Saknar Nangijala <3 (haha, jag är nog allt lite beroende av henne ;) )

Fick rida Madicken idag, Celina tyckte att det var bättre eftersom jag kunde få henne att jobba mer. Märks att kondisen gått upp för även fastän jag pausade efter en kvart kändes hon inte särskilt trött. I galoppen orkade hon flera varv och hade ändå mer ork när jag bröt av, dock kändes galoppen väldigt kantig mot vad den brukade vara. Tror att det är för att hon inte lyfter på benen utan rör dem minsta möjliga så att hon nästan snubblar fram.

Märker att jag inte trivs så bra med Madicken längre. Efter Lady är hennes gångarter för mjuka och hon själv är för seg. Hon måste drivas hela tiden i dressyren och maskar från arbetet på ett mycket jobbigare sätt än vad Lady gör. Dock är hon en klippa att rida Madicken, till och med när konditionen är i botten.

Efter att ha varit på ridskolan från 8-17 och hjälpt till konstant på de nationella tävlingarna körde jag och Celina direkt till Nogelid, alltför trötta för att göra annat än att löshoppa Lukas och Madicken. När vi släpade fram bommar och stöd kom Camilla gående och undrade om vi inte tröttnat på hinder än.

Madicken fick vara först och Nangijala var en glad liten virvelvind som galopperade omkring och kastade sig förbi löshoppningshindret när hon kom emot det förutom en gång då hon knasigt nog tog en oxer på 50cm med spetsade öron. Inte ville hon gå in i hagen sen så hon fick vara kvar när det var Lukas tur och kanske liva upp honom lite. Lukas fick sprutt och galopperade omkring med massa bakutsparkar och bocksprång, det är inte vanligt! Sen fick han nån fix ide för sig att han inte skulle hoppa åt ena varvet vilket gav en maassa galopp.

Sammanfattningsvid kan jag säga att Lukas var glad och lite flåsig efteråt medan Nangijala var full av energi och genomsvettig så att hon ångade. Tokflicka <3

En timmes tur slutade med två timmars långtur på upptäcksfärd i förmiddags. Skrittade biskopsmålavägen fram och skulle vänt in mot surkärringen/lommaklint men kom på att jag ville testa en grusväg som jag var säker på gick runt ett litet husområde. Det gjorde det inte, men jag hittade en fin men rätt kort travstig som ledde mig längs stora vägen mot Kyrkhult och Kärrabol. Solen sken och vädret var perfekt, Lady pigg... ja jag fortsatte. Red under tunnel (läskig) och förbi en hästgård där Camillas granne haft sin häst tills den dog i våras. Mats som han heter hade förklarat att det fanns en/flera rundor där men jag lyssnade inte så noga då (han har nån grov dialekt som låter som danska typ, fattar inte alltid). En fin grusväg med mycket trav fanns där, delade på sig allt mer och jag såg stigar med hovspår leda in i skogen. Fick tillslut vända för jag var inte säker på att vägen verkligen ledde mig tillbaka till hästgården. Har ont i ländryggen nu för Lady drog på som bara den i skritten, hon kan konsten att ge en träningsvärk i ryggen alltså.

Var nyfiken på hur länge/mycket ett föl diar, när mjökproduktionen börjar gå ner hos stoet alltså. Sökte det på google och hittade massa om avvänjning. Det står att avvänjning brukar göras vid 4-6månaders ålder. Jag har läst det tidigare men det är först nu som jag reagerar på det. Nangijala är fyra månader nästa vecka, tekniskt sätt skulle jag kunna avvänja henne nu, men aldrig jag skulle göra det. Hon är fortfarande så ung och behöver sin mamma minst ett par månader till och diar en gång i timmen, skulle man kunna skilja henne från sin mamma redan? Nej, jag förstår inte varför man anvvänjer dem så tidigt. Jag har tränat Nangijala på att vara ifrån sin mamma och idag kan hon 45min utan problem, troligtivs längre också men det har jag inte velat testa ännu. Men att skiljas från Madicken ska hon tidigast göras när hon är 6mån och då handlar det om att stå åtskiljda på nätterna och tillsammans på dagarna.

Jag och Celina tog en barbackatur på Lukas och Madicken innan Celinas lektion. Madicken jättepigg och försöker trava hela tidne och även små bockförsök igen. Men så mer än halvvägs hem skenar Lukas nerför en lång, lätt sluttande backe som slutar i en rätt brant backa, tvärstannar och kastar sig in på stigen till vänster. Själv kämpade jag för att ha kvar Madicken lugn när Lukas stack iväg med Nangijala i hälarna och missade Celinas krasch ner i marken på ena höften. Till skillnad från när jag skadade min höft så kunde hon gå direkt och resten av kvällen men nån ridlektion kunde hon inte rida.

När Lukas gör så här känns allt bara så hopplöst, inte vågar man släppa upp ny unge på honom när Celina slutat. Celina som är så van vid han, stark, rutinerad och numera ganska lång och tung hade inte en chans idag...

Så efter att lämnat Celina hemma och varit en sväng på ridskolan blev det Nogelid igen och dressyrpass med Lady. Började regna efter en kvart och sedan spöregna, fick ta skydd i stallet ett tag innan det slutade och då var den torra, fina banan en enda lervälling. Plaskade på och tränade LC:1 programmet. Lady pigg och grinig över leran och ville gärna tvära, men kändes annars väldigt fin i skritt och travdelen. Galoppen var pannkaka. Tappade tålamodet och blev arg och dängde till henne med ytterskänkeln tillslut för hon galopperade skänkelvikning på mittvolten och gasade på. Borde inte gjort det, men hon skärpte sig faktiskt och visade att hon kunde galoppera rak på volten.

Är dödligt trött på att köra bil samma korta lilla väg till stallet 3-4ggr dag, men annars älskar jag att ha morgonen och kvällen nu när Camilla är borta. Nästan lite tråkigt att hon kommer hem imorgon kväll faktiskt... Ska ta kameran med imorgon bitti för jag har stora problem att dra mig från stallet på kvällen när Nangijala står och delar krubba med Madicken. Hon är så fruktansvärt söt med lusernkraftblandninginkletning på läpparna, ser ut som äckligt läppstift fast hon är så söt när hon kikar upp och ska blåsa på mig.

Varför trilla av en gång när man kan trilla av två? Kanske ä jag sugen på att baka nåt till min ridgrupp inerst inne haha. Var inte med alls idag och Lady var inte heller på humör, bråkade och ville inte in alls i transporten, tog flera minuter innan hon tillslut gick in och sen hade hon problem med balansen när vi körde. Mycket konstigt och jag körde ändå så försiktigt jag kunde. Svischade med svanen under lektionen ungefär som om en irriterande fluga var på henne, gjorde så med mamma igår också och vi förstår inte vad felet är. Är dödstrött efter helgens spökkväll, har inte sovit ikapp och det är då jag är duktig på att trilla av. MEN, jag gillade mina avtrillningar. Hängde först på halsen, Lady börjar gå och jag snurrar runt och hänger både upp och ner och på sidan innan jag halkar av. Andra avtrillningen var ungefär samma som första så jag landade på benen idag. Dock sträckte jag tummen, axeln och ena sidan, får väl se hur bra de delarna mår imorgon.

Tittade på när de andra fyra hoppade sista banan och jag var så trött att jag knappt ens kom ihåg banan. Ju mer jag funderade desto mer insåg jag att det skulle vara bättre om jag avstod från att hoppa sista rundan, jag skulle ändå säkert trilla av en tredje gång haha. Men Lady var rätt fin ändå, förra gången gick det ju superbra och jag har faktiskt inte trillat av på  5månader! Är detta årets elfte eller tolfte avtrillning? Måste kolla

Nu är klockan tjugo i tio och jag har varit hemma 1,2h. Dags att åka upp och ta in hästarna och fodra. Skulle hemskt gärna vilja sova ut imorgon men då ska jag ha morgonen, men sen ska jag hem och lägga mig igen.

Alla fyra hästarna samsades i vindskyddet idag ett tag, måste vara rekord? Lade in nytt halm till Nangijala men hästarna ställde sig och började äta det istället, suck. Hittade Madicken "själv" i hagen med snett täcke medan resten var i vindskyddet gissade jag. Nangijala hörde nog mig för när jag tittade upp hade hon dykt upp och såg sådär nyfiken och glad ut som bara hon kan. Gnäggade och kom fram till mig. Hann tyvärr bara klia henne lite innan jag var tvungen att mocka, men hon satte igång att irritera sig mamma och sparkade och stegrade och höll på.

Lady seg på lektion, men fin i trav för det mesta. Galopp bättre än de senaste gånger men jag har skaffa mig nån konstig ovana med händer/handleder som jag inte riktigt begriper mig på. Ska fundera vad jag gör för fel och varför jag börjat göra det och sedan sluta med det haha.

Roligt att jag och Nangijala kan göra egna små "utflykter" runt gården utan att mamma är med. Inga problem att ta in i boxen själv och bli borstad och kliad och sedan gå runt och beta på gården. Maddis hummar lite oroligt imellanåt med Nangijala bryr sig inte ett dugg. Märks att hon tycker hagen är tråkigt för hon vill alltid hänga med ut genom grinden. Är fruktansvärt duktig på att komma till mig när jag ropar, på mörkerpromenaden stannade hon för att undersöka något men när jag ropade på henne travade hon direkt fram till mig och stannade framför och såg så himla söt ut.

 

Camilla sms:ade idag och skrev glatt att Lady och Lukas stuckit upp och börjat äta ekollon på morgonen istället för sitt frukosthö och att Nangijala följt med dem. Ganska förfärat skrev jag tillbaka och undrade om inte ekollon faktiskt är giftiga? Ek ska de ju undvika att äta och jag var väldigt säker på att ekollon var värre. Jodå, tog en stund sen hade Camilla kollat upp det och sa åt mig att ta ut alla fyra där ögonblickligen. Inte nog med att det kan ge kolik och njurskador, i värsta fall kan det innebära döden om de äter det i stora mängder.

Man kan ju undra varför de blivit så ekollonförtjusta i höst? Har aldrig haft det problemet innan vad jag vet :S

Nangijala fick låna Lukas transportskydd och var så söt. Inga problem att lasta men ett annat dök upp: hon lyckades vända sig så att hon stod bakklänges (föl ska ju åka lösa) Vi började köra lite sakta och då ställde hon sig rätt. Körde ca 300m till skidbacken i 40km/h och hon stod lugnt, men tryckte sig mot sin mamma. Fick äppel när vi kom fram och så lastade vi ur. Madicken var jättepigg trots värmen och skrittade på, vi gick bara 4min bort och hon ville inte alls vända och maskade hela vägen tillbaka (hittills har det ju varit tvärtom, tydligen har hon börjat bråka mer och fått tillbaka vår gamla bråkhumörsMadicken!) Nangijala busade omkring lös och lyckades på hemvägen missbedömma avståndet till mig... tjong sa det plötsligt och jag höll på att fara omkull när hon skulle springa förbi. På med benskydd och rätt in i släpet, inga problem alls. Väl hemma trodde jag hon skulle dia men istället går hon halvvägs upp i släpet igen. Det bådar gott!!

Om nån timme bär de av till stallet. Ska köra Nangijala i transporten för första gången! Vi ska köra bort till skidbacken, lasta ur och ta en liten tur i skogen och sedan åka hem igen. Har tänkt göra detta länge men eftersom vi måste vara tre är det lite svårt.