I onsdags sa jag upp Chip. Dagen efter säger Maja att hon inte har tid och ork för Lukas längre och ska sluta. Det var tydligen menat att jag skulle sluta på Chip för nu får jag och Lukas vara tillsammans igen. Tack och lov att Maja hade honom hela förra läsåret när jag jobbade heltid, jag hade gått in i väggen om jag hade haft honom också. Nu jobbar jag ju bara 80%, har slutat på Chip och slipper pendla till ridskolan också, så även om det blir tomt utan Maja känns det ganska okey. Tänkte senaste förra veckan att jag skulle behöva motionera mera, där gick den önskan i uppfyllelse! Förhoppningsvis hittar vi någon ny tjej som kan rida ett par gånger i veckan, men hon kommer behöva skolas in så det kommer dröja länge innan jag kanske, kanske inte behöver motionera Lukas själv mer. Men jag hade ju honom på halvtid ett helt år när Moa hade honom och det fungerade ju fint, så fin som han var i dressyr har han aldrig varit mer. Tömkörning gjorde nytta! Och jag joggade och höll igång. Fast det var då jag gick ner så mycket i vikt förstås, får se om det blir likadant nu.

 

Det är bara så sorgligt att Lukas alltid kommer behöva byta ryttare med korta mellanrum. Man lär känna en person, Lukas lär känna, och sedan en dag är det dags för den att lämna... 

 

Vad jag saknar den gamla goda tiden. Men det blir väl som jag och Celina trodde då. Ingen kommer få upp Lukas till samma tävlingsponny igen.

Igår hoppade jag LD och LC på klubbtävlingen och ärligt talat minns jag inte när jag gjorde det sist. Har länge bara gjort dressyren för att det kändes lite jobbigt att köra dubbla gånger på tävlingen om jag nu med skulle med. Då var det roligare att titta och hjälpa Maja och Celina. Egentligen skulle jag hoppat på pay and jumpen, men eftersom Lukas praktiskt taget inte gått de senaste två veckorna (samt mycket lite veckorna innan det) fick han inte tävla för mig. En orastad Lukas är inte rolig att ha att göra med... men antagligen skulle han snarare inte orkat hoppa för han har nog tappat kondition rejält på denna tiden. 

 

Lady var på sitt pigga humör och bara drog så sprången blev rätt konstiga och knyckiga. Tredje hindret var en blå oxer som hon faktiskt kändes sugen på att vägra på, men jag dängde till henne med skänklarna och vi kom över. 

Mitt enda mål var att ta mig runt banan, oavsett antal fel så jag höll faktiskt nervositeten i schack och kunde därför rida ordentligt. Dock tappade jag bort hjärnan någonstans för plötsligt visste jag inte vart jag skulle längre. Galopperade och kände att hm, inte sa jag väl hoppa åttan igen? Vilket nummer är jag på? Är jag i omhoppning? Stannar, tittar mig omkring och ropar förvirrat "Vart ska jag?". Visade sig att jag hade ridit förbi hindre haha.

 

I LC:n vägrade vi ut oss på tredje hindret som var en oxer. Jag gjorde allt jag förmådde, galopperade på och sket i att vara nervös och bara red men det hjälpte inte. Lady ville inte så vi avslutade på ett räcke och gick ut. Konditionen tryter nog lite. 

... är det tack och slut på tiden med Chip. Det har varit två roliga, jobbiga och lärorika år. Det känns inte alls som att jag har ridit honom i hela 2år! Men jag har känt den senaste månaden att Nangijala tar mycket tid + att mamma och Celina behöver en del hjälp så jag känner att det är rätt beslut. Jag har alltid vetat att mn och Chips tid inte är för evigt och känner mig knappt ledsen över det. Jag känner mig trygg att han och Sara fixar sig tillsammans,det har gått så himla bra för dem i höst, mycket bättre än jag vågat tro.

 

Mötte Camilla igår som sa att Madicken vägrat låta henne borsta högersidan av kroppen. Vänster hade gått jättebra men på högersidan hade hon börjat hugga redan vid halsen. På bogen fick hon inte alls och ju längre bak hon kom desto mer hotade hon att sparka, så hon fick avbryta borstningen. De symptomen fick hon ju för två år sedan när ryggproblemen orsakade förändring i höften så får hoppas att det bara är något tillfälligt. För är det ryggen som skapar problem finns det tyvärr inget att göra,,,

... så var vi och tävlade i Snappis igen! Helt otroligt att det gått snart 4 år sedan, men varken jag eller Celina minns att vi varit där med annan häst än Lukas så det måste stämma. Idag skulle de hopp en LC och sedan LC+5 (lagklass). Väderförhållandena var inte på vår sida fför det öste ner större delen av dagen. Jag var till råga på allt ordentligt sjuk och levde på 4h sömn och 3 alvedon. Men trots regnet var det varmt, hela 15 gradet (!) så jag klarade mig ganska bra. Dante har ju varit seg på senaste tävlingarna och träningarna vilket börjat bli bättre nu när pälsen kommit, han får sova inne och han äter kraftfoder. Igår var han på sitt pigga, stökiga humör men var dumt nog antagligen rejält kissenödig i första klassen. Celina beskrev han som pigg men ändå seg, att det var någon konstigt. Så de gick segt på banan och så blev det två stopp i omhoppningen. Celina försökte svänga snävt på samma hinder två gånger men då sa Dante nej tack. Vi försökte få honom att kissa efter klassen (och efter framridningen) men det var han inte med på så det krävdes en matpaus innan han gjorde det. Då blev han genast lite piggare och satte nollan i grunden i laghoppningen. Även de andra tre i laget nollade och vi kom till omhoppning med Karlskrona-Lyckå, men där var vår tur slut och alla drog på sig minst ett fel. I omhoppningen var hinderhöjden 1m (debut för Dante) men då var han blöt och trött (regnet stod som spö i backe, ett lager vatten täckte marken överallt) och rev nästan alla hinder.

I lördags red jag och mamma ut. Vi tog Lommaklint men pga jakten vände vi när den var slut och red tillbaka. Första galoppen gick bra och Nangijala orkar den bra nu (innan var hon rätt död efter den galoppsträckan). På toppen av backen bröt vi av till trav och travade tills vi nådde nerförbacken. Där vände vi och skulle galoppera den sträckan vi nyss travat. Det som både mamma och Celina brukar glömma att tänka på är att jag sitter på en 3-åring som inte är mycket riden och som dessutom är väldigt pigg av sig. När en häst går från skritt till galopp blir Nangijala väldigt exalterad och börjar gärna bocka vilket inte är så bra när tidigare erfarenheter visar att sadeln glider fram. Denna gången valde hon dock grej 2 som är att snabbt hänga på. Så med några snabba galoppsprång var hon ikapp Lady och jag kände att nu, nu drar hon förbi. Till min enorma förskräckelse avviker hon plötsligt på vägen och ska in på en väg som inom några meter slutar i en lång nerförsbacke. Otroligt nog lyckas jag hejda henne och vi kommer på rätt väg igen. Efter en skritt nerför en annan backa ska vi galoppera igen, men Ladys zick-zackande i sökande efter faror, faller inte Nangijala i smaken så efter en bit bestämmer hon sig för att dra om. Jätteroligt att vara först tycker hon och exalterad som hon är drar hon ner huvudet och bockar glatt. Efte ett par-tre språng får jag upp huvudet och vi kan rida vidare för SADELN GLED INTE FRAM!! Hurra!!!

Nangijala bantas sakta men säkert och konditionen blir bättre för varje vecka. Magen börjar minska så nu kan jag äntligen känna revbenen lite grann. Dantes sadel sitter bra så även om det blir omständigt tror jag att jag väntar minst en månad till innan jag bokar tid med sadelinprovare. Nangijala har en ganska bred, rund rygg. En del är fett, men just nu känns hon grövre än Dante, vilket är skönt med tanke på att hon ska växa mer. Blir nog lagom storlek till mig tillslut!

 

 

 

Idag fick Maja prova att skritta och trava några varv med Nangijala. Hon och jag hade ridit rådjursrundan precis innan och solen stekte (t-shirt väder i mitten av oktober!) så Nangijala var varm och svettig och inte alls sugen på att vandra runt ipå ridbanan. Där är hon minsann trygg att hiva upp folk, annat är det i skogen :)

 

Dante vandrade ut ur transporten pigg och kunde omöjligt stå still. Den energin rann dock ganska snabbt av honom och i båda klasserna beskrev Celina han som seg. Och det syntes. Trots det gjode han sitt bästa och utförde två felfria rundor. I LD+5 hade Celina bestämt sig för att hon skulle ta i och svänga snävt. När hon kom in på banan fanns det enbart en felfri -ryttaren före henne - och Celina gjorde klassens andra (och sista) felfria runda. De kom några hundradelar efter ettan och knep därmed andraplatsen. I andra klassen var Dante något piggare men de genomförde en fin felfri ritt som räckte till deras första seger! 

 

Dante är fantastisk. Med denna tävlingen har han tävlat 8 klasser lokalt i 4 olika tävlingar. Han har varit felfri i 6klasser och blivit placerad i hälften av klasserna (etta, tvåa, trea, sexa ) och nollat LD. Så himla cool och säker ponny!