Igår låg jag på en filt på gräsmattan med en bok i typ 3h på eftermiddagen. Nangijala fick gå lös och beta och det var verkligen jättemysigt. Trollungen passade på att hälsa på Cookie för första gången eftersom de gick bredvid gräsmattan. Snälla Cookie gjorde ingenting utan lät Nangijala nosa och hälsa så mycket hon ville.

 

Efter att Maja ridit Lukas selade jag på trollet och gick med en skakeln bort till grannen och tillbaka. Senast var i helgen men Nangijala brydde sig inte ett smack om den - wow, borde jag kanske låta henne beta i 3h inför varje träning? ;)

Tråkiga saken: Madicken fick börja ridas idag men började sparka så fort Celina satte vikten i stigbyglarna för att hoppa upp.

 

Roliga saken: Cookie flyttade hit för sommaren och hon och Lukas släpptes ihop helt utan någon dramatik. Lukas gick nyfiket runt medan Cookie intresserade sig för gräset.

Igår stod jag och funderade på om Nangijalas sele verkligen satt så högt upp, det kändes som om den borde spännas ner ett hål. Har hon växt funderade jag. Nej kom jag fram till, det är nog bara det att hon breddat sig så mycket. Men idag tog jag ändå måttstocken för att kolla och jo faktiskt hade hon vuxit 1cm fram och 0,5cm där bak! Så nu är damen 139cm och har vuxit ca 3cm på 3 månader.Undrar när hon kommer bli liten d-ponny? Eftersom växandet avtar efter det första året så har jag gissat att hon borde vara 140 i slutet av året och sedan växa ca 2cm/år tills hon är fyra, då Madicken var 144 som fyraåring. Men nu har ju inte halva året gått så kanske att hon är 141 i slutet av året?

Regnet valde att strila ner den mesta delen av hopplektionen vi hade i eftermiddags. Maja har snabbt lärt sig att ta tag i manen vid hoppet och därför fick hon hoppa lite högre idag som hon hade längtat efter. Det märks att Lukas kondis har börjat ta sig igen för han orkar hela passet och är inte helt slut när vi är klara som i början. För några månader sedan var Lukas och Maja två bitar som inte var särskilt länkade, men nu börjar de äntligen se lite samspelta ut. Maja har lärt sig att sitta ner i både trav och galopp och hon är ruskigt duktig på att få fart på vår shettis. På ett sätt är det skönt att han är pigg med henne, men jag saknar då verkligen Moas lugnande inverkan vid skogsturerna!

 

Banan bestod av 5 hinder och kunde hoppas på flera olika sätt. Först hoppade de två banor vilket gick bra med tanke på att Maja inte såg särskilt mycket pga regnet, hon kisade som en kines haha! Sedan fick hon prova hoppa två hinder som stod på varsin diagonal innan vi avslutade med att hoppa två hinder högre som stod på ena långsidan. Första hindret kom de in på för dålig fart, kom över lite småtokigt så de avbröt och kom sen igen. Då flög de lätt över hindret som låg på 66cm.

 

Det ska verkligen bli spännande att se hur långt Maja kan ta sig med Lukas innan hon växer ur han. Vi har en del att fila på angående hennes sits över hindret, men hon är orädd, hoppgalen och älskar att tävla.  Är det någon som kommer kunna träna och tävla LB höjd i hoppning så är det Maja. Men nu är målet att de ska tävla div III till våren, gå på hoppspeciallektioner i höst och tävla klubbtävlingar. Om det blir några lokala eller inte får vi se, det beror lite på hur väl de rider ihop sig och om Celina själv kommer tävla i höst.

 

1/5 av alla gånger vi tränar på att ha en skakeln släpande med oss går allt som en dans och hon bryr sig knappt alls om den.

 

3/5 av alla gånger ska hon gå i racerskritt och/eller taktning samtidigt som hon stundtals hoppar till och glor misstänktsamt på skakeln.

 

1/5 av alla gånger ballar hon ur totalt och uppför sig som om hon aldrig hade sett en skakel i hela sitt liv förut. Far runt i bocksprång, hoppar till så fort skakeln närmar sig och försöker springa undan. Vid dem tillfällena börjar jag allvarligt undra om hon kommer hinna bli inkörd innan året är slut.

 

Idag var en av de där 1/5 av alla de gånger när hon var fullkomligt kolugn under träningen. Min plan de närmaste veckorna är att jag ska gå promenader med henne och släpa runt på skakeln så att hon en gång för alla skiter i ljudet när den släpas i gruset. Vi vandrade hemåt och hon gick så snällt trots det släpande ljudet. Det var bara hemåt hon ökade takten en aning och det var för att hon var hemskt sugen på att beta lite i gräskanten. Då är det skönt att kunna peka rakt fram och att hästen då slutar att försöka snedda till gräset.

 

Maj 2012

Elin kunde inte rida på sin lektion idag så Anette hörde av sig och undrade om jag ville ta en genomkörare med Aztor idag. Det var en jätterolig lektion! Det är så härligt att rida en häst som är så välutbildad som Aztor som gör det man ber om, oavsett om det gäller en skänkelvikning eller en volt. Han var som alltid lite seg, men ju längre vi red desto piggare blev han. Vi red förvänd galopp, både genom halvt igenom och tre serpentinbågar. I vänstra varvet i serpentinbågarna lyckades vi aldrig få till bågen med den förvända galoppen. Aztor började rejsa redan på långsidan och gjorde ett snyggt galoppombyte varje gång vi gick in på andra bågen. Det allra roligaste var skänkelvikningarna på diagonalen. Helt underbart att rida en häst som går i skänkelvikning om jag gör rätt, inte en som tjurar och är motsträvig som en viss fuxdam.

 

Dressyrlektion med Aztor gav mig en sådan energikick (jag var helt slut innan) så att jag av bara farten drog med mig Nangijala ut på en långtur i skogen. Jag traskar på och hon springer ikapp när hon kommer för långt bort. Vi ett tillfälle kom hon en bra bit ifrån mig men kom ifatt mig efter en halv kilometer eller så. Nästan hemma stannar hon vid en grästuva - inget ovanligt - och jag fortsätter gå. Problemet är att hon aldrig springer i kapp och tillslut är jag nästan hemma. Sätter mig på en sten och undrar vad ponnyskrället tagit vägen för hon måste vara närmare 1km bort där jag såg henne sist. Ganska irriterad börjar jag gå tillbaka och hittar henne tillslut 200m från stället där jag lämnade henne, nöjd betandes i det saftiga gräset längt vägkanten. Antagligen har hon betat sin väg framåt men inte kommit längre. Irriterad var jag iallafall så jag kopplade henne och så fick hon gå i grimskaftet hem. Lugnt och nöjt gick hon med mig så hon är nog avrastad nu.

 

På måndag flyttar Cookie hit! Hon ska bo här under sommaren, men hur länge är osäkert då hon ska sättas ut på annons i mitten av sommaren. För att förhindra skador ska hon få gå med Lukas som ju är den enda som går att skilja ut från de andra utan att han eller någon annan sörjer ihjäl sig.

 

Tanken är ju att jag och Celina ska dela lite på Cookie och Madicken i sommar men den senaste tiden har det ju inte känt så lovande från Maddans sida. Men idag hängde hon vid grinden, busade runt i hagen och till och med SÅG annorlunda. Konstigt men sant så hoppas, hoppas, hoppas hon blir helt kry nu!

 

Equiterapeuten kom idag, kände igenom Madicken och hittade en punkt rätt långt bak på ländryggen som hon ömmade i. Det gamla var borta - skönt nog - och Anna-Lena sa att det verkade som att SL-leden hade hoppat ur sin plats igen. Hon fick trycka tillbaka den efter fästingsjukdommarna för några år sedan, men när hon behandlade Madicken för 3 veckor sedan kände hon inte av den. Men, menade hon på, så var väl kanske även SL-leden urhoppad, men smärtan från sträckningen var så mycket större att den försvann i den liksom. Anna-Lena ställde sig på en hink, satte handen typ på höften och tryckte till. Ett högt, äckligt knakande ljud hördes, Madicken höjde huvudet och glodde bakåt och sparkade så att Anna-Lena fick kasta sig bakåt in i boxen. Man kan inte se om SL-leden är på sin plats, men tydligen försvinner smärtan så fort den är på sin plats igen och Madicken reagerade inte längre för tryck på ryggen.

 

Nu ska damen vila veckan ut för att sedan börja sättas igång på måndag. Och med "sättas igång" innebär igångsättning som om hon haft en semester: skritt, trav och galopp. Inget avancerat och ute i skogen mest. Jag litar på Anna-Lena men det känns onekligen en aning konstigt att hon ska ridas igång som vanligt igen. Dock är SL-leden jobbig ibland så det kan råka hoppa ur igen, därför vilan. Därför var det lagom kul när Nangijala stimmade upp alla hästarna till vilda galopper i hagen några timmar efter, grundorsaken var att Lady fick på sig sitt flugtäcke. Förra året blev Madicken totalt galen och jagade henne så att vi fick stoppa dem i separata hagar. I år var det lugnt tills den överpigga Nangijala började löpa amok.

 

Lady glodde på mig när jag skulle hämta henne i hagen till lektionen och vände helt sonika om och gick åt motsatt håll. Därför var jag inte förvånad när hon var väldigt tjabbig ibörjan av dressyrlektionen, men det släppte och hon var rätt fin tillsist.

 

Nangijala fick beta lös på gräsmattan när jag lastat ur Lady. Hade tänkt skakelträna idag men det övergav jag snabbt när jag såg henne bocka omkring på gräsmattan så fort jag kom gående eller hon hörde något djur. Det gör hon aldrig annars så hon var en tickande energibomb.Vi tog istället en kort promenad så att hon fick springa av sig lite av energin.

 

Ringde även till vet idag. När jag förklarade att hon var sämre trots medicin blev det tyst i luren och det enda som hördes var någa "hm" emellanåt och tillslut ett "jag tänker så det knakar". Tillslut bestämde vi iallafall att vi skulle försöka få equiterapeuten att komma tidigare (blev imorgon eftermiddag) och höra vad hon hade att säga och sedan boka in ett besök hos Björn.

Igår i värmen på kvällen tog Maja sin första barbackatur på Lukas medan jag gick med. När vi kom hem ville hon prova att galoppera i paddocken vilket Lukas inte var särskilt sugen på. Så Maja drattar av lugnt i en sväng och skrattar och ramlar sedan av ännu en gång några minuter senare. Så nu har hon trillat av 9 gånger!

 

Den sista bilden är från när hon ramlade av.

 

Kvällsljuset gjorde henne otroligt brun, visserligen är hon redan lite blekt i solen men är mer svart än brun. Hon har äntligen börjat växa i sin kropp, för första gången sen hon föddes ser hon jämn och fin ut i kroppen. Smäcker (om än med lite mycket mage) men långa ben. Fruktansvärt söt är hon också, det tror jag faktiskt de flesta kan hålla med mig om :)

 

Nu har Madicken visat att allt inte är okey i ryggen igen. Började med att hon inte ville trava i förrgår och övergick till att hon sparkade när Celina försökte hoppa upp från staketet igår. Dock sa både equiterapeut och veterinären att hon ska hålla igång för att hålla sig mjuk, så Celina fick släpa med en mycket motvillig häst på promenad. Maddis stannade var fjärde meter och ville hem. Detta trots att hon rört på sig som hon skulle och fortfarande äter medicin två gånger dag... equiteraputen ska komma på fredag men jag ska ringa vet imorgon och fråga vad vi ska göra.

 

Det börjar kännas tröstlöst det här. Maddan har varit skadad sedan november och har aldrig lyckats lämna igångsättningsstadiet. ET varnade oss och sa att de fästingsjukdommar Maddan hade troligtvis kommer ge henne problem ju äldre hon blir och jag börjar nästan tro på hennes ord. Känslan av att Madicken nog kanske inte kommer leva när året är slut har börjat smyga sig på mig och jag tror även de andra känner samma sak.

 

Det som är väldigt säkert är att om hon inte klarar av att ridas eller hållas igång utan att få ont, kommer hon med största sannolikhet få somna in. Hon är en häst som inte klarar av att bara gå till sällskap och tror vet att hon kommer få ondare ju äldre hon blir så finns det nog tyvärr inget att göra :( Madicken led tillräckligt den 1 1/2 år hon gick med borelia och anaplasma.

 

Jag skrittade Chip i helgen enligt vets instruktioner, det gick bra och Jojje skulle skritta han 1h i måndags då han var något halt i skritten skrev han till mig. Jag trodde väl inte riktigt på honom så när han ringer och berättar att Chip är riktigt halt igår blev jag förvånad och orolig. Hovslagaren kom ut på kvällen och letade efter hovböld och blev så orolig över hältan att han sa att vi måste åka in till veterinären nu ikväll. Klockan var då halv 7 på kvällen. Vid nio var vi hemma igen - utan häst. Björn var rädd för att det var infektion i ledvätskan efter sprutbehandlingen som var orsaken vilket skulle varit väldigt farligt. Men ligamentskadan såg jättefint ut på scannern och provet på ledvätskan visade ingenting. Ett våtvarmt omslag lades kring hoven efter att Pekka försökt hitta en hovböld ytterligare två gånger och Chip fick övernatta hos veterinären så att de kunde kolla honom dagen efter.

 

Vid 13-tiden idag pratade Jojje med Björn och fick då veta att de uteslutit en hovböld samt att röntgenplåtarna inte visade något. De hade även bedövat olika områden kring kotan och kommit fram till att skadan sitter en bit ovanför kotan men som sagt syntes ju ingenting som var fel. Chip fick dock komma hem på kvällen och ska gå i en liten sjukhage de närmsta 2-3 veckorna, blir det bättre kan det vara en spark som träffat skelettet. Blir det inte bättre eller värre kan det vara en spricka i benet och då måste Chip åka till Helsingborg, sövas ner och röntgas.

Ikväll knatade jag, mamma och Nangijala runt på gården. Nangijala med sin sele och ett par skaklar som jag gick bakom och höll upp i ändarna. Mamma ledde, gav godis och styrde oss runt. Vi svängde en del och var även inne en sväng på banan, men hon är väldigt cool numera med att ha skaklarna kring benen. Får jag bara fortsatt hjälp nu kommer det inte dröja mer än någon månad innan hon kan dra runt mig i vagnen.

Ikväll hade varken jag eller mamma bråttom så äntligen fick jag lite hjälp med skakelträningen! Mamma fick leda Nangijala så gick jag och höll skaklarna på rätt plats bakom. Skaklarna är sammanbundna med ett snöre så jag hänger dem så att säga över ryggen och hjälper till att hålla dem uppe. Vi gick en bit, berömde och så fick hon beta en kort stund innan vi fortsatte. Så det blev några varv runt gården och samtidigt en del svängar. Fungerade superbra, måste försöka få in en sådan här stund varannan dag iallafall.

 

Efter en lång stunds ultraljudande av det skadade benet konstaterade Björn två skador:

 

1 Trauma på gaffelbandet där överbenet nu sitter. Troligtvis har han sparkat till sig själv vilket är bättre än att han töjt ut gaffelbandet. Därför behandlas bara överbenet med salva mot inflammationen eftersom det inte verkar kännas av.

 

2 I samma ben finns det en ligamentskada, ingen jättestor och det skulle med största sannolikhet läka ihop helt. Även den antagligen orsakad i hagen då han har vridit till benet och därigenom skadat ligamentet. Det behandlades med spruta och nu är det en månads skritt i ca 1h/dag (för hand/ryttare) på rakt, jämnt spår som gäller. Sedan är det återbesök så får vi se om det går att öka på. En ligamenskada tar tydligen allt från en månad till ett halvår att läka... toppen när han ska på bete om 1 1/2 månad. Har vi otur måste han hållas igång hela sommaren så då får han nöja sig med den månad han varit skadad hittills och så vila senare i höst.

Maja har trillat av Lukas två gånger på lika många dagar. I tisdags hade de delade meningar om vilken väg de skulle galoppera på i skogen och Maja tog vänster medan Lukas valde höger. Idag tog de skilda vägar efter ett hinder. Det vi ska träna med Maja i sommar är att hon ska ta ett mantag en bit fram i manen och inte behålla händerna där de är normalt. För när hon gör det blir hon stående nästan rak över hästen när det hoppar och blir inte språnget bra hamnar hon i bakvikt och tappar balansen vid landningen. Jag hann prata med henne om det innan avtrillningen så det var ju lite lustigt att det verkligen hände, men Maja förstod ju själv problemet så vi tränade och det blev mycket bättre.

 

Lukas har det inte lätt med 2,5cm tjock vinterpäls kvar och vi får gnugga in vatten innanför pälsen för att hålla honom sval. Dock var det varmt och kvavt när vi hoppade vid lunchtiden men Maja är duktig på att "banka på" så han sprang som om han nästan ville det självmant haha.

Idag fick Nangijala åka med till ridskolan. Fick för mig att hon åkte senaste gången i januari men senare slog det mig att det nog var i september/oktober eftersom det var när Madicken gick lektion med Celina. Trollungen traskade rätt in i transporten både dit och hem. Men tyckte det här med att åka var en otroligt löjlig och korkad grej, så hon roade sig med att banka en del med ena framhoven för att visa sitt missnöje. Framme så tränsade jag henne och satte på tömmar och tömkörningsselen. Vi vandra runt på ridskolan och träffade både nya saker, människor och hästar vilket gjorde Nangijala en aning uppvarvad. Fick höra från flera att de tyckte hon var jättesöt: smäcker och väldigt welsh-lik. Sedan skulle vi tömköra ut en bit i skogen var tanken och sedan gå tillbaka till sandbanan, byta till grimma och beta medan Celina red klart. Men Nangijala var så glad i skogen där hon gick först att vi fortsatte hela rundan runt.

 

Hemma var Nangijalas mamma ganska orolig och uppvarvad. Mamma red under tiden vi var borta och berättade att Madicken  hade gnäggat oroat och stimmat runt i hagen när hon kom tillbaka. Det hade fått mammas ponny att gnägga lika oroligt och börja stimma runt. Ett samtal som nog lät ungefär så här på
människospråk:
"Nangijala har inte kommit tillbaka!!!!"
"Hjälp, hjälp, hjälp var kan hon vara????!! Vad har hänt???!! Var är hon???"
Kan ju säga att ingen av de två hästarna uppför sig så när jag och Nangijala går på promenader. Så när vi kommer hem var de två hästarna så stimmiga att Madicken galopperade runt och bockade i hagen medan Lady, som
gick och betade med mamma, släpade henne tvärs över gårdsplanen till transporten samtidigt som jag och Nangijala stod där och fattade inte vad det var med hästarna

Någongång i november slutade Nangijala plötsligt gnägga som hon "alltid" gjort när jag ropat på henne första gången på dagen. Hon hade gjort det i korta perioder innan när hon samtidigt varit trotsig och visst var hon det när hon slutade gnäga i november. Men trotset gick över ganska snart och gnäggandet kom aldrig tillbaka. Jag saknade det men vande mig ganska snabbt så när Nangijala häromdagen gnäggade när hon fick se mig blev jag överlycklig. Igår fick jag ingen, men idag gnäggade hon igen och kom gående till mig. Älskade, älskade häst <3

 

Om det inte blir för regnigt imorgon är planen att ta med Nangijala till ridskolan medan Celina har sin lektion. Antingen en vanlig promenad eller så tömkör vi. Just nu ligger fokus på att vänja henne vid skaklarna, men även tömkörningen måste tas upp igen så att vi får styr på gas och broms.

 

För ett år sen hade hon ungefär hälften så mycket tagel, ojämn i kroppen, liten mule men stor underläpp, tunn i hullet trots massa matande och fortfarande lite raggig efter vinterpälsen. Ungefär 1dm mindre, snäll och glad men inte överdrivet pigg utan mer åt det segare hållet.

 

Idag är hon jämn i kroppen, tjockt, långt tagel, bred pappa, en näsborre mycket högre upp än den andra, konkavt huvud och liten mule. Ser nästan vuxen ut.

 

... verkar förfölja mig. Hann bara igenom uppvärmningen igår på dressyrlektionen när Lady plötsligt började halta. När hon fått skritta runt en stund var hältan nästan försvunnen men ju fler travsteg hon tog, desto mer kom hältan tillbaka. Så det var till att packa ihop och åka hem. Först trodde jag det kunde bero på att hon var nyskodd, men sedan kom jag på att hon haltade mystiskt en stund på ett framben i söndags när jag och mamma var i skogen. Då var det som att hon fått en sten under hoven som sedan ramlade väck för hältan försvann rätt snabbt.

 

Idag var hon inte halt när jag provade att longera henne, men eftersom tanken var att ta igen en hopplektion imorgon och att hon haltade redan i söndags så får mamma ta sin häst och rida ut i skogen istället.

 

Under veckan som har gått har jag låtit Nangijala beta på gräsmattan medan jag tränat på ett beröra henne lite varstans på kroppen med skakeln. Det har gått allt bättre och idag gick jag steger längre genom att hålla skakeln som den sitter på vagnen och följa varje steg hon tog vid betandet. Det fungerade så bra att jag hämtade den andra skakeln, band ändarna samman med ett halvsnöre och höll dem på varsin sida av hennes bakdel. Jag kunde flytta fram dem till länden och när det gick lika bra avslutade jag.

Celina sjuk så jag och Madicken tog en tur med mamma och Lady idag. Det var varmt mitt på dagen men Maddis var rätt pigg ändå även om hon helst inte sprang om inte marken var rak. Lukas fick vila med sin tjocka björnpäls och Nangijala fick träna beröring med skakeln och så att dra den lite.

En behandling med laser i fredags, vila fram tills i måndags samt antiinflammatoriskt morgon och kväll har gjort susen. Den pigga, glada Maddan är tillbaka och det finns inga tecken på att hon har ont i ryggen. Tvärtom är hon nästan lite för pigg och försökte tjuvgaloppera flera gånger när jag red henne idag.

Idag var det Chips tur att besöka farbror doktor. Böjprov, bedövningar och röntgen gav... ja inte särskilt många svar? Konstaterad hälta sitter kring kotan, och eftersom inget särskilt syntes på röntgen sitter det troligtvis i en led/ligament/liknande. Eftersom han hade fått bedövning för att lokalisera skadan gick det inte att göra ultraljus på några dagar så det blir ännu en besök nästa fredag. Men veterinären trodde inte det skulle vara så farligt och sa att det är ganska vanligt med såna skador på yngre hästar och att det borde bli bra utan problem. Ett överben har även dykt upp på insidan av benet som ska behandlas under veckan så han har nog rejsat runt i hagen lite för mycket.

Nangijala fick följa med på min och Ladys skogstur idag och vi avslutade med att båda fick sträcka ut i full galopp uppför rådjursbackarna. Det behövde båda hästarna. Väl hemma gjorde jag iordning Lady, räknade alla hennes prickar som ökat från 110 till 180st (!) och släppte henne i hagen medan Nangijala betade lös. Sedan hämtade jag skakeln och tränade beröring med den över hela kroppen medan hon betade och sedan gick vi upp och vände vid Camillas hus medan jag höll skakeln på olika ställen på hennes kropp. Hon gick kanonfint så då avslutade vi och hon fick beta en stund till.

 

Imorgon blir en fullproppad dag, förstår inte hur den ska gå ihop. Jag börjar med att jobba mellan 6.30-8.00, kl.9 ska jag vara på ridskolan eftersom Chip ska till veterinären och dessförinnan har jag ärenden att göra. Förhoppningsvis går veterinärbesöket snabbt för vid 13 ska jag följa med Dahls till Börjes. Imorgon har jag redan Lady på min lott, samt mockning för hästarna är bara ute de varmaste nätterna än. Lukas ska motioneras och Madicken med antagligen för Celina mår dåligt. Jag lär ju inte vara hemma förrän kring 16.30 så jag stupar nog i säng så fort jag kommer hem.