Stel högernacka, ännu stelare högerarm och ett snyggt blåmärke på högerbenets insida blev resultatet efter gårdagens avtrillning.

 

Chip och jag hade bara drygt en halvtimme på oss i ridhuset så vi travade fram snabbt och gick sedan över till galopp. Han fick jobba hårt och galoppera på 20m volter i båda varven. Nu SKA galoppstyrkan och konditionen upp. Efter en kort paus övade vi galoppfattningar från skrittt och avsaktningar från galopp till skritt. I högervarvet är han något kvickare att ta galoppskänkeln, men han är duktig i vänster varv också.

 

Nangijala fick tömköras idag då ridbanan var torr och fin. Vi höll på i drygt 10min, mest i skritt och hon var jätteduktig! Det här med att svänga tycker hon är onödigt hittills, men idag hade det nästan släppt helt så vi gjorde både volter och serpentinbågar.

 

Lady och jag hade dressyrlektion och först kändes hon väldigt krabbig så jag tänkte att denna lektionen kommer inte gå bra. Men överraskande nog släppte hon efter och kändes jättefin - så länge jag red ordentligt. Vi red upp på medellinjen, lade en volt åt motsatt varv vi red på fyrkantspåret och red sedan öppna fram till nästa kortsida. Öppnan har verkligen lossnat för oss och istället för att köra upp nosen, pinna på för fulla muggar och tvära ytterst lite behåller hon formen och takten utan att öka. Även om hon kanske spårar lite dåligt är det ändå en klar förbättring. När vi kunde öppnan lade vi till att vi bara red öppnan ca halva medellingen innan vi skulle rida diagonal sluta tillbaka till spåret. Det var desto krångligare men det är nog mest pilotens fel det. Vänstervarvet var smått omöjligt men jag kände att jag tappade kollen på både mig själv och Lady. I högervarvet fick vi faktiskt till något som var svagt som det vi skulle göra.

Jag och Chip red Scoutrundan ensamma idag. Han skötte sig jättebra men när vi kommit runt 3/4 av rundan kommer en katt farande från ingenstans bakom en stenmur. Stackars Chip fick nog en smärre hjärtattack och kastade sig runt på två röda. Jag tappade högerstigbygeln, hängde på tvären och insåg att det var smidigare att försöka hoppa av. Av for jag, men det såg nog mer ut som att jag föll av än att jag försökte ta mig av själv. Duns ner på marken bland löven och upp kvickt för att se efter vart Chip tog vägen. Var bergsäker på att han skulle springa hem, men tack och lov stannade han 15m från där han tvärvänt och stod och stirrade fnysande på platsen. Han gick lätt att fånga men var lite stirrig att rida på vägen hem.

 

Jag och Chip red Scoutrundan ensamma idag. Han skötte sig jättebra men när vi kommit runt 3/4 av rundan kommer en katt farande från ingenstans bakom en stenmur. Stackars Chip fick nog en smärre hjärtattack och kastade sig runt på två röda. Jag tappade högerstigbygeln, hängde på tvären och insåg att det var smidigare att försöka hoppa av. Av for jag, men det såg nog mer ut som att jag föll av än att jag försökte ta mig av själv. Duns ner på marken bland löven och upp kvickt för att se efter vart Chip tog vägen. Var bergsäker på att han skulle springa hem, men tack och lov stannade han 15m från där han tvärvänt och stod och stirrade fnysande på platsen. Han gick lätt att fånga men var lite stirrig att rida på vägen hem.

 

Celina hjälpte mig att hänga på Nangijala idag igen och vi knatade omkring på ridbanan. Nangijala var jättepigg så det blev mycket gungande där jag hängde. Högt tänkte jag efter några varv att, när vågar jag prova sitta på henne? Celina sa då att det borde jag väl kunna göra nu, även om vi inte gjort detta mycket är hon ju lugn. Sagt och gjort. Jag gled av, parkerade henne vid staketet och satte sedan försiktigt över benet samtidigt som jag böjde mig långt ner mot mankammen - och så gick vi! Nangijala brydde sig inte alls och när jag skulle hoppa av efter 10m vågade jag räta på mig sakta innan jag satt av med ett leende på läpparna. Nyss var trollungen en liten sprallig fölunge med långa, spretiga ben och nu så sitter jag på henne. Den känslan alltså. Att ha varit med från allra första andetaget tills nu när inridningen börjar, jag har hittills aldrig ångrat mig det minsta!

 

Nog för att jag nästan alltid pratat lite i sömnen om nätterna och i perioder rör mig mycket i sömnen, men inatt tog nog priset haha! När jag sover oroligt är mitt "sömngående" något mitt emellan dröm och vakenhet. Jag kan sitta upp, ha ögonen öppna och se rummet som det är, men samtidigt drömmer jag och den drömbilden läggs ovanpå verklighetsbilden så att säga. Ibland kan jag ex sitta upp i sängen och prata med en person jag känner som jag tycker står bredvid sängen. Oftast vaknar jag till efter ett tag men det är väldigt förvirrande och svårt att skilja mellan dröm och verklighet.

 

Inatt skulle jag (ovanligt nog) gå på toa. Jag har ju bara bott i min lägenhet i 6 dagar vilket nog gjorde att jag inte kunde genomskåda drömmen lika lätt som vanligt. Jag steg upp från sängen och går fram till dörröppningen ut till hallen. Jag visste ju vilket håll jag skulle gå, men där jag trodde dörröppningen fanns stod en spegel (dröm). Det gjorde mig en pytte aning förvånad men eftersom jag såg dörröppningen till vänster (falsk drömversion) om denna var det inte så konstigt tyckte jag. Så jag tog sikte på den falska som ju var en vägg. Pang, bom så gick jag rakt in i väggen. Tänk dig att du ska gå igenom en öppning som du ser är helt öppen men som visar sig ha en genomskinlig glasvägg som du går in i. Nåt sånt kändes det för mig. Jag fattade ju inte varför det tog stopp, men att det tog stopp märkte jag ju. Fortfarande halvt inne i drömvärlden tittar jag upp och ser att dörröppningen förflyttat sig lite närmare spegeln (som var kvar i drömmen) och jag försöker ännu en gång gå ut i hallen. Problemet var bara att här var det en trädörr som stod i vägen så det blev ytterligare en smäll som gjorde mig ännu mer förvirrad och desorienterad. Dock vaknade jag till såpass att drömspegeln försvann och jag såg den riktiga dörröppningen.

Min raggboll har roat sig med att låta huvudet växa igen. De fina strasspannbanden i stl cob jag köpte i april passar nätt och jämnt, men ser mest ut som om de ska strypa pannan på henne. Suck. Luggen ser ut att ha blivit kortare men det beror nog påa tt huvudet blivit längre. Manen är fin, men någon av de andra kliar henne och snor in den jämt så jag funderar på att göra sådana där mirakelflätor.

 

Igår var vi tidiga till Nogelid så jag bad Celina hjälpa mig att hänga på Nangijala. Vi gjorde det ju lite innan min olycka men det är ju 1,5 månad sedan nu. I med att jag ändå tänkte vänta med inridningen lite var det ingen brådska heller. Var inget konstigt nu heller tyckte Nangijala och hon fick gå runt lite med mig hängandes på ryggen. Även om jag inte planerar börja rida henne om 1,5 månad så skulle jag fortfarande vilja sitta in henne innan året är slut, men vi får väl se. Tänk att det är 1,5 månad tills hon officiellt blir 3 år! Nangijala, 3 år liksom???

 

Regnet och därmed leran har inte gjort gott med hästarnas hovar. Madicken har ofta under åren dragit med fåror i hovarna som behövts kratsas ur med en spik. Hittills har de andra klarat sig men nu har alla utom Lady såna fåror (eftersom hon är helskodd). Vår hovslagare försöker ta väck dem så bra hon kan men det går ju inte helt så det är bara för oss att kratsa på. Lukas har alltid haft superhovar som han nästan aldrig ömmat på. Nu är det en vecka sedan hovslagaren snyggade till hans tassar och han ömmar fortfarande en del. Stackarn, det har aldrig hänt innan att det varat mer än ett par dagar.

 

Regnet har öst ner idag och gårdagen var inte mycket bättre så efter att jag promenerat med Lukas i 45min, mockat, fyllt på spån och skrivit 3,5h på dressyrtävling, körde jag till nogelid. Där var Celina redo med Dante och jag körde dem till ridskolan. Celina red 1h dressyr med Dante som såg väldigt fin ut idag, själv red jag på Chip som fick ha gummiebandet på sig. Det räckte med att jag satte på det ospänt för att han skulle skärpa till sig och han försökte inte sticka det minsta i galoppen som för några dagar sen. Det lär vara trots och lathet från hans sida. Under framridningen jobbade jag på att lossa vänstra sidan där han är väldigt ovillig att böja sig, särskilt halsen. Högervarvet kändes riktigt okey och vänster lättade också lite mer.

 

I galoppen höll vi till på en 20m volt där vi tränade galoppfattningar från trav. Mitt på kortsidan bad jag om galopp och när vi nådde spåret efter ett 3/4 varv saktade vi av till trav. Vi började i det svåra varvet - vänster - eftersom det blir mer positivt om han inte är lite trött från andra varvet. Även fast vänster varv är svårast fattar han nästan alltid rätt galopp.  Efter en skrittpaus fortsatte vi med galoppfattningar men denna gången på fyrkantspåret från skritt. Det finns mycket att förbättra men han gör sitt bästa. När jag skulle skritta av gjorde Celina det redan och Jojje tittade på henne. "Vill du testa Chip?". Celina såg lite fundersam ut men var nog allt litr sugen för hon hoppade av och vi bytte hästar. Hittills har ingen mer erfaren ryttare ridit Chip som jag har sett, bara Sara och då pinnar han på med nosen i vädret. Därför tittade jag bara förundrat på Celina och Chip när de travade omkring. Han sökte sig på tygeln och såg ut som en helt annan häst! Jag måste verkligen se till att Jojje filmar eller fotar oss imellanåt.

 

Jag körde hem Celina och Dante, borstade Lady lite snabbt och körde med henne till ridskolan. Vi red bara 40min men jobbade mest på galoppfattningarna. Hon vill alltid bryta ur, köra upp huvudet och göra sig rak när jag fattar galopp. De senaste månaderna har det nästan släppt i högergaloppen (dock måste jag göra rätt) medan det inte hänt nåt nämnvärt med vänster. Så vi jobbade på där idag och vid varje fattning/avsaktning minskade jag volten så att jag lättade skulle hålla henne vänsterställd. Det fungerade väldigt bra och hon släppte efter lite.

 

 

Nangijala och jag tog en löspromenad i eftermiddags, den första sen jakten började. Insåg att jag inte varit i nogelidskogen sen innan stormen Simone, det låg träd där det inte legat träd innan. Nangijala sprang runt och busade men var lite misstänksam mot de träd vi var tvugna att kliva över eller gå runt.

 

Jag och Chip red metall med Carro och Zigge. Jojje longerade Chip igår och han hade nog träningsvärk av det för jag saknade hans vanliga pigghet.

 

Lördag

Hade vilat 2 dagar pga att han ömmat lite efter en förmodad spark på bringan. Jag hade därmed en rastlöst, pigg häst som inte var intresserad av något annat än att springa. Så vi var lite överallt så fort vi skulle svänga haha. Vänster varv på volten i galopp gick det dåligt, Chip sprang mer på tvären för att slippa svänga än att göra det jag bad om. Jag tragglade på och avslutade när han galopperat hyfsat ett par varv. Höger galopp var rätt okey.

 

Söndag

Hoppträningen med bana på fyra hinder. Gick väl... rätt skit. Fortfarande jättepigg häst som inte alls var intresserad av att svänga i galopp och som glatt skulle gasa på mot hindrena. På en oxer på diagonalen var han inte vidare glad i iden att att man skulle komma ut i vänster varv. Så han svängde till höger och fick borde bromsa farten och svänga snävt då han först skulle undvika ett hinder och sedan väggen. Vi bråkade en del där och vid ett tillfälle flög jag av. Första gången och jag har ändå ridit han ett år nu! (visserligen varit skadad i flera månader haha). Jag kom på sniskan när han väjde för hindret, försökte få han att svänga tillbaka till vänster men det fungerade sisådär. Så vid väggen halvt for jag, halvt kastade jag mig av med benen före och de tog emot sig så snyggt på manegeväggen haha. Vi hoppade ett par språng till för att sluta bra så att han inte skulle gena men eftersom han hela tiden skulle öka farten avslutade vi ganska snart.

 

Måndag

Red en kortis på Chip i ridhuset. Han borde varit trött efter helgen men var snarare ännu piggare. Fin i traven men så kom vi till vänster galopp. Minsta sväng och han tog bettet och stack vilket han aldrig gjort. Provade höger men där gick det rätt bra, han är ju starkare i det varvet. Jojje och jag är lite fundersamma varför han uppför sig så plötsligt. Beror det på för mycket energi, trots, ovillja att anstränga sig och att han upptäckt att det går att smita från arbetet om man kanske springer iväg? Eller är det något som tar emot? Lindahl trodde det första så vi försöker ett tag till.  För i skogen är han bara glad och jättepigg och detta började så smått veckan innan lovet på ridlektionen.

Idag testade jag och Jojje ridlampan han skaffat. I med att Chip inte ridits i mörkret med pannlampa på ryttarens huvud hade jag bara den svaga ljuset på lampan. Kan säga att den var skarpare än vad min starkaste pannlampa varit hittills. Det jobbigaste var dock att det var väldigt dimmigt vissa partier i skogen så imellanåt var det enda jag såg ett ljus framför mig och massa virvlande vattendroppar haha.