Skrev visst senast om naprapatbesöket. Som jag slitit med min sits sedan dess. Har känts helt hopplöst ibland men nu i sommar har det ÄNTLIGEN börjat lossna. I dressyrsadeln sitter jag nog rätt rakt numera men i hoppsadeln lyckas jag fortfarande få en kortare högerstidbygel när jag galopperar. Men jag tröstar mig med att det var mycket värre i våras och att jag till och med kan hålla mig ganska rak längre stunder nu. 

 

Nangijala har coolat till sig under sommaren och låser sig inte lika lätt i situationer där hon blir spänd och osäker. Bussar (och lastbilar) har kunnat köra förbi henne på motsatta sidan av vägen medan hon är bara ett par meter ut i väggrenen. För ett halvår sedan hade hon skyggat och försökt fly. Red förbi bongården häromdagen och precis vid vägen la de någon form av ramp för halvbalar upp till logen som vi var tvungna att gå förbi. Samma där, hade fått hoppa av och dra förbi henne för ett halvår sedan. 

 

Har tränat en del de senaste veckorna på att rida en stor volt där det finns ett lågt hinder i ena änden och bommar i andra så att man tar hindret i galopp och saktar av och travar över bommarna för att pånytt fatta galopp. N blir lätt het och halvt ostyrbar, men förra veckan fixade hon övningen jättefint så igår hade jag ett minihinder i varje ände av volten istället. Tempot blev jämnt och fint i båda (!) varven och det kändes hur bra som helst!. En sak jag märkt med N är att det snabbaste sättet att få henne lugn om hon sticker efter hinder, är att ställa sig i lätt sits och bromsa lätt. Funkar nästan jämt och på några varv kan man få henne ganska lugn igen om hon stimmat upp sig. Hoppas att det håller i sig med mig.