Igår var Nova och tävlade 40 & 50cm på pay and jumpen i Karlshamn. Deras första pay and jump i näsum gick ju jättebra och gårdagen gick inte så mycket sämre! Lukas fick som vanligt traska omkring på tävlingsplatsen och såg glatt på allt och alla. När de fick startsignalen i första höjden skulle Nova rida förbi hinder nummer 2, Lukas började då tramsa och vägra gå eftersom han tyckte att den öppna transporten som fungerade som sekreteriat var läskig. Den stod en bit från staketet och inuti den fanns ett bord med fasttejpade papper som flaxade i vinden. Men förbi kom hon ganska snabbt. När de sedan kom till hinder 2 började Lukas dra åt vänster igen pga transporten, men Nova lyckades styra över honom ändå. Man såg att Lukas tvekade något i anridningen mot ett par hinder men då dängde Nova till lite med skänkeln och han hoppade snällt.

 

I 50cm började Lukas glo på transporten igen och sprang därför förbi hinder nummer två flera gånger. Denna gången drog han så åt vänster att de var en bra bit från hindret och det avr inte förrän en tjej ställde sig i vägen som han hoppade. Resten av rundan gick utan problem. 

 

Lukas var mycket nöjd och vägrade gå in i transporten, precis som vanligt!

 

Nästa tävling blir en riktig i Östra Göinge. De två lägsta klasserna där är LE (40) och LD+5 (55) i slutet av september.

Nangijala har varit igång i drygt 3 veckor nu. Första veckan ägnades åt skritt och trav som sakta trappades upp. Nangijala var trött och slö efter all vila och lyfte knappt på fötterna. Efter en vecka var det dags för galopp och samtidigt hade hon piggnat till i ridningen. Två galoppsträckor i skogen gick bra medan hon gjorde rodeo i tredje. Rodeon varade i ca 15m och när jag fick upp huvudet var hon så trött att hon bara suckade tungt och saktade av till skritt. Som vanligt efter vila blir hon så exalterad över att få galoppera att det blir bockningar i varje fattning de första veckorna. Nu har hon galopperat i 1,5v och fortfarande så kör hon rodeo. Hade det här varit i våras hade jag nog dött av skräck och varit orolig för varje galopppfattning i skogen. Nu är jag så van att jag bara sitter på och tjuter lite när hon tar i lite extra. För det är inte de där snälla bocksprången som Maddan gjorde. Här är det huvudet rakt ner och rejäla bockningar, det är så att jag är lite osäker på om Celina skulle kunna rida henne och hålla sig kvar haha.