Första körturen efter olyckan

Stackars mamma verkar ha fått men för livet, eller åtminstone för en lång tid framöver. Efter att ha kontrollerat handsken på släpet upprepade gånger, frågat Uffe om den verkligen satt på som den skulle var hon fruktansvärt nervös och darrade. Lady och jag hade å andra sidan inga problem alls utan lastade som vanligt och körde iväg.Mycket skönt! Då kan inte Lukas heller ha bekymmer imorgon.
 
Det är konstigt hur olika vi reagerar under en händelse och efteråt. Jag var helt uppriven, chockad och grät konstant och behövde ett dygn för att lugna ner mig innan jag släppte allt. Mamma var lugnare om än uppstressad under olyckan, men kan inte släppa det som jag gjorde utan det stannar kvar som rädsla.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0