Nangijala ser skum ut för tillfället. Lång i kroppen, kort hals och inte ens huvudet ser normalt ut. Stod och granskade henne när hon var uppbunden i boxen och funderade på om hon inte var lite större också. Jodå, hon hade vuxit 1cm både bak och fram så nu har jag en maxad c-ponny! 140 fram och 144cm bak.

Jag och Camilla gjorde ett byte idag. Hon tog ut Lukas på 1h promenad (där han fick småtrava hela rundan) mot att jag tömkörde Maddis. Eftersom Celina ridit ett kort markarbetspass med Dante över bommar slapp jag släpa ut bommar. Jag lade ut bommar så att en låg mitt över  ridbanan så att det gick att trava över dem som en åtta. Några bommar låg på ena kortsidan på en 10m volt.

 

Madicken var verkligen jätteduktig. Det var en gång hon blev arg och skulle sparka men det slutade snabbt. I en skrittpaus övade vi på skänkelvikning längs med staketlångsidan. Jag hade en longerpisk som jag gick och petade lätt på hennes rumpa och när hon tröttnade på petandet och flyttade ut rumpan slutade jag och berömde.

Samma dag vi hämtade hem Dante tvättades Lukas vilket var välbehövligt, åh vad ljus och fin allt tagel blev!

 

Ikväll lämnade vi hem fina Cookie. Vi kommer alla sakna denna snälla ponny och Camilla sa själv i sista minuten att Cookie gärna kunde gått kvar även om betet är dåligt. Ett bevis på att hon nog tycker om henne! Men Cookie såg glad ut att vara hemma, men vi får väl se hur länge det blir. Det var tydligen många som hade ringt på hennes annons så redan i helgen börjar alla provridningar. Vi både hoppas och inte hoppas att det perfekta hemmet dyker upp. Hoppas för att hon verkligen lyst upp och blivit gladare när hon fått ridas i skogen och ha kul. Hoppas inte för att det betyder att vi nog aldrig mer kommer att se henne igen...

 

Dante är väldigt sällskapssjuk och uppskattar nog inte riktigt Nangijalas sällskap. Varenda gång någon av oss tvåbeningar kommer till gården och han ser oss så gnäggar han och kommer springande/gående till grinden. Han är kelig och gillar att mysa med läpparna, precis som Lukas. Sin lusernblandning med vitlök älskar han och han slickar hinken grundligt ren och knycker sedan Nangijalas. Även där är han som Lukas och bankar omkring med sin stackars hink. Lukas röda hink är ju helt söndertuggad på kanterna.

 

Eftersom han är så cool med allt tog vi en liten skrittur i skogen. Maja red med barbacka på Lukas och jag gick. Dante gick snällt och tittade sig nyfiket omkring, kan gissa att han är lite pigg eftersom han fått vila de senaste 3 veckorna.

 

Igår red jag och Maja ut tillsammans. Hon på en superpigg, taggad Lukas som taktade hela vägen och jag barbacka på en pigg Lady. Vi hamnade på lommaklint, hästarnas favoritgaloppsträcka och tog sommarens mysigaste galopp. Först Maja och Lukas och sedan jag på Lady för att det inte skulle bli några tvärnitar. Det var så himla mysigt att rida barbacka och det kändes inte osäkert alls.

 

Idag följde vår syster Linnea med på en skogstur, hon tog gudasnälla Cookie och jag återigen barbacka på Lady. En barbackatur 12h efter den förra kändes i benen, men det blev flera lugna galopper. Linnea är verkligen jätteduktig. Under de 4,5 år som gått har hon ridit ca 8 gånger och vi är osäkra på om hon verkligen red förra sommaren eller inte. I med att hon alltid omgetts av vårt hästprat och att vi lekte mycket häst som små, kan hon alla ridvägar och många ord som är naturliga för oss hästmänniskor. Igårkväll red hon lite på banan med Cookie och efter en kort stund var det som om hon aldrig gjort annat. När jag hade Amy red hon ett par gånger under sommarna i med att hon är allergisk mot hästar och när Amy dog fick hon först prova Madicken som inte var bra alls. Lady har hon ridit en eller två gånger men hon var inte heller så himla bra. Cookie är en snäll Amy-ponny och därför vågade jag ta med henne ut. Förhoppningsvis kommer Dante kunna fungera bättre när Linnea vill rida för jag tvivlar på att Nangijala kommer bli det.

 

Klockan 8 körde vi från stallet med transporten. Påvägen till Trensum ringer mamma försäkringsbolaget då hon inte fått den bekräftelse hon skulle få på att försäkringen skulle gå igång idag. Vi kvar framme ca tjugo i 9 och efter en del pappersfixande, borstande och pratande var det slutligen dags att lasta Dante. Han gick snällt in i transporten och stod som ett ljus hela vägen hem då han sedan backade ut och såg sig lugnt omkring. Helt cool var han trots att han var på ett okänt ställe med främmande hästar och människor. Celina tog han på en promenad kring gården och gick sedan ett varv i stallhagen. Sedan släpptes han och jag hämtade Nangijala. Stoppade först in henne i den avgränsande paddocken, men Dante struntade totalt i henne och gick och betade. Så då släppte vi in Nangijala i hagen. De hälsade nyfiket - i Nangijalas fall - och lite halvhjärtat - Dante. Nangijala försökte uppföra sig lite vuxet och skippade helt föltuggandet och både tjöt till och sparkade lite. Sedan försökte hon bossa runt på honom och de första timmarna lät Dante Nangijala tro att hon faktiskt gjorde det.

 

Vi passade på att tvätta Lukas svans när vi höll koll på Dante och de hälsade snällt på varandra genom staketet. På kvällen pysslade Celina om honom och gick och betade. Men när vi gick hem på kvällen var inte Dante lika glad, då stod han och passade grinden och gnäggade när vi gick. Ungefär som att han sa att det hade varit trevligt att hälsa på här, men att han nu gärna skulle vilja åka hem igen.

 

Inte nog med att Lukas och Dante har samma färger, de har samma jobbiga ovana med hinkar. Lukas roar sig med att knuffa omkull alla vattenhinkar i hagen eller dricker han med den på tvären och välter ut den när han är klar. Dante drack lite i en hink och knuffade sedan knuffade han omkull alla.

 

Imorgon förmiddag styr vi kosan till trensum för att hämta hem Dante, spännande! Tyvärr så betyder det att det är dags för Cookie att åka hem igen. Kommer sakna den gudomligt snälla stoet och hoppas de hittar ett toppenhem till henne.

Jag funderade i veckan och kom fram till att jag behövde ha ett tecken som ska göras när jag vill att Nangijala ska gå efter mig lös. Gå fot liksom. Efter en del funderande valde jag att klappa två gånger på låret. Inte bara för att det är något synligt utan också för att klappandet hörs om Nangijala tittar eller tänker på något annat. När Nangijala tappar fokus lockar jag på henne och klappar. Har testat det ett par dagar och det väcker hennes uppmärksamhet men inte alltid tillräckligt för att hon ska strunta i grästuvan hon siktat in sig på. Jag har börjat gå med henne lös till och från hagen, men att ha henne lös vid uppbindningen varierar. Ibland funkar det inte för dagen.

 

 

Löshoppningen med Lady igår blev väldigt rolig. Hon bara sprang runt, runt, runt i början och struntade fullständigt i om vi försökte bromsa eller att jag fick kasta mig bort efter att jag snabbt höjt hindret. Väldigt roligt hade hon och hoppade som högst 1m.

Filmsnutt från löshoppningen: http://www.youtube.com/watch?v=xZXUw2aC2OU

 

Men iallafall. Pga av skavet kommer hon inte kunna ha någon sadelgjord på sig de närmsta dagarna tills det läkt (hon är ju så känslig så fort något börjar skava). Mitt förslag var att mamma kunde rida lite barbacka men det sa hon absolut nej till. Förstår henne också för Lady är skumpig, pigg och ser spöken i skogen och drar tvärnitar. Värre blir det ju mindre hon går så därför erbjöd jag mig att rida henne. Minns inte när jag red barbacka sist, men valde mjuka shorts pga av värmen. Det var ett superbeslut, jag har aldrig suttit så klistrad på henne rygg någon gång! Hon marscherade ut i ilfart i skogen och blev snabbt fuktig så jag klibbades praktiskt taget fast och kände mig nästan lika trygg som med sadel. Det gjorde i sin tur att det var lätt att sitta ner i hennes trav och jag vågade även galoppera trots att hon la in kast och tvärnitar. Rund och mjuk över ryggen var hon också vilket inte gjorde saken sämre heller.

 

 

 

 

Celina har tjatat att jag måste prova att rida dressyr med Cookie och idag tog jag äntligen mig i kragen och gjorde det. Det var ganska svalt vid halv 8-tiden på kvällen så vädret var egentligen perfekt. Det som inte var perfekt var dock jag. Musklerna är ju nästan obefintliga efter 2 månader utan någon egentligen ridning mer än lite skogsturer. Lägg då till Cookies halkiga sadel, lite seghet från henne sida och så rätt skumpiga gångarter så hade jag fullt sjå att hålla koll på mina ben. Efter framridningen fick jag helt enkelt lägga upp stigbyglarna för att få lite ordning på mig själv och då gick det bättre. Maja red Lukas samtidigt och eftersom han inte alls var sugen på dressyr gjorde de följa-john efter mig och Cookie. Efter 25min var jag genomsvettig och trött.

Jag tyckte om Cookies skritt och höger galopp, men annars, njä, hon är inte riktigt min typ av häst. Åtminstone inte i dressyr. I skogen är hon jättemysig och påminner om Amy i storlek, pigghet och sättet hon går. Tror det var det som fick mig att drömma om Amy häromnatten vilket jag nog inte gjort på ett par år nu. I drömmen var jag ute i skogen med min vita ponny, som på den gamla goda tiden och allt var bara perfekt. För första gången kunde jag sära på Amy och Nangijala och känna deras likheter men också deras olikheter. Hittills har jag nästan slagit samma de båda till en häst eller hur jag ska säga. Det är svårt att beskriva känslan jag fick i drömmen men den dröjer sig kvar.  Efter 3 år är det svårt att föreställa sig Amy levande och här, det känns bara som ett avlägset minne när jag tänker på henne. Men drömmen kändes så verklig och när jag tänker på den blir jag ledsen och saknar Amy mer än vad jag gjort på länge nu.

 

Camilla hjälpte mig och mamma idag. Hon gick på Nangijalas högersida och jag på den vänstra. Vi spände inte fast vagnen i remmarna, men höll dem så att det verkade som att den var fastspänd. Hon var otroligt duktig och brydde sig inte om Camilla vilket jag trodde hon skulle göra. Förhoppningsvis hinner vi träna imorgon igen och då får vi ta steget längre.

Nangijala är redo att spännas för vagn. Idag gick hon lungt och sansat i båda varven medan jag höll skaklarna där de ska sitta fastspända. Inte ens det svåra varvet gav några problem. Nästa steg är att Camilla hjälper oss och går på högersidan och jag på vänster samtidgt som vi håller en rem vi hänger vagnen i. Då får hon prova på att dra och känna tyngden men samtidigt kan vi lätt ta väck den om hon blir orolig. Går det bra gör gör vi samma sak fast men säkerhetsspännen så att det bara att att rycka loss om något händer. Jag tror inte det här kommer vara några problem. Nangijala fick ju dra mig på skidor ett par gånger i vintras och hon reagerade inte alls då, men man vet ju aldrig och jag vill ju inte att det ska hända något så att allt jobb går till spillo.

 

När vi skulle gå till hagen satte jag bara grimskaftet om hennes hals och försökte gå utan. Målet är att hon ska kunna både stå lös och stanna kvar samt följa med mig lös. Men i med att hon bara är bebis ännu är det inget mål som ska vara nått förrän om flera år, det är många saker som kan få en unghäst att tappa fokus (läs: ätbara saker och katter)

Jojje erbjöd sig att haka fast vår transport i sin bil och ta med mig och Nangijala upp när vi skulle promenera med Chip idag. Det ville jag gärna, bra träning för Nangijala som nog inte åkt på 2,5 månad. Trots det går hon rakt in men bli som vanligt fly förbannad och börjar banka med hoven i transporten för att tala om hur extremt dumt hon tycker transportåkande är. Uppe hos Frida fanns det mycket spännande att titta på, särskilt alla hästar. Promenaden i grimskaft kunde hon varit utan tyckte hon. Lastningen hem gick lika smärtfritt och halvvägs hem började vi undra om Nangijala verkligen levde, det var knäpptyst i transporten oavsett om vi körde eller stod stilla.

 

Igår kom min moster Lene med oss till stallet på kvällen. Efter att Lady varit i mammas ägo i 3år var det äntligen dags för henne att testa Lady. Men först började mamma med att rida Lady medan Lene testade Cookie. Cookie föll Lene i smaken och till min förvåning sa hon att hon var bekväm att sitta på. Och sadeln var skön den med! Öh? Snackar vi om samma häst och sadel?! Jaja, tänkte jag. Hon kommer iallafall reagera på Ladys stora, skumpiga gångarter när de byter. Men... det hände aldrig. Tvärtom var Lady nästan bekvämare än Cookie och visst, nu kunde Lene gå med på att Cookies sadel nog inte var den skönaste. Roligaste var nog att se Lene väcka Lady, hon gick nämnligen och segade när mamma red och var nästan lat. Men Lene visade direkt vem som bestämde och då var tempot normalt till piggt igen.

 

Hur gick det för mamma då? Inte så bra kan jag säga. Det räcker med att sitta upp för att hon ska grimasera och klaga över Cookies sadel (vilket är helt förståerligt) och resten av ridstunden på henne kändes ännu sämre. Hon fattade iallafall varför jag vill lägga pengar på en ny sadel till Lukas, hans ska ju vara värre än Cookies. Mamma kunde iallafall knappt klara grunderna, hon hade fullt sjå med att hålla sig kvar i sadeln påstod hon.

 

I slutet kom min kusin joggande så vi satte en hjälm på hans huvud och satte upp han på Lady. Tror han red senast för ungefär 4-5 år sedan på Lukas och då gjorde jag allt i min makt för att ge honom träningsvärk. Nu var ju detta inte möjligt i med att han ingår i ungdomslandslaget i judo och tränar halva dygnet eller så. Muskler av stål har han iallafall och det visade sig genom att han inte hade några problem att sitta kvar i sadeln. Lättridningen orsakade skrattanfall hos oss andra, men när han provade att sitta ner i Ladys trav satt han som gjuten, trots att hon är så skumpig. Tyvärr har han viktiga tävlingar framför sig så han fick inte prova galoppera, men om några veckor, då ska jag få dit honom igen! Han tyckte dessutom att det var rätt kul ;)

 

Denna sommaren är lukas jättesmal för att vara han och i bra kondition.  Konstigt för jag tyckte han hölls igång ganska bra förra sommaren.

Jag märkte så fort jag hämtat Nangijala i hagen att hon var lugn och sansad - en perfekt träningsdag alltså! Vi startade upp med att jag ställde henne där jag brukar binda upp henne, men istället sa jag åt henne att stanna och lät grimskaftet hänga. Det var bara några enstaka gånger hon tog något steg och det var efteråt när jag selade av. Nangijala var verkligen duktig idag och för första gången höll jag skaklarna där de ska sitta. På den sidan jag gick höll jag uppe vagnen genom att hålla upp en rem så att den tyngde ner. Lite reagerade hon men inte särskilt mycket.

 

I lördags åkte Celina och pappa iväg på en 2v semester så nu är det jag som får rida och sköta Cookie. Kändes ganska konstigt att rida henne med mamma igår för jag har inte ridit på iallafall 2v. Men det var nog lika bra det för denna gången kände jag mig inte för stor för Cookie. Visst är jag i längsta laget, men det funkar ju och jag börjar vänja mig vid sadeln.

 

Idag red jag med Maja på förmiddagen. Lukas var väldigt pigg, men jag är inte särskilt orolig över Maja längre. Hon blir inte rädd när han sticker iväg utan skrattar mest åt det tack och lov.

 

Nangijala fick träna med vagnen igår men var alldeles för pigg för det egentligen. Varenda gång något spänne klirrade till hoppade hon iväg och så illa brukar hon aldrig reagera. Så vi tränade bara lätt och hoppas det går bättre idag!

 

 

Idag är det  2 år sedan min vackra trollunge föddes. Kan inte fatta att det redan har gått 2 år och att hon räknas som 2,5 åring! Ett halvår kvar och sedan är det dags för inridning, helt otroligt. Unghäståren har aldrig varit tråkiga utan har snarare gått alldeles för snabbt. Jag hade kunnat gå ytterligare ett par år såhär med Nangijala  och bara göra markarbete. Visst kommer det förstås bli jättekul att rida in henne och kunna rida med de andra om ett år, men oavsett vad jag och Nangijala gör tillsammans är lika roligt. Hade hon fått en skada som förhindrat ridning hade jag behållt henne utan att tveka ändå. Både för att jag älskar henne och för att jag skulle vara fullt nöjd med att bara umgås med henne.

 

Min underbara prinsessa fick knapra på en massa knäckebröd och ett provpaket med musli jag fick i gtb i april. Sedan tog vi 5min träning med rockarden och det är såå nära nu. Antagligen tränar vi ett likadant pass imorgon igen och träningen efter det blir det dags att spänna för vagnen. Planen är sedan att endast dra vagnen 1-3 ggr och sedan dra med någon i. Hon kommer få vila från allt vad körning heter under ett par veckor i sommar för att smälta allt, men först ska vi komma igång med det.

 

Vaknade igår morse av en värkande arm. Har på något vis lyckas sträcka den i sömnen och haft stora bekymmer med att göra saker under dagen. Därför blev det ingen promenad med Trollis som jag planerat, kändes inte så bra när hela armen hugger till av smärta när som helst. Det blev dock en kvällstur i stallet ändå för Maja red både förmiddag och på kvällen. Jag skrattade lite när hon ringde på sen-eftermiddagen och undrade om Lukas inte skulle orka en ridtur till för hon var bara sååå sugen på att rida. Han orkade två pass och var så snäll att hantera på kvällen haha.

 

Camilla har pratat med veterinären och han menade att Madicken kommer må bra bara hon slipper ridning. Så avel, sällskap eller eventuellt körning funkar hon till vilket betyder att hon kommer få gå kvar på gården. Det innebär att vi kommer ha 5 hästar på gården trots att vi endast har 4st boxar, hur går det ihop? Första tanken var att två skulle få gå på lösdrift i stallhagen där vi har ett vindskydd, dessa två skulle då bli Nangijala och Lukas. Men Camilla tycker lite synd om dem så just nu överväger hon att få sin man att bygga om gamla höns/getstallet till två boxar. Förr, när Camilla var ung stod det hästar i två spiltor därinne och väggar och allt är bra. Men ena långsidan har ett fönster och hönsingång som måste tas bort och förslaget är då att bygga två boxdörrar på den långsidan och dela av insidan med en boxvägg. Alltså blir det ingen stallgång utan boxdörren sitter i väggen.  Det kommer bli en jobbig vinter med en extra box att mocka, särskilt eftersom jag fått ett jobb på 90% på ekeryd till hösten. En box kommer få stå tom i det som då blir stora stallet och så får två gå i det andra. Men det är inget som är bestämt säkert och än är det inte bråttom.

 

Madicken kommer alltså få gå och skrota i hagen, ingen kommer tyvärr har tid med henne mer än kanske någon gång på helgen ibland. Trist nog är hon ju som hon är så inte kan hon göra någon tjej lycklig som sköthäst heller... men min plan är att sätta henne framför vagn nu i sommar och förhoppningsvis kunna använda henne som ploghäst i vinter.

 

En  sak som måste införskaffas i höst är en ny transport. Vår sjunger verkligen på sista versen och har varit på lagning två gånger den senaste månanden. Nu när jag kommer börja tjäna pengar ska jag spara ihop till en egen, en boogie som jag ska kunna dra en Lady och en Dante i samtidigt. Jag kommer jobba från 8-15.30 varje dag vilket innebär att det kommer vara kolmörkt när jag ska motionera hästar i november. Ett ridhuskort är nog ett måste och jag och Nangijala får nog börja gå löspromenader i mörkret - huh!

 

 

Dante gick igenom veterinärbesiktningen utan bekymmer så om 3 veckor flyttar han in på gården! Grabben blev även vaccinerad och skulle ha blivit chipmärkt om veterinären inte glömt att han skulle göra det. Innan vi åkte hem fick Dante finns sig i att prova olika täcken och Celina upptäckte att han med nöd och näppe kunde ha ett av hennes täcken i 135. Ladys 125 var något korta i rumpan (precis som de är på Lady) men satt annars bra så några nya täcken behöver införskaffas. Madickens sadel testades också och vad jag kunde se borde det funka bra på Dante också.