Har fått alla gamla videofilmer på dvd så nu ska jag försöka klippa ch klistra ihop en del filmer på Celina och Lukas.

 

 

Häromdagen var jag och Oscar uppe i växthushagen för att sätta på Lady sitt flugtäcke. Klockan var efter 22 och det var rätt mörkt.

 

Ser inte hästarna och ropar "Nangijalaaaaa!"

Långt borta hörs en svarsgnäggning, men inga hästar kommer. Alltså är de högst upp vid Camillas antagligen.Vi börjar gå uppåt och Oscar går nära och håller mig i armen

"Du... gillar hästar att leka???" frågar han plötsligt

"...leka? Hur menar du?" undrar jag förbryllat

"Ja, springa omkring oss och sparka och bitas..."

Jag dog lite där av skratt.

 

Genar uppför en stenmur i en backe och där uppe står hästarna så jag kryper under staketet och går förbi Dante och Nangijala som står närmast. Oscar dröjer sig kvar och vill inte följa efter

"Det där är väl Fjante va?" säger han dröjande och pekar på Dante. "Och Nangijala...? Henne har jag väl klappat? Ksssskssksss"säger han (som man gör till katter) och sträcker fram handen. 

Mitt andra döende den kvällen kan jag tala om haha.

Nangijala har vilat sen veckan innan midsommar och egentligen har jag tänkt sätta igång henne för någon vecka sen men på grund av värmen har jag inte orkat. Igårkväll var det dock lite svalare så lite oplanerat sådär så hoppade jag upp i shorts, ingen väst och ridstrumpor upp till knäna och skrittade ut en sväng. Nangjala har inte växt något på höjden sedan i våras, men hon har tydligen ägnat de senaste veckorna åt att bredda och länga sig för ponnyn har minsann fått en riktigt normallång hästhals! Och bogen/bringan slutade inte vid manken längre, innan kändes det ju som om man sadlat för långt fram för att bogen var så liten... Dessutom kändes ryggen också bredare och det var lite mer i storlek Lady att sitta på henne vilken ju kändes bra.

 

Tänk att de här bilderna redan är 2år gamla...

Varje sommar i... 4år? Visst är det väl fyra år sedan Amy dog och Lady kom? Jaja, i 4 år har jag sagt att jag ska träna dressyr minst en gång per vecka. Har jag någonsin gjort det? Nix, det har kanske blivit en gång i månaden snarare. Men i år har jag minsann gjort det vilket är helt otroligt haha! Varenda dressyrrpass har vi jobbat på formen i galoppfattningar, galopp och avbrott och jag blir lyckligare för varje ridpass för det börjar ge med sig! Idag hoppade jag Lady vilket kändes bra, men det som gjorde mig glad var galoppfattningarna, avbrotten till trav och galoppen vid framridningen.  I höger varv behållar hon formen i fattningen och det är det galoppen hon är mest stabil i förutom vid avbrotten då jag har svårt att bromsa upp henne med yttertygeln (min vänsterhand). Vänster galopp börjar komma allt mer och även om hon inte riktigt behåller formen helt och alltid så har det blivit otroligt mycket bättre i allt. Det är också det varvet jag har lättast att samla upp och bryta av till trav.

 

Hoppningen idag då? Hon var piggare idag och piggnade till mer och mer så vi avslutade med att bara försöka att hitta flytet mot ett räcke. 

 

Jag fick även prov att hoppa Dante ett par språng eftersom vi haft han i ett år och jag aldrig fått göra det innan. Det kändes... ponnyaktigt haha

Kvällen var sval och ponnyerna pigga. Nangijala var först ut och verkade ha jättekul för hon gasade på och hoppade med liv och lust. När jag hittade ett bra avstånd mellan hindret och hjälphindret hoppade hon jättefint och var högt över. För första gången höjde jag till 1m och det tog hon lekande lätt. 

 

Egentligen borde vi förbereda oss till treårstestet men som det ser ut nu så bli det inget... hon är inte alls fin i kroppen och till och med Celina anmärkte idag på hur hon såg ut: kort hals, bakhög och ser framåtlutad ut (halsen fel tror jag). Celina sa att hon själv inte skulle anmält henne och nej, hur tråkigt jag än tycker att det är vill jag inte heller anmäla henne när hon ser ut sån. När jag tänker på saken har hon sett ful ut varje sommar för att sedan snygga till sig i september eller så och se okey ut till typ maj, så det är väl likadant i år.

 

1-åring: finns inga bra bilder som visar hur hon ser ut. Minns att jag slängde de flesta bara för att hon såg så hemskt ut på den haha! Här har hon iallafall en kort, tanig hals.

 2-åring: juli förra sommaren. Bakhög, kort hals och lite framåtlutad (fast här har hon höjt det eftersom hon ser på något). Huvudet såg dessutom gräsligt långsmalt ut.

Dante busade ordentligt med några lustiga bakutsparkar/bockningar och hade vansinigt roligt hela löshoppningen. Det var stor skillnad på hur han och Nangijala hoppar. Nangijala tog i och hade mycket luft mellan ben och bom, medan Dante absolut inte hoppade högre än han måste - vilket såklart gjorde att han rev de gånger han kom in lite konstigt. Hans sista språng låg på 1.10.

Hittade Trollis med värsta tovan i manen idag vilke väl tog ungefär tio minuter och en massa pälsglans att försiktigt reda ut. Så jag borstade igenom manen och flätade upp det så för att förhindra fler flätor. Tömkörde 10-15min, mycket i trav och hon kändes bra. Försökte få lite foton innan, men det gick ju som vanligt dåligt haha.

 

Nangijala får stå mest. Är minst 26 grader i skuggan varje dag och inte många grader svalare på nätterna. Det enda tidpunkten man orkar dra sig dit är när myggorna kryper fram ur sina gömseln och vill knapra på en. Igår gick jag upp till stallet halv sju och svetten lackade när jag hade borstat av Nangijala så jag gick hem och kom tillbaka efter åtta och red dressyr med Lady i 45min. Jobbade vidare med att behålla formen vid galoppfattningar och avbrott till trav och det börjar faktiskt lätta nu i båda varven. Fick till några riktigt hyfsade avbrott till trav innan jag avslutade och kände mig klar för dagen.

 

Just det. Pratat med några som sagt att Madicken troligtvis är svart och inte mörkbrun som vi alltid sagt. En brun och en fux kan tydligen få en svart, det beror på om avkomman ärvde den dominanta bruna genen eller den ickedominanta. Så nu inser jag att Nangijala kanske inte har en fuxgen som jag hade tänkt utan är homozygot svart (två svarta gener) och det känns lite blä, jag som gärna skulle velat ha en fux den dagen hon ska betäckas...

Ungefär vid den här tiden (02.20) för 3 år sedan föddes en liten gråbrun fölunge efter att jag och Celina vakat 12 nätter i stallet. Jag minns hur jag hett önskade att jag skulle få ett svart sto med vita strumpor och vitt i ansiktet men var övertygad om att jag skulle få en "vanlig" tråkig brun hingst utan tecken. Jag hade bara ett säkert hingstnamn och det var Ninja, fast då räknade jag ju med att den var svart haha. Om det blev ett svart sto skulle hon få heta Nangijala (trots Celinas tjat om Nova) och om det var ett brunt Miramis. Om jag hade vetat hur Nangijala skulle bli hade jag bestämt att hon fick heta Vildvittra istället, men det får jag väl spara till hennes kommande föl ;)

 

Jag minns hur jag jämt satt och tittade på Nangijala som liten och hade svårt att tro att hon verkligen var min. "Om 3år ska jag rida in henne, det är ju jäääättelänge till. Tänk, då ska jag ju fylla 24 år!!". Men de där 3åren försvann i en blinkning och jag ångrade aldrig att jag inte skaffade en häst som gick att rida istället.

 

Så finaste, sötaste trollunge. Grattis på treårsdagen!

 

Skulle rida den otroligt brunstiga och tokpigga Lady i skogen ikväll. När piggheten kryper  kroppen tar nerverna över och jag hann inte komma långt från gården innan jag plötsligt gjorde en volt och landade på marken eftersom Lady gjort en 180graders helomvändning från sakta trav. Längde läderna, hoppade upp och red rådjursbackarna två gånger varav jag höll på att flyga av ytterligare två gånger första galoppvändan.