Mamma följde med mig så att jag kunde rida Nangijala till grannens hus och tillbaka i eftermiddags. På hemvägen började hon takta för att övergå i trav och istället för att bromsa hängde jag bara på. Hon hann trava ett par meter innan jag insåg att jag inte red lätt haha. Anledningen till det? Jo hon har nämnligen ärvt Madicken supermjuka, nästan äckligt mjuka, trav. En trav som är mer som flytande skritt/tölt som knappt märks. Som ryttare får man inget push uppåt viid lättridning, det är som att försöka rida lätt i skritt om man ska jämföra med något. Fördelen är förstås att det är jättelätt att sitta ner och väldigt bekvämt att rida barbacka, men lite mr stuts i galoppen hade jag ju önskar ;)