Celina red om igår och jag tog med mig pennor och affischerna för att måla och sätta upp några. (Hade glömt pennvässare, men det är en annan historia). Jag går och börjar måla den första i cafeterian medan gruppen före rider klart, hinner med allt utom sista bilden på hästen innan jag måste gå ner och hjälpa Celina. Det var nån 6-7åring till någon i gruppen som jag råkade kalla för Alva två gånger - Alva hade varit där men gick ut för att lämna en mobil. Jag lämnade alla saker och gick ut till Celina. När jag sedan öppnar cafeteriadörren hör jag något krafsade där mina papper låg.
"Alva, målar du på mina papper?!" sa jag och låtsades vara arg.
Rafsande, följt av en duns och så hörs en förskräckt pipig röst. "Nej!" och så tittar flickan förskräckt på mig runt hörnet.
Hoppsan tänker jag, nu anklagar jag henne för saker också.  Jag går dit för att måla klart och tittar förvirrat ner på hästen som numera är slarvigt målat svart. Sedan ser jag den andra affischen där första bokstaven blivit målad. Det var knappt jag kunde hålla mig för skratt. HAHA