Bilen kom hem mer fullastad än någonsin från den hittills roligaste gtb horse showen någonsin! I år hade vi (tyävrr) inte Johanna med oss, men Moa var med och eftersom showen var så sent kunde även Elin och Emelie P vara med. Tillsammans med Johan och Elin hade vi två jätteroliga dagar i skandinavium. Platserna i år var inte de bästa och på lördagen var det bara Moa som fick sitta med någon av oss hela tiden. Dock så slog vi oss samman med Johan på kvällen och hittade några andra lediga platser.

 

Jag och Elin P hade roligt med att delta i alla tävlingar vi kunde hitta och det gav utdelning! Elin slog rekord i att sitta på en pilatesboll utan att nudda marken i 4min varav de 2 sista med slutna ögon. Jag klarade tillslut att sitta i 2min men ramlade av så fort jag började blunda. Men jag hade tur och vann en påse i ATG:s monter med lite halvtrista saker som nyckelring, bilder och penna, men det roliga var ju att vinna hehe. Hos sveland vann jag ett sådant där fodral att ha passet och andra papper i - välbehövligt!

 

Efter att inte shoppat något större än en grimma på 3 år kom jag till Göteborg med tanken att ett schabrak iallafall skulle följa med mig hem... Ja det blev lite mer än så haha. Kan ju säga att Nangijalas färg tydligen är orange. Det började med ett orange strasspannband och samma oranga grimma som förra året (som hon växte ur till min stora sorg). Till ett orange pannband behövs ju ett orange schabrak, right? Så jag köpte ett. Sedan var det ju plockgodis för hästar, ett till pannband fast med gröna stenar samt en slicksten i minstsmak i burk. Vi besökte även Hööks på fredagen då jag inhandlade en baksele så jag känner mig ganska nöjd med inköp för ett tag framöver. Längtar efter att prova det oranga pannbandet! Ska låna Maddans sadel och testa schabraket också.

 

Fick lura henne lite för att slippa tramset med att skaklarna plötsligt ska äta upp henne. En skakel på var sida medan vi borstade och sedan att jag höll en i handen medan jag borstade. Då släppte allt plötsligt tillsammans med en kort promenad där jag går med skakeln under armen och svänger runt.

 

Björn förhörde sig om Madicken och sedan blev det böjprov på alla fyra benen varefter vi skulle longera henne i alla gångarter i båda varven. Hon var pigg och lydig så det blev lite av en chock när hon vägrade fatta höger galopp som var det sista vi gjorde. Hon stannade, vägrade gå, stegrade och sparkade så det blev ingen visad galopp. Vi gick in och Björn kände igenom henne och meddelade sedan att det inte var skadan som gått upp igen. Det enda felet han kunde hitta var att hon ömmade lite i ländryggen, för övrigt hittade han inget fel på henne.

 

Ett blodprov togs för erlichias eftersom hon hade en fästing förra veckan, tydligen går sjukdomsförloppet väldigt snabbt om de får den sjukdomen, inte sakta som med borelia.

 

Eftersom Björn gissade att det var det i ländryggen som var problemet ska Madicken äta antiinflammatoriskt i 1 månad och ridas i skritt och trav för att hålla sig igång och inte stelna ännu mer.Vill hon inte trava behöver hon inte utan vi låter henne bara hållas så länge hon inte blir sämre. Blir det ingen förbättring alls får vi till återbesök tidigare. Blir hon helt bra och fortsätter vara det efter att medicineringen är klar behöver vi inte åka tillbaka. Vi ska även ta ut Anna-Lena som behandlade Madickens muskler efter fästingsjukdomarna. 

Eftersom Celina inte kunnat rida på några dagar har hon börjat hjälpa mig med Nangijalas inkörning istället. Hästen i fråga har alldeles för mycket energi och trots i kroppen just nu och uppför sig som om hon aldrig sett en skakel i hela sitt liv eller dragit runt på en. Hon försöker springa iväg och när jag tvingar henne att stannar stirrar hon med sin tjuriga jag-hör-vad-du-säger-men-jag-bryr-mig-inte-blick. Så idag backade vi och tränade först på att skakeln fick röra henne på kroppen för att sedan låta Celina släpa den jämnsides 1m ifrån hennes sida. Sedan smög hon närmare och tillslut hade hon gått ordentligt i två varv med den längs med sidan. Celina fick även dra runt på rockarden och Nangijala fick prova att gå bakom, framför och vid sidan.

Lady på superhumör och var inte tragglig på dressyrlektionen bara för att hon inte ville, utan när hon försökte slippa undan när jag pressade på och tvingade henne att jobba. Älskar när hon är sånhär för trycker jag då på rätt knappar blir hon så härlig att rida... men så ska man göra rätt och det är svårt det haha.

 

Madicken ska till vet på torsdag förmiddag, vi håller alla tummarna för henne.

 

Nangijala har inte fått gå på löspromenader på en vecka så jag tänkte ta en kort idag trots att hon fortfarande hostar. Jag stod bara och gapade för hon sprang fram och tillbaka som en galning innan hon satte av i full fart tillbaka åt hållet vi kom och rusade raka vägen hem. Vi var inte mer än 200m från gården om man följde stigen, 50m om man gjorde som jag och genade genom skogen. Fångade in min tokiga häst och tänkte att det nog räckte med motion för idag. Den måste ju vara mer än ett halvår sen hon sprang hem sist? Så kanske hon bara sprang åt hemåthållet och gömde stanna eller nåt haha?

 

Tisdag - konditionsträning på banan, jobbigt tyckte Maddan som sparkade i slutet när hon tyckte det blev för jobbigt/varmt.

 

Onsdag - Lätt skogstur, rätt seg och antagligen träningsvärk

 

Torsdag - Den inplanerade dressyren fick avbokas eftersom hon sparkade som en galning i skritten och den lilla trav vi gjorde. Var jag nära sprang hon baklänges och försökte sparka mig så jag fick fly hals över huvud ett par gånger. Inga problem att trava utanför paddocken.

 

Fredag - vila

 

Lördag - Skogstur där hon var normalt enligt Celina. In på ridbanan där de andra hoppade och sparkandet började igen, om än mindre än i torsdags. Ingen framåtbjudning så vi tog ut henne igen.

 

Söndag - idag skulle hon bara sparka efter Celina när hon skulle fånga henne i hagen. Fick tillslut fast henne men då sparkade hon när Celina försökte borsta. Tog ändå en tur och skritten var okey, men ville inte gå framåt i trav eller galopp och sparkade lite om man pressade på.

 

Ja, vad ska man säga...? Kan ju inte vara annat än skadan i knäleden som spökar igen. Samma symtom än än mycket starka men å andra sidan har hon ju gått smärtfri väldigt länge nu så responsen blir väl större om den kommer tillbaka. Det är bra att hon reagerar så kraftigt men samtidigt så jäkla tråkigt att hon har ont igen. Det är först de senaste veckorna som vi kunnat pressa på lite mer så betyder det här att leden inte klarar av att ridas annat än lätt? Kommer hon kunna bli helt frisk? Det är bara att ringa till vet imorgon och jag ser redan framför mig nya undersökningar, behandlingar och träningsprogram. Där försvann det mesta av sommaren tror jag :(

Idag levererades rockarden jag har beställt från smålandsvagnar (Jens Allandsson) och jämfört med det där kina-skitet verkar det än så länge väldigt lovande! Inga tecken på rost här inte, men så är den också lackad hos en riktig lackerare. Längtar så tills jag får prova den :D

Lady var ovanligt fånig idag och jag var hjärtligt trött på henne innan vi ens hunnit halva rundan runt. Hon smög framåt och såg monster och faror överallt. Innan jag visste ordet av hade hon plötsligt hoppat ner i ett dike och när vi kommer upp från det kommer vi inte många meter förrän en läskig buske fladdrar till. Hon kastar sig tillbaka åt vänster och jag tippar åt höger, tappar vänsterstigbygeln och hänger på trekvart innan jag landar på fötterna.

 

Lukas och jag tog en liten körtur. Stackarn är väldigt varm i sin tjock päls och tyvärr verkar inte b-vitaminen skynda på pälsfällningen... men han känns piggare än vanligt så kanske att de gör något ändå. Men jag drar med ryktstenen och badar med vatten när han ska motioneras.

 

Madicken fick träna kondition igår och var lagom seg idag. Jag brukar rida henne på onsdagar medan Celina mockar innan sin ridlektion, men ovanligt nog fick Nangijala stannar hemma. Hon är förkyld, hostar och snoret rinner. Hon skulle bara springa sig själv svettig.

Tränsade, selade på och gick sedan ut på en tömkörningspromenad med Nangijala. Tänkte inte göra något avancerat för Nangijala var inte på ett bra humör kände jag när jag borstade henne. Därför tog jag ingen löspromenad som jag hade tänkt för då hade hon väl fastnat någonstans och vägrat komma eller nåt. Men tömkörningen gick inte mycket bättre. Hon ville bestämma vägar, de jag bestämde var urdåliga så hon skulle inte alls gå där. Sedan var olika saker "läskiga" när jag tvingade in henne på vägen jag bestämt, så då skulle hon inte gå för det. Väl hemma skulle vi ta lite skakelträning som går rätt bra först. Sedan flippar hon ut och uppför sig som om hon aldrig hade sett den i hela sitt liv och sliter sig. Fångar in henne igen, släpar henne mer eller mindre fram till skakeln och avslutar inte förrän hon gått runt ett helt varv utan att tramsa. Det tog sin tid kan jag säga för hon växlade mellan att vägra gå och att vara "rädd" för lite allt möjligt.

 

Jag älskar Nangijala över allt annat men ibland önskar jag verkligen att hon var lite mindre pigg. Jag KAN inte alltid löspromenera henne 1h innan körträning. Har jag tur dämpar värmen henne något men det är inte något jag vågar lita på.

 

 

Efter min hopplektion plockade jag ut Nangijala för en grundlig avhårning innan jag gjorde detsamma med Lukas. När jag höll på med honom fick Nangijala beta i ridbanan och när Lukas sedan var i hagen gick jag tillbaka till henne. Tanken var att köra lite såndär frihetsdressyr som det görs i ponnyakuten. Att komma när jag lockar på henne är inget problem, inte egentligen att följa efter mig heller. Nej problemet är att Nangijala vet att jag har godis som hon får imellanåt och det gör henne väldigt otrevlig. Hon springer efter med bakåtstrukna öron och kastar med huvudet vilket jag inte tolererar. Så jag jaga bort henne när hon visar den minen och sedan får hon inte komma närmare förrän hon är snäll igen. Det blev många bort-jagningar kan jag tala om, men hon är en så pass skarp häst att det är nödvändigt att visa vilket beteende som är okey och vilka som inte är det. Mitt mål är inte att hon ska följa mig för godisets skull, utan det är en extra motivation nu i början för att hon ska förstå vad jag vill.

 

Trots att mamma hoppade stuts med Lady i lördags var hon väldigt, väldigt pigg på dagens hopplektion. Hon tog i från tårna och hoppar mycket högre än vad hon behöver för att sedan vilja gasa iväg. Idag hoppade vi två linjer på varje långsida, en där vi skulle ha 7 galoppsprång och en med 9. Jag fick kämpa ordentligt för att få in rätt antal språng, men för det mesta blev det faktiskt rätt antal (!). Det fanns även två mindre räcken på diagonalerna och när vi satte ihop allt till en bana taggade Lady till. Första linjen gick rätt okey men när vi väl kom till andra var det kört. Hon tog oftast ett jättesprång över första så att jag kom i obalans för att sedan dra på framåt medan jag försökte hejda hennes framfart innan nästa jättesprång kom. Men jag är ändå väldigt nöjd med henne, bara för något år sedan var jag glad om jag någon gång  fick in rätt antal språng mellan hinder. Oftast gick hon på ett mindre.

 

Lady var så himla prickig idag att ett par reagerade. Halsen är jätteprickig även om många av fläckarna bara syns halvt, men det börjar bli svårt att säga vilka som håller på att tappas med vinterpälsen och vilka som kommer med sommarpälsen. Men det som är säkert är att Lady nog blir ännu prickigare än i vinter!

 

Nangijala har fått vila två dagar pga av hosta. Två vilodagar är ungefär vad hon klarar så jag tänkte att vi skulle ta en kort, lätt löspromenad och bli av med lite energi idag. Ryktade väck massa hår innan och redan där var hon så fylld av energi att hon var tvungen att roa sig med att knyta upp grimskaftet ett par gånger. I skogen bara sprang hon, fram och tillbaka. Fanns liksom inte pausknapp på henne men hon kom snabbt när jag visslade efter henne, det var några enstaka gånger hon hade fullt ös åt andra hållet för att vilja springa tillbaka.

 

Såhär var hon i skogen idag: http://www.youtube.com/watch?v=IKSuVt_C2TI

 

Jag visslar efter henne :http://www.youtube.com/watch?v=XciRsUShk44

Celina skulle på Balders så jag fick med mig Erika ut på en ridtur. Hon ska nämnligen rida Maddan helgen då vi är på gtb horse show. Vi som varnat för hur seg Madicken är så det kändes lite löjligt när hon istället är väldigt pigg för dagen! Innan vi var klara fick erika prova henne på ridbanan och då fick hon träffa vår sega madame haha. Dessutom fick hon prova Lady några minuter vilket jag tycker var spännande då hon verkar sortera sina ryttare i två katergorier; de hon gillar och de hon inte gillar. Celina tillhör den senaste sorten haha. Men Erika tyckte hon om och gick på tygel utan att bråka (mer än lite). Har aldrig sett någon annan rida henne så innan så det var roligt att se. Erika å andra sidan fick känna på Ladys "storhästgångarter", stor skillnad mot Millandoras små ponnysteg haha.

 

Sen upptäckte jag vad jag tror är sommarpälsens vita fläckar. Lady har varit jätteprickig i år men dessa kommer ju försvinna med vinterpälsen. Men på vänstra halsen fanns det ljusa, mycket svagare fläckar som inte funnits där innan, så kanske om det är de nya fläckarna?

 

Lady hittades med ett svullet framknä i fredags och mamma har därför roat sig med att träna lite longering och tömköra eftersom hon inte haltat. Jag har aldrig tömkört Lady och det visade sig att hon nog aldrig hade lärt sig det för hon blir stressad och förstår inte vad hon ska göra när människan är för långt bak.

 

Men därför fick Madicken följa med på min dressyrlektion. Ganska grinig och lite småseg i början, men när hon väl var igångknackad gick hon på bra i traven. Galoppen var jäääättejobbig tyckte hon och flåsade som en blåsbälg. Karoline uppmärksammade mig att hon gärna vill lägga huvudet åt vänster i höger varv och när jag då höll koll på det insåg jag att hon, oavsett varv men på raksträcka går lätt vämnsterställd. Jag kunde hela tiden se hennes vänstra käke och öga. Så det jobbade jag mycket på liksom att försöka få henne att inte gå så vänsterställd på volterna för där vill hon gärna förböja sig.

 

 

Lady hittades med ett svullet framknä i fredags och mamma har därför roat sig med att träna lite longering och tömköra eftersom hon inte haltat. Jag har aldrig tömkört Lady och det visade sig att hon nog aldrig hade lärt sig det för hon blir stressad och förstår inte vad hon ska göra när människan är för långt bak.

 

Men därför fick Madicken följa med på min dressyrlektion. Ganska grinig och lite småseg i början, men när hon väl var igångknackad gick hon på bra i traven. Galoppen var jäääättejobbig tyckte hon och flåsade som en blåsbälg. Karoline uppmärksammade mig att hon gärna vill lägga huvudet åt vänster i höger varv och när jag då höll koll på det insåg jag att hon, oavsett varv men på raksträcka går lätt vämnsterställd. Jag kunde hela tiden se hennes vänstra käke och öga. Så det jobbade jag mycket på liksom att försöka få henne att inte gå så vänsterställd på volterna för där vill hon gärna förböja sig.

 

 

Igår ville jag löshoppa Nangijala lite eftersom ridbanan börjar bli torr igen. Som vanligt stod mathinken en bit efter hindret, men inte förrän vid 3:e hoppet märkte jag att hon dök ner med huvudet och nosade på gruset istället. Anledningen var att kraften var slut så jag tog krossad havre vilket hon aldrig hade ätit, föll trollet tydligen inte alls i smaken haha. Men vi körde på och hon galopperade och hoppade nästan lika glatt som när maten väntade. Faktiskt var det skönt att slippa maten för hon stegrade mindre. Men det viktigaste av allt: NANGIJALA GILLAR ATT HOPPA. Woho kände jag bara, hon som avskydde det så mycket innan! Jag plockade även fram vattenmattan som hon inte sett sedan i somras men hon hoppade den utan problem (sprang även genom den typ).

 

Igår var första omgången i dressyren för ponny i Sporren. Solen sken och det blev verkligen en lyckad dag för olofströmmarna! Elin och Halle vinner båda sina klasser för b-ponny samt slår sina högsta procent två gånger, Celina och Cookie satte nytt rekord på 63% och blir tvåa i LC:1. Erika och Danilo blir tvåa i båda sina klasser och laget vann tillslut omgången.

 

Idag fick Nangijala träna med skaklar utan att få en löspromenad innan och det gick faktiskt väldigt bra! Hon skulle traska iväg i racerfart och ville gärna trava men hon lyssnade för det mesta och lugnade ner sig. Idag spände jag fast skakeln på en sida i taget och gick till grannen, bytte sida på skakeln och hem igen.

 

- Har promenerat en massa med Nangijala för att ta ut hennes energi. I tisdags tömkörde jag henne efter en 40min löspromenad men hon taktade fram eller gick med väldigt raska steg. Har antingen överansträngt smalbenen eller har jag världens träningsvärk efter att promenerande.

 

- Rockarden kommer nästa vecka!

 

- Madicken och red LC:2 på klubbdressyren. Varmt ridhus, häst i ickekondis, ett helt nytt program som varken jag eller hästen tränat... tja, vi gjorde det som en kul grej och fick 56%. Mer framåtbjudning ändå än vad hon hade sist jag tävlade under dräktigheten.

 

- Lady orkade nästan en hel LD bana idag. Men för att orka hoppa behövde hon fart och då hoppar hon ju större än vad som krävs så på andra hindren i omhoppningen tog bensinen slut och efter två stopp utgick jag för första gången någonsin. Att tvinga över henne hade inte hjälpt alls, hon var inte dum eller rädd utan bara trött och jag visste redan innan att hon kanske inte skulle orka.

 

- Lukas och Maja gjorde sin första tävling: förenklad LD. Majas första tävling med omhoppning. Hon påskpyntade Lukas inför tävlingen och han blev så söt i alla flätor och fjädrar. Sedan, när vi lossade honom för att lasta drar han iväg upp på ridbanan, sparkar bakut så att Maja knuffas omkull och så gasar han runt i flera minuter bland alla pölar innan vi får stopp på honom. Det var bara att plocka av de dyngsura transportskydden. Han var väldit pigg att tävla så de missade ett hinder pga av det och det sista var han lite tveksam på och Maja drev inte tillräckligt för at than skulle hoppa. Men det var ett bra första försök med tanke på hur lite de faktiskt hoppat tillsammans, de har bara hoppat enstaka hinder.

Ryggen kändes helt okey idag, ena halvan av nacken tar emot lite i vissa lägen men det värsta är sträckningen i vänster sidan av ryggen. Det är väldigt jobbigt att böja sig ner så där rök mina planer på att såga träd i hagen idag. Jag och Nangijala tog istället en timmes promenad där vi utforskade nya stigar. I med att jag har ett visst antal begränsade stigar att hålla mig till på våra löspromenader så är jag osäker på hur det skulle gå på obekanta ställen. Skulle hon ändå följa mig som en hund eller tveka och springa hem? Förra året var hon väldigt ostabil på löspromenaderna. Ibland följde hon efter och ibland stack hon hem efter de första 200m så jag lade av med de promenaderna under sommaren. Nu har hon varit väldigt stabil i 3-4 månader utan minsta tendens att springa hem så nu utmanar vi det hela genom att skippa stigar och vandra rätt ut i skogen, eller utforska "stigar" som antagligen inte leder någonstans. Men det funkar det med, enda grejen var att hon bestämde sig för att rusa nerför en backe full med stenar kring stigen då jag gick först. Det var bara att kasta sig in i en gran åt höger haha!

 

Lady är för övrigt ohalt och obrydd över sin skada och gick gärna på en promenad med mamma.

 

De första bildern jag fått när Nangijala gäspat, har tagit 1,5 år att få!