Ligamentskada i hasen

När vi kom till veterinären igår fick vi (som vanligt) börja med en halvtimmes väntan. Sedan fick jag longera Nangijala i alla gångarter och det gjordes böjprov på alla benen högt och lågt. Björn konstaterade att det fanns en rörelsestörning i höger bakben men ingen hälta. Så vi gick ner för att prova att bedöva benet på ett område. Ponnyn var dessvärre inte samarbetsvillig så hon fick lugnande men kämpade trots det emot rejält så det blev brems på det. Bedövningen gjorde dock ingen större verkan så ner på nytt, ny bedövning på annat område, väntan och koll ännu en gång. Fortfarande ingen förbättring så nu fick hon ordentligt med lugnande och benet rakades för ett ultraljud. Då hittades äntligen felet: en ligamentskada i höger has, orsakat av en spark eller trauma som gör ont när hon går på böjda spår (förklarar varför ridbanan inte gått att rida på). Björn trodde att hon kunde ha gått omkull och när hon försökt att låta bli att belasta benet har hon skaffat sig låsningar. 
 
Jaha, tänkte jag då. Undrar hur snabbt detta läker (jag menar, hon har ju ändå haft den sedan juni). Det är en snabb läketid säger Björn (jag hurrar inombords, 2-3månader då?). Det är en snäll ligamentskada så läkningstiden är "bara" ca 6mån. Oookey... tänkte jag. Helvila i ett halvår då...? Nej det skulle hon tydligen inte. Halvåret räknades in i igångsättningen visst också. Men kontroller var 8:e vecka och fram tills nästa efter jul ska hon helvila. Inga böjda spår, inga vilda galopper eller härjande, slät mark osv. Jovisst, det blir ju en smått omöjlig uppgift! Hon kommer ju härja och springa lite vad jag än gör. Men just nu provar vi att ha henne i stallhagen med Lukas, han går ju alltid till allt, inte som de andra två. Om hon håller sig lugn dessa månader kanske jag kan skritta igång henne i januari.
 
När jag körde hem tänkte jag "äh, ett halvår, det är ju inte så mycket". Sedan började jag fundera på vilken månad det var om ett halvår, jag räknade efter och konstaterar.... APRIL! Herregud, då är det ju nästan sommar igen ju! Då kommer det ha gått 10mån sedan hon skadade sig första gången.
 
 

Tävling i Älmhult

LE och LD för Nova och Lukas. I första klassen fick de ett stopp på första hindret. Lukas sprang och tittade nyfiket på allt annat än vägen framför sig så han märkte inte första hindret förrän det var för sent. I andra klassen glömde Nova bort hinder 4, fick göra en stor volt för att komma rätt, kom över 4:an men bensinen tog slut till 5:an. Det blev inte högre gas vid försök nummer två så därför blev de uteslutna. Nova var ändå ganska nöjd, han höll inte på att dra in och snurra i hörnen denna gången i alla fall.
 
 

:( :( :( :(

Equterapeuten var ute i måndags och fixade till efter Nangijalas andra sträckning. Jovisst fick hon reda upp låsningar på precis samma ställe som sist (men extra i ländryggen) och så massa laser på det. Ponnyn var på sitt värsta humör och flög i luften när Marianne skulle peta på henne. Efter 4 tjut med sparkningar och arga rytningar från Marianne gav hon med sig och stod still - med bakåtstrukna ögonen och den suraste blicken jag nog har sett. I lasern somnade hon till och vaknade glad. Promenad dagen efter, tömkörning i skritt och trav på onsdagen. Vila med hovslagare på torsdagen och så var det dags för tömkörning igår igen. När jag tog första bort-tagen sa min magkänsla att något inte var som det skulle (dessutom gick hon in i stallet så sakta). N stod och såg så sur ut, ville inte bli borstad i flanken eller på bakbenen men det var inget speciellt under tömkörningen. Mer än att något kändes fel liksom. Tänkte att jag väl överreagerar och bestämde mig för att rida idag. Visst, hon var inte direkt sur men kändes väl inte direkt glad heller. Men på de 15min vi red i skogen stannade hon och ville vända bak huvudet... provade några varv med trav på ridbanan och hon gick knappt fram och så fort jag bröt av till skritt stannade hon och vände bak huvudet. 
 
Jag ska ringa och prata med Marianne på måndag men även om alla hästarna varit tokpigga och härjat i hagen denna veckan, känns sannolikheten för att hon ska ha sträckt upp sig ännu en gång, väldigt låg. Så det blir väl att boka tid till veterinären nu...

Nangijala i oktober

 

RSS 2.0