Red Lady idag med Nangijala lös som vanligt. Trollungen är totalt toppad, jag känner knappt igen min egen uppfödning längre! Tog in båda samtidigt från hagen och hon stutsar på stället och småstegrar bredvid mig, hoppar mot Lady som surar tillbaka vilket fick Nangijala att sparka mot henne. Det är inte trots för jag tränade ledning efter skogsturen och då var hon lika duktig som alltid. I skogen for hon fram och tillbaka och den första stunden bockade hon och sparkade bakut som bara den. Sedan nöjde hon sig med att springa fram och tillbaka. Vid rådjursbackarna hände samma sak som sist, hon kutade vägen vi kom på men idag bara manade jag på Lady och tog backarna ensam och lyckades sammanstråla med Nangijala längre fram. Hörde en orolig pipgnäggning innan hon kom springande och då blev hon så glad att se oss. Trollungen var ju genomsvettig när vi kom hem och fortfarande pigg, ungefär lika pigg som hon var fram till november innan all energi invaderade henne.

 

Imorgon jobbar jag, på lördag är det ladledarträff och på söndag är det pay and jump hela dagen. Så om jag inte mirakulöst lyckas pressa in ett snabbbesök i Nogelid kommer Nangijala få göra ingenting till iallafall måndag. 

 

Maja skulle rida Lukas idag och Celina hade lånat mig Madicken. Det märktes direkt att Lukas var pigg men han valde att använda den helt fel och VÄGRADE lämna gårdsplanen. Han jävlades nåt så otroligt och Maja bankade på, drog i tyglarna för att hålla honom riktad åt rätt håll och smällde med spöet. Jag sa åt henne att hålla ut, att han ger sig tillslut och att det är bäst hon försöker vinna redan nu så är det överstökat. Moa testade han efter 5 månader på samma sätt, med Maja tyckte han tydligen att det räckte med fem ridgånger innan han skulle kicka igång testperioden. Efter 10min var han så eländig att jag hoppade av och gick bakom för att jaga på - funkade inte alls, han backade. Jag prövade att dra han framåt - funkade inte det heller. Tillslut var jag så vansinnigt trött på honom att jag rappade till han hårt med spöet på rumpan tills han gav sig. Jag tycker inte om att slå en häst, men när Lukas blir så finns det inget annat som får honom att skärpa sig. Den ponnyn måste vara rätt okänslig för smärta dessutom. Nåväl, han började gå, närmade sig stigen ut i skogen och jag hoppar upp igen - för att då se Lukas snurra runt, vägra gå och sedan dra in bakom några buskar och fortsätta åt andra håller. Han vägrar gå tillbaka och jag hoppar av, lyckas få honom och Maja med mig igen. Hoppar upp och skrället sticker igen. Banne mig om han inte ser att jag hoppade upp och fattade att jag inte passade han längre!

 

Riktigt arg och trött får jag tag i tyglen och släpar han med mig samtidigt som Maja trycker på allt vad hon kan. Knuffar in han på stigen och tvingar honom framåt genom knuffar och spöet. Så ger han sig plötsligt och är snäll igen. Vet inte vem han räknar vann denna kampen, var det han, Maja, jag eller jag och Maja tillsammans?

 

På hemvägen stack han också. Var egentligen inte så farligt förutom att det tog ca 150m innan Maja lyckades stanna. Hon hade nämnligen för långa tyglar så det var ju inte undra på! Intressant är vilket öga man har fått för när Lukas är skenbenägen i galoppen. Ingen galopp var "farlig" idag, det var bara Maja som hade lite svårt för att stanna.

 

 

Stressigt att hinna till ridlektionen klockan 17 med hästar som normalt äter hö mellan 16-17. Kan tyvärr inte tidigareläggas så Lukas fick äta sitt i transporten medan Lady och jag hade vår lektion. Lady fick äta 1/3 av sitt hö innan och resten efteråt. Förväntade mig därför en grinig madam, särskilt eftersom hon inte ridits dressyr sedan november. Men hon överraskade mig totalt! Så fin i traven och i höger galopp och inte ens skänkelvikningarna blev så bedrövliga som de brukar. Visst märktes det att hon inte hade kondition för hon blev väldigt trött och springig i slutet, men hon gjorde sitt bästa!

 

Lukas var otroligt glad över att vara på ridskolan igen och stod och vevade omkring när vi försökte sadla honom.

 

Celina var fortfarande inte helt frisk idag så jag fick motionera Madicken idag med. Red på ängen hemma vid oss och kramsnön som kommit gjorde underlaget perfekt mjukt för Madickens oskodda hovar. Hon var väldigt pigg och gick på självmant och ville sen galoppera så fort vi kom till ängen. Vi tog några varv i galopp för att göra av men lite energi och hon bjöd på några roliga bocksprång imellanåt. Sedan försökte jag bruka lite allvar och rida öppna, sluta och lite skänkelvikning. Inte vidare kul tyckte Madicken som ökade traven istället så jag fick rida lite öppna på hemvägen också. Madicken har alltid varit svag i högergaloppen och eftersom hon inte galopperats sedan oktober har den bara blivit svagare. I skogen har det varit nästan omöjligt att fatta höger galopp, men trots att hon bara har galopperat lite halvsporadiskt under ett par veckor fick vi högergalopp när vi skulle. Men kanske hjälpte piggheten till mycket.

 

Stackars mamma verkar ha fått men för livet, eller åtminstone för en lång tid framöver. Efter att ha kontrollerat handsken på släpet upprepade gånger, frågat Uffe om den verkligen satt på som den skulle var hon fruktansvärt nervös och darrade. Lady och jag hade å andra sidan inga problem alls utan lastade som vanligt och körde iväg.Mycket skönt! Då kan inte Lukas heller ha bekymmer imorgon.

 

Det är konstigt hur olika vi reagerar under en händelse och efteråt. Jag var helt uppriven, chockad och grät konstant och behövde ett dygn för att lugna ner mig innan jag släppte allt. Mamma var lugnare om än uppstressad under olyckan, men kan inte släppa det som jag gjorde utan det stannar kvar som rädsla.

 

Syster sjuk både igår och idag så nu har jag en häst till att motionera. Carro blev tyvärr inkallad till jobb igår men jag hann ta Maddis och Nangijala på en ridtur och Lukas tömkörde jag i paddocken. Det var ett tag sen men han var riktigt fin! I med en del av banan är bucklig och isig under snön tränade vi skänkelvikning och öppna längs med långsidorna. Har aldrig försökt mig på öppna innan men det gick rätt okey förutom att Lukas gärna skulle fuska genom att endast böja halsen.

 

Idag måste jag hinna motionera en ömfotad Madicken innan årsmötet kl.13 eftersom Chip ska ridas i skogen efteråt. Skulle vilja göra något med min trollunge också, åtminstone försöka borsta henne ren från all spån.

Tänk att man kan bli så ruskigt glad av att se den välbekanta siluetten av en hästtransport stå på gårdsplanen!

 

Celina är sjuk så jag fick hastigt en extra mockdag, toppen när man jobbar 8-16.30 och har en Chip att motionera 18.30-19.15. Men det gick! Imorgon är min vanligt mockdag + att jag då plötsligt har 4 hästar till det. Carro är snäll och hänger med ut och rider så får tre hästar motion på samma gång (Nangijala hänger med).

Maja hängde med mig till Nogelid idag. Klockan var halv 6 så vi tog en mörkertur på Lady och Lukas med pannlampor. För säkerhetsskulle undvek jag alla ställen i Nogelidsskogen där vi brukar öka farten och Lukas fick ha pessoabetet med tygeln fäst i nedersta ringen för säkerhetsskull. Skönt nog var han pigg, men snäll så sista galoppen vågade vi ta på en vanlig galoppställe. 

 

Medan jag mockade fick Maja försöka få mitt otroligt spånfyllda troll ren. Hon upptäckte, precis som jag, att hur mycket man än gräver i pälsen med magic brusch fortsätter det ändå att komma fram spån.

Red ut tillsammans med Carro och Lena idag och Chip var så fruktansvärt duktig. Denna helgen har han fått gå sist i skogen och han uppför sig lika bra då som när han går först. Chip uppför sig tryggare och bättre i skogen än Laxen och Zigge tillsammans, vilket är bra gjort för att bara vara riden i skogen med andra 5 gånger. I skogen märks det inte hur lite riden han är och med tanke på hur han uppfört sig hittills kommer han nog bli en väldigt trygg och bra häst att rida i skogen!

Idag fick jag äntligen pussa på och umgås med min underbara trollunge. Den enda riktiga stalldagen var i tisdags men då han jag bara mocka och longera Lukas. Måndag, onsdag och torsdag var jag inte alls i Nogelid och igår han jag bara en snabbvända för att mocka. Jag provade den "nya" (begagnade) tömkörningsselen som jag hittade på hastnet och det passade bra så vi tog 45min tömkörning i grimma. Halva turen skrattade jag mest åt henne för hon var så vansinnigt pigg att hon med mycket jämna mellanrum ruskade på huvudet. Madicken gör också så när hon är pigg och vill springa, men trollis klarade ändå av att hålla sig i skinnet.

 

Jag red Chip tillsammans med Carro och Zigge vilket gick bra. Första gången på metallrundan men han vågade ändå gå först när han skulle göra det en bit. Annars red vi efter Zigge som håller sig lugnast så och det är ju viktigt att Chip klarar av det också. En annan sak Chip är riktigt duktig på är att stå still när ryttaren sitter upp. Det är mycket sällan han rör sig innan ryttaren skänklar på vilket är ett stort +!

 

Enda lediga dagen (och som det funnits tid till hästarna) var i tisdags, resten av veckan har ägnats åt min och min kompis Linas c-uppsats. Idag var vår sista arbetsdag med den och när vi skickat in den reviderade upplagan till vår examinator var vår högskoletid tillsammans slut. Imorgon har vi examen i kyrkan och jag, och mina klaskamrater, blir officiellt lärare. 3,5 års studier har försvunnit som ingenting och även om jag inte fått ett jobb ännu, så kommer alla lediga dagar i stallet kraftigt minska. Det kommer bli svårt att planera när man kan bli väckt vilken morgon som helst och bli inkallad som vikarie. Men, det löser väl sig på något vis antar jag. 

 

Det enda jag han göra idag var att rida Chip på kvällen. Eftersom det var en ledig tid mellan två lektioner var det fem andra hästar i ridhuset och Chips huvud blev helt överbelastad i slutet haha. Det var för många hästar som sprang omkring som han skulle hålla koll på! Men, förra gången vi red med två andra försvann styrningen rätt rejält men idag funkade den helt okey och galoppen fungerade utmärkt så det går framåt.

 

Hästarna har fått gå på sparlåga sen kylan återkom ett par dagar innan helgen. Stenhårt och buckligt nästan överallt så det har mest gått att skritta. Lukas och Nangijala har mest fått skrota i hagen. Men idag låg det 1dm snö på marken så jag och trollet slog följe med mamma och Lady när de skulle rida rådjursrundan. Nangijala gick lös och jag skiljdes från dem så att jag slapp springa efter uppför rådjursbackarna utan istället väntade på dem högst upp. Lukas fick longeras i 10min och sedan ägnade jag och han en stund åt att träna framdelsvändningar och skänkelvikning. I skänkelvikningen får jag springa och trycka ut hans rumpa med höften vilket funkar jättebra i hans starka varv men sämre i det svaga så då får jag kämpa.

 

Madicken får äntligen börja galoppera så smått och ska börja emd sidvärtsrörelser för att stärka sig. Dock är ju underlaget som det är så antingen får det ta och komma mer snö eller smälta och bli plusgrader.

 

Har aldrig sett Lady stegra innan, aldrig sett Madicken göra ett hopp upp i luften samtidigt som hon vänder sig 180grader i luften samtidigt som Nangijala och Lukas bockar runt som galningar. Anledning? Jag stod och glodde på dem i hagen och var tydligen "läskig".

 

Nangijala fick hänga med mig och Lady ut, det var lika kul som när det är med Madicken tyckte trollet. Nästan roligare med Lady för hon fick ju galoppera uppför rådjursbackarna. Lite svårt att få stopp på Lady bara så i sista galoppen hemåt stack Nangijala iväg och jag tvingades svänga upp Lady på en backe för hon tänkte skena efter på bucklig väg. Lady stutsar på stället när vi försöker skritta efter Nangijala och efter kröken hittar vi både henne, Madicken och Celina. Min stackars syster hade bara hört ljudet av att något stort kom springande så hon trodde det var en älg som kom springande innan Nangijala dök upp. Inte kom hon dit hon skulle för jag fortsatte hemåt med Nangijala följande med lös och plötsligt hojtar Celina att hon kommer. Då hade Madicken bockat och tagit chansen att vända efter oss haha.

 

 

Fördelar och nackdelar med den extra motionen tack vare Chip

 

+Superkondis som jag inte haft sedan jag var hyrare och ägnade dagarna åt att cykla mellan Nogelid och ridskolan.

+Kroppen känns stark och fylld av energi

+Jag behöver ingen solenergi

 

-Jag fortsätter gå ned i vikt trots att jag fullkomligen proppat i mig onyttigheter under julen. 

-Jag är ganska trött på kvällarna

-Det är jobbigt att cykla när det regnar en massa

 

 

Red Maddan idag och tog Nangijala med som handhäst med tanken att släppa henne en bit ut i skogen för att hon skulle få busa av sig rejält. Och vilken fart hon fick! Fram och tillbaka längs med stigen, in i skogen, bakutspark, boksprång, tvärnitar... jag förstår inte hur hon orkar. Tur att de precis ätit och att Madicken var ganska seg efter maten för även hon blev galopp och bocksugen imellanåt. Hon var för övrigt snäll att hämta från hagen, inte minsta hotfulla tendens trots att jag störde mitt i småplocket efter maten, så det är test mot Celina helt klart.

 

Min trollunge kom hem sjöblöt av svett men mycket glad och nöjd.

Red Lady för första gången sedan julafton tillsammans med Malin och Ana. Tre pigga ponnyer gav en väldigt pigg ritt. När Channi for iväg först stack Lady glatt efter och var så nöjd så.

 

Transporten ska vara lagad senast på fredag skönt nog! Idag på hopplektionen fick jag låna Aztor som inte hoppat på länge och som inte är igång. Men han hade fart och tyckte det hela var jätteroligt! Inte särskilt många sneda spräng där han viker frambenen snett under sig.

 

Madicken har gått in i en trotsperiod där hon hotar och sparkas när Celina ska fånga henne i hagen. Det började smått en dag och har blivit värre de senaste dagarna, helt enkelt för att Celina måste backa när hon hotar sparkas, för sparkas gör hon. Madicken tolkar det som att hon flyttat på Celina (vilket hon ju gjort) och därmed bestämmer när och hur hon ska fångas i hagen. Hon kaxade så mot mig också några korta perioder när jag hade henne så jag vet hur hon är (Amy var ju med likadan). När hon gör ett utfall får man inte ge vika så jag har sagt åt Celina att ha med sig ett spö/pinne när hon ska hämta Maddan. Främst för att kunna jaga bort henne om hon backar till för att sparka, men även för att Madicken har respekt för spöet och därför kommer nöja sig med att mest hota. 

 

Jag hade inga problem med Maddan igår vilket tyder på att det är ren trots och inte att skadan gått upp igen. Så jag gick in i hagen för att hjälpa Celina men lyckas såklart gå framåt mot Madicken samtidigt som hon sparkar mot Celina. Hon hoppar undan men sparken träffar mig ovanför ena låret. Jagade iväg hästskrället innan jag satte mig ner för det gjorde ganska ont. När smärtan släppte gick vi efter Madicken igen och när jag gick fram till henne denna gång stannade hon och lät sig fångas. Suck, tur Nangijala inte ärvt hennes temperament!

 

 

Jag blir inte klok alltså. Ingen rödbrun skiftning i Nangijalas päls denna vintern, men idag upptäckte jag att hennes mule blivit ljusgrå?! Den var svart innan, det har jag bildbevis på.

 

Ridbanan är nästan torr igen så vi passade på att släpa fram lite hinder och hoppa idag. Mamma och Moa började och fick hoppa en linje med två galoppsprång (Lukas 4) på ena långsidan och sedan som i en åtta med ett hinder på medellinjen. Gick väldigt bra för båda och det är så kul att se mamma hoppa 65 utan att vara ett dugg rädd, hon som tyckte 30-40cm var alldeles lagom för bara något år sedan.

 

Celina red Aztor med Emelie och Elin idag så därför tog jag Madicken. Hon får ju bara ridas rakt så det blev 20min ridning på ridbanan med bommar. Jag hoppade upp med gummiestövlar och endast ett spö och trodde jag skulle få driva en massa, men det märks så stor skillnad. Visst tjurade hon och tyckte det var pest men hon har fått en mycket bättre framåtbjudning. 

 

Nangijala fick sedan ha sin "löshoppning" med den åtrovärda mathinken efter hindret. Det blev nästan lite obehagligt måste jag säga för hon for omkring som en dåre. Både på fyra ben och på två... När jag sedan väl släppte henne for hon iväg som en kanon oavsett höjd på hindret. Kul att hon tycker om det hela, men jag hoppas att hon inte blir ännu värre nästa gång!

 

Erika ville ha sällskap när hon skulle rida Millandora efter tävlingen och eftersom Carro är skadad efter dressyrtävlingen hängde jag glatt på. Vi red Gula huset med sandsträckan vilket var Chips första riktiga tur med en annan häst. Millan är inte så förtjust i att gå först, men Chip knatade så glatt på först i alla gångarter. Cool, nyfiken och mycket glad var han. Uppförde sig nästan perfekt, det enda som man kunde anmärka på var att han galopperade en bit i väldigt kort galopp då han inte var sugen på att bryta av till trav.

 

Vurpade med cykeln igår påväg till stallet, en förädiskt isfläck i en sväng. Hade inte så ont av det då, men vaknade imorse och var stel som en planka i överkroppen. Har börjat släppa men jag känner att ena axeln fått en törn, det tar emot att göra saker med den.

Började på ridskolan, hem för en snabb lunch innan det bar av till Nogelid. Satte på Nangijala träns och tömkörningsgrejor och gick för att kika på Malins stall. Att tömköra trollungen dit var lite av en chansning, har aldrig gått hela vägen dit innan och så var hon ju så trotsig förra gången även om hon varit snäll i några dagar nu. Hon skötte sig perfekt även om jag fick gå lite före henne på vissa sträckor på ditvägen. Hemåt gick hon först helt själv med mig så långt bak som tömmarna tillät, lugnt och avslappnad även genom husområdet. Hoppas hon tänker vara mitt snälla troll igen ett bra tag nu!

 

Moa skulle ridit på förmiddagen sa hon igår, men hur jag än ringde kvällen före fick vi aldrig tag i henne och hon dök heller aldrig upp idag eller ringde. Så plötsligt hade jag en oplanerad häst till på halsen. Skönt nog är ridbanan ridbar, om än ganska kladdig över större delen, så Lukas fick longeras. 

 

En sak som jag börjat göra med Lukas är att ställa honom i stallgången utan att binda fast honom. Anledning? Jag är för lat för att orka knäppa upp honom när jag ska trä på han träns/selen... Så nu ställer jag honom där och korrigerar han om han försöker gå och otroligt nog står han stilla! Helt otroligt att han går med på att stå stilla medan jag vänder ryggen till och sköljer ett bett. Detta SKA Nangijala lära sig i år... eller ja, jag vill försöka lära henne det. Vete tusan om det går för hon kan inte stå still mer än någon minut innan hon börjar greja runt.

 

Hovslagaren fixade hästarnas hovar idag, ja iallafall Lady och Madicken. När det var Nangijalas tur möttes hovslagaren av fyra runda hovar som var perfekt slitna av sig själv så hon fick ut i hagen igen. Lukas behövde bara ett par sliptag på framhovarna för att bli av med en liten kant så han räknades inte heller in idag. Skönt!

Med det nya året byttes min överpigga, trotsiga åring ut mot en snäll, sansad tvåring!

 

Sov länge, red sedan Chip så därför tog jag och motionerade en extremt pigg Lukas på kvällen. Snön och isen är äntligen borta vägen vi tar oss till stallet så nu hade jag äntligen en runda att köra honom på! I med att han vilat så mycket har han skaffat sig Ladyfasoner, jag menar, Lukas rädd för Uffe som går i hagen? För en springande katt? För en bil som kör på vägen? Vägen var dock väldigt fin, om än att det var lite mörkt med endast en pannlampa på mitt huvud, men det funkade bra ändå. Lukas har fått springa av sig det mesta, men imorgon ska jag se om jag inte kan köra upp till skyesjön, den måste ju vara isfri nu också.