglig skritt eller trav.

Sen fanns det ju flera bra stunder också, raksträckorna gick bra och serpentinbågarna i LB:1 kändes helt okey och jag fick faktiskt 6:or på galoppen där också, fast att hon vägrade fatta galopp och att det blev fel galopp en gång är en annan sak haha. Men det var som att rida en spänd stålfjäder och det är så surt att inte kunna visa hur mycket bättre hon faktiskt blivit. Fast Lady har ju sina dagar och är ju som hon är så man får ju ta henne med en nypa salt. Det är nog mest tävlingsvanan som saknas och därför synd att det inte är mer klubbdressyr. Trist att det inte finns unghästklass i ponnydressyr för då hade jag kunnat vara med när vi har hemma haha.

Målet med dagens tävling var att få bättre poäng och procent än senaste i påsk.

Påsk LC:1: 156p Idag 159p (en liten ökning iallafall)
Påsk LB:1 165p Idag 158 (en stort kliv bakåt känns det som men fick praktiskt taget samma poäng och kommentarer på båda omdömena från idag och i påskas haha)

Mår illa

Är supernervös. Alltid samma visa...


Redigerar för fullt

Fotade på clerroundtävlingen idag. Roligt att göra folk glada, men tråkigt att redigera. Orkade inte anstränga mig för att få bättre bilder eller redigera till bättre färger.





RSS 2.0