Maja gillar tydligen att fota, vilket är tur för mig, för jag satte kameran i hennes händer och så gick hon med när jag red Nangijala till grannen och tillbaka. Blev väl inte superbra kvalite på bilderna, men jag fick ha det dåliga objektivet eftersom det kan fokusera själv. Men bara att se ridbilder var jätteroligt och det var först då som det slog mig att jg faktiskt rider på Nangijala!

 

Debuterade i 50cm - LD- idag och till skillnad från förra helgen så skötte han sig och lämnade skenfärderna hemma. På framridningen fick jag hjälpa till att väcka han lite och då blev han väldigt fin. Inne på banan dog han dog lite och blev inte så pigg som han brukar. Inte för att han blev seg och inte ville gå, men normalgalopp. Blev två stopp då det blev lite tokigt med svängandet men för övrigt såg det lugnt och tryggt ut. De börjar rida ihop sig nu och är inte längre två separata delar som råkar försöka hoppa en bana. Maja har verkligen utvecklats på ett år och blivit mycket säkrare i sadeln. 50cm var lätt för dem så trots missarna var ag väldigt nöjd över dem!

 

Dante var inte alls sitt pigga jag utan både såg och kändes lite trött vilket han även varit igår tydligen. Han hoppade snällt och såg glad ut men rev ett hinder vardera i båda klasserna. Förenkladhöjden är dock för enkel för honom nästan så det är sista gången han tävlar i den nu. Antingen får hon bara tävla LD nästa gång eller så är han mogen för LD och LC men det återstår att se.

Mamma följde med mig så att jag kunde rida Nangijala till grannens hus och tillbaka i eftermiddags. På hemvägen började hon takta för att övergå i trav och istället för att bromsa hängde jag bara på. Hon hann trava ett par meter innan jag insåg att jag inte red lätt haha. Anledningen till det? Jo hon har nämnligen ärvt Madicken supermjuka, nästan äckligt mjuka, trav. En trav som är mer som flytande skritt/tölt som knappt märks. Som ryttare får man inget push uppåt viid lättridning, det är som att försöka rida lätt i skritt om man ska jämföra med något. Fördelen är förstås att det är jättelätt att sitta ner och väldigt bekvämt att rida barbacka, men lite mr stuts i galoppen hade jag ju önskar ;)

Mormor kommer aldrig ihåg Nangijalas namn men ha varit duktig och för det mesta kallat henne för "Nangalia". Ibland har det blivit "Nangilala". I måndags snurrade hon dock till det rätt ordentligt. Fick frågan hur det var med Nonnagolia.

 

Karoline stannade till när hon mötte mig igår och, apropå ingenting liksom, sa:

"Jag skulle fråga om en sak, men jag tror ju inte du säger nej" (här är jag totalt frågande) "Du ska vara med i broschyren om ridlärarutbildning som funktionärsbild"

Jag blir helt ställd. Funktionärsbild? Vilken då? Sen slår det mig...

"Den från nationella? Där jag hade ett stort plåster på hakan efter sparkskadan?"

"Ja precis. Fast de har redigerat bort plåstrat!"

 

Så trevligt haha. Helt okey för mig :)

 

Fotot som Ronny Gunnarsson tog på nationella i höstas

Idag var jag och Chip anmälda till pay and jumpen på ridskolan och det var väl ca 3 månader sedan sist. Då var det mest stillastående kråkhopp och mycket läskigheter med allt. Idag satt jag på en helt annan häst! Vi började på 40cm och eftersom hinder nummer 1 var snett igenom valde jag att komma i trav mot det så att vi skulle få svängen bra. Hälften av hopprundan kom vi i trav på hindren pga av att jag riskerade tappa honom i svängarna om jag försökte  galopp. Det var som att sitta på en annan häst! Inget hinder var läskigt även om han var lite försiktig i första klassen. Han bjöd själv på hindrena och fattade galopp några meter innan om vi kom i trav. Detta trots att de började höja hindrena i takt med att vi hoppat över dem, något han inte hade kunnat göra för ett par månader sedan. Efter nästsista hindret, det rosa som han tycker är lite äckligt, fick han syn på Jennie som höjde ett hinder och stack iväg så vi missade sista och fick lägga en volt.

 

I 50cm var han pigg och ganska stark och försökte dra iväg lite. Vi galopperade mest men tog ett par svängar i trav. Det rosa hindret var ännu lite äckligare, men det ända han gjorde var att hoppa extra högt och dra upp benen under sig. Både jag och Jojje var sååå nöjda och stolta över honom, vad det har hänt mycket!

Celina hade ingen vidare lust att gå runt med mig på gården när jag red Nangijala idag, så jag föreslog att jag bara skulle slå följe med henne på vägen hem. Men innan jag satt upp bestämde jag mig för att longera och kolla hur pigg och var idag, hon gjorde trots allt inget igår. Det här med longering fattar hon nu, så hon springer snällt på en volt, men vilken rodeo hon körde när jag bad o galopp! Bock, hopp, bakutspark och stegringar och bara tokade sig runt. Inte så att jag hade svårt att hålla henne för hon följde fortfarande voltspåret, men hon bockade så jag fick sadla om efter båda varven eftersom sadeln gled framåt. Jag hoppade upp från staketet och hängde på Celina som tog sin cykel och ledde den med oss. Nangijala tyckte det var roligt att få lämna stallplanen och gick i rask takt framåt. Celina fick gå på för att hinna med. Det blev lite taktning några gånger med huvudskakningar, men hon accepterade mina bromsande tygeltag. Det här kommer bli en pigg ponny att rida i framtiden! Jag känner mig inte så stor på henne eftersom hon grövrat till sig över ryggen och känns minst lika bred som Lady. Men ponnyn skulle verkligen behöva växa till sig i manken för hon har typ ingen vilket får sadeln att lätt glida för långt fram.

 

Dantes tredje tävling i livet och den första utanför Olofström. Celina var orolig att han skulle bli så het och jobbig som han blev förra klubbtävlingen, men han hade för mycket nytt att kika på för att orka busa. Han tog det så coolt som jag trodde han skulle göra. Var pigg och glad och kikade nyfiket på allt utan att vara orolig. På framridningen såg han trevlig ut och Celina hojtade glatt att han kändes helt normal. Banan var enkel och inga läskiga färger på bommarna men det fanns många olika infångare som Dante nog aldrig hade sett. Banan var på 7 hinder och man fick välja om man ville hoppa hinder 8 som var en vattenmatta. Förutom att de kom lite tokigt på första hindret i en linje såg det vldigt bra ut. Dante tittade inte på något, inte ens på vattenmattan. I 80cm var han lite piggare så tempot var lite högre, men annars gick det bra. Så Dante fick en guldstjärna för dagens arbete. Jag tror verkligen inte att han kommer reagera särskilt ofta när de börjar tävla lokalt i vår. Celina hittade verkligen den perfekta ponnyn för henne.

 

Ja.... alltså vad ska man säga? Lukas var så lycklig när han lastades av och han fattade att det var tävling. Han riktigt lyste av glädje. Senast var i Råby för 1,5 år sedan med Moa och han älskade ju verkligen att tävla när Celina red honom, så att han ballade ur lite är väl typ... förståerligt. Han var pigg på framridningen och var nära att sticka ett par gånger men var annars duktig - vilket var illavarslande. Annars är han typ alltid seg innan han kommer in på banan. Någa, in på banan kom de, fick startignal och Lukas travar snabbt mot första hindret, något han bara gör när han är väldigt pigg. Hoppar första, gasar, hoppar andra och sedan sticker han. Och inte lite utan okontrollerad skenfart i ett varv. Sedan lugnar han sig, Maja styr på trean på nytt och han sticker igen. Tredje försöket sticker han med på varpå han springer runt och sedan svänger runt "staketet" (av bommar och hinderstöd) som separerar den anda ridhushalvan där framridningen är. Den är inte stängd så han svänger runt, Maja far på sned och trillar av inne på framridningen. Hon slår i huvudet lite, men är annars okey, fast såklart ledsen. 

 

Ibland vet jag inte vad jag ska göra av det lilla skrället. Han är så himla duktig och kan så mycket och så förstör han det såhär... i med att han inte fick mycket uträttad red jag och Maja ut i skogen när vi kom hem. Det blev en bra ridtur där Maja kunde behålla hyfsad kontroll och hon var själv jätteglad då hon kunde få upp hans huvud så att han inte stack. Det gjorde henne glad över dagen åtminstone.

 

 

Mamma har varit sjuk förra veckan ungefär samtidigt som jag och Celina, det har nog inte hänt innan... så mamma har fått ta Celinas mockning och sedan inte orkat göra mer. Dante stod måndag, tisdag och onsdag innan Celina orkade rida på sin hopplektion. Lady red jag på min hopplektion på måndagen och sedan stod hon tills lördag då jag red henne i skogen. När den ponnyn vilar för länge blir hon inte en explosiv bomb först, utan all energi läggs på att se monster bakom allt. Efter så många dagars vila var hon nästan seg och stannade konstant och vägrade gå. På söndagen red jag henne igen men då kastade hon sig runt för minsta lilla. Idag när jag red henne var hon bara extremt pigg och var svår att stanna i galoppen.

 

Det har varit roligt att rida Lady i helgen iallafall. Red ut med Maja både lördag och söndag på långa turer vilket gick jättebra. Lukas fick ha sitt pessoabett (en del har ramlat av på kimblewicket) och gummieband på. Visst springer han fortfarande lite, men Maja har ändå ett mått kontroll över honom. Det som jag fortfarande inte fattar är hur annorlunda Lukas är när Maja rider med mamma/Celina/båda. De vill ju knappt ha med honom då han sticker bara de ska trava. Det fattar jag inte alls för det har han aldrig gjort när jag ridit med Maja! Tydligen ska han vara värst med Dante, men jag har ridit honom någon gång med Maja och då var det inga problem... galoppen ska visst inte vara rolig heller eftersom Lukas sticker, något han inte gör lika illa när han är med mig konstigt nog. En gång har jag sett den sidan de beskriver och det var när vi red Skyesjön runt och vi fick sätta upp Celina tillslut på honom. Maja brukar föredra att rida med mig eller åtminstone ha mig med på ridbanan/i skogen eftersom han är mycket snällare då säger hon. Men jag tycker det är förbaskat konstigt om det skulle räcka med att jag är med för att få han snällare alltså!

 

Idag var det dags för lektion nummer 2 i hoppning med Chip, vi missade ju förra då jag var på skidsemester. Första lektionen var kaos för han la allt fokus på Karoline och hur rädd han var på henne. Han visste inte vart han skulle ta vägen och vi for förbi de flesta hinder. Idag, med ett antal ridlektioner i bagaget, var han det Chip jag känner. Pigg eftersom jag inte ridit han, men fokuserad och det viktigaste av allt - han tyckte det var jättekul! Han bjöd på alla hinder förutom den rosa grinden som han förskräckt stannade för 4ggr innan han hoppade och insåg att den inte bitts. Det kändes lite hej och hå över oss, men jag kunde ägna mig mer åt att styra ch reglera fart än bara fokusera på att ta mig över. Hindren låg nog mellan 50-70 men det var inga problem. Det svåra var att svänga upp på de små räckena på medellinjen, men det klarade vi rätt okey sista vändan. Vet inte riktigt hur Chips hoppteknik ser ut, men det känns lite skumt för hela huvudet och halsen försvinner ner till framhovarna i hoppet haha. Jag var dessutoom mat och trött eftersom jag precis blivit någorlunda frisk så jag var inte riktigt med, men lektionen kändes ändå super! Ska bli spännande att hoppa på pay and jumpen om en vecka.

 

Trodde att jag hade fått ur lite av Ladys glädje och pigghet inför gårdagens hopplektion i lördags när jag tog några språng. Men jag misstog mig ganska grovt så lektionen kändes som hej och hå. Vi kom lite tokigt och lite för fort men roligt hade vi iallafall! Sedan var det jobbigt att vi skulle komma in i trav på två serier/linjer typ och jag HATAR komma i trav för jag har ingen aning när hästen hoppar av. Så jag är i obalans och finns det då ett hinder till 5 galoppsprång efter har jag lagom tills dess hittat balansen och fått tag i tyglarna igen, suck. 

 

Moa red Lukas i lilla rdhuset samtidigt som jag red. Var skönt för då gick han ordentligt för det behöver grabben. Lite svårt för mig att motionera han för tllfället.

 

Chip och jag red ut när jag kom till ridskolan efter jobbet. Insåg ju att jag inte längre behöver stressa till han efter jobbet (eftersom ridhuset bli upptaget 17.00) utan kan ta det lungt eftersom vi hinner rida ut innan det blir halvmörkt vid 17.30. Chip var pigg och glad och gjorde någon blanding mellan bock och bakutspark med en vridning i sista galoppen. 

 

När jag hade Amy var det skönt. Visst kunde hon vara dum i hantering mot andra, men hon var gudasnäll i ridningen. Nybörjare? Bara att hiva upp och dra med ut i skogen för Amy skulle ju inte göra mycket. Linnea kunde rida när hon ville för Amy var inte för pigg, inte för seg och behagliga gångarter. Jag kunde låna ut henne om Celina ville låna henne till en kompis och småbarn kunde rida utan att jag var orolig. Sen dog hon och jag hade Madicken i knappt ett år. Hon var tuffare på ett sätt. Inte lika bra nybörjarhäst för hon blev otroligt seg och lyssnade inte när ryttarna var oerfarna, men å andra sidan gjorde hon inte heller något dumt utan lunkade på. Tog med en tjejkompis som aldrig ridit och var uppriktigt rädd, men Madicken var snäll och stadig och det slutade med att min kompis red en hel timme. När Celina tog över Madicken lånade jag henne ibland och tog med kompisar ut på henne. Lady är visserligen snäll på ridbanan, men jobbig att rida för oerfarna och i skogen släpper man inte ut någon som inte klarar av tvära kast och stopp. Men sen blev Madicken triangelmärkt och nu har vi ingen bra "nybörjarhäst" längre. Dante är snäll men väldigt känslig och han sätter man inte upp vem som helst på. Med tiden kan han nog bli den snälla nybörjarhäst som Amy/Madicken var, men det kommer dröja flera år isåfall. 

 

Nu hade det varit roligt att skriva att Nangijala kommer kunna ta Amys plats. HAHA... det kan jag nog se mig i stjärnorna efter. Jag tror Nangijala kommer bli pigg och stundtals het att rida, bocka när hon blir glad, stegra när hon blir arg. Tjura när något inte passa. Känslig och inte ha tålamodet att knata omkring i samma tempo för länge. Men vem vet, hon kanske förvånar mig? Hade inte haft nåt emot om hon blivit snäll som Amy :)

 

Min häst är pigg som alltid. Tog därför henne på löspromenad när jag gick med Lukas för att undersöka hur ridbara våra skogsrundor i skogen är. Rundorna är blöta men ridbara och Nangijala roade sig kunligt hela rundan och kom hem jättesvettig. Men snart är snön borta och då ska vi sätta igång med inridningen igen hade jag tänkt! Nu har hon fått smälta våra korta skrittturer så nu ska det bli lite längre stunder och ut en bit i skogen så vi hittar framåtbjudningen. Tanken är att rida ca 2ggr i veckan á 10-15min i 4-6veckors tid (vilket blir till slutet av mars kanske?) varpå hon vilar till runt maj, Under vilan från ridningen tänker jag tömköra, longera, löshoppa och ta upp inkörningen igen. Men vi får väl se, allt beror på väder och tid och trollungens humör haha.

 

En av mina favoritbilder!

Maja har varit sjuk hela veckan så Lukas har endast blivit longerad en gång i torsdags. Så igår plockade jag med honom och Lady och körde till ridskolan. Moa och Alva har länge vart sugna på att rida honom, så de fick rida halva tiden var. Haha, vet inte vem som var tröttast, Lukas eller tjejerna för alla fick jobba hårt. De hoppade också några språng. Jag och Lady red dressyr men när Lukas fick hoppa blev hon väldigt taggad. Så jag tog några språng och de var full fart som gällde, men så har hon inte fått hoppa på en månad nästan. 

 

Idag var det Dante som fick hänga med till ridskolan. Celina däckade ihop sjuk igår vid lunch så han fick vila både fredag och lördag. Mamma hjälpte mig att lasta i stallet men jag åkte själv till ridskolan. Vi har aldrig lastat ur honom själv, men liksom med de andra, så har jag alltid ryckt lätt i svansen och sagt "varsågod" när Celina lastat ur honom. Nu hade han ingen som ledde ut han, men Dante backade snällt ut vid kommandot som om han aldrig gjort annat. Det var några månader sedan jag red honom sist (tror november) och det märktes att Celina jobbat med honom. Sist jag red var det svårt att fatta vänster galopp men idag tog han rätt varje gång. Han var mjuk och verkligen lättriden, jag rörde nästan inte tyglarna utan bara höll i dem och styrde med vikt och skänklar. Sedan var han lite krabbig och ville stundtals gå rätt ordentligt bakom lodplanet, men det släppte i slutet. En sak jag tänkte på och det är hur liten han faktiskt är! Faktiskt inte mycket större än Lady och Nangijala. Han mättes ju för några veckor sedan till 145, men han är ju inte jättegrov så jag känner mig mycket större än på Madicken som skulle vara 146-147.

 

Idag passade ingenting min häst när vi skulle promenera. Fick hon inte välja takt - stegra. Fick hon inte äta från en buske - stegra. Det var inga små stegringar heller utan höga och ibland med viftande framhovar. Är hon dum brukar jag alltid rygga henne för att sätta henne på plats, men hälften av alla gånger idag resulterade det i mer stegringar... Droppen blev när Lukas stack iväg hemåt (efter Celina som ridit förbi) för då blev hon totalt knäpp. Normalt kanske hon stutsar lite på stället men nu stegrade hon gång på gång när jag höll kvar henne, varvat med bakutsparkar, bocksprång och försök att rusa iväg. Jag kämpade i 10min innan jag fick såpass kontroll att vi kunde gå hemåt. Och då hade vi ändå flera stegringar på vägen när jag skulle hålla på våra vanliga regler. Ponny med attityd, massa energi och trots, jippie....

 

Varit bortrest på skidresa i 6 dagar med två tjejkompisar. Helt underbart kul och vi har redan sagt att vi måste åka igen nästa år!

 

Jag har aldrig varit borta från hästarna såhär innan. Har väl max varit 2-3 dagar i samband med Gtb horse show (om man inte räknar med stallförbudet i samband med sparken i höstas). Man måste ju bara stöna högt när vädret bestämmer sig för att bli snöstorm större delen av veckan man är borta. Och nu när mamma är dålig i armar och leder har ju Celina fått sköta om det mesta av tre hästar känns det som. Så hästarna har mest stått i veckan allihopa.

 

Lukas hade varit ganska dum igen mot Maja när hon försökt rida. Var med idag men efter lite påminnelse var han duktig. Maja skrattade lite och sa att han ara dummar sig när jag iinte är med så ponnyskrället har kanske respekt för mig. 

 

Nangjala var pigg och dessutom tuggig på allt. De första tänderna ska ju trilla av nu så det är väl dem sm är på g. För jag har då aldrig behövt hindra henne från att tugga på boxväggar innan.... tog en promenad där hon stegrar 3 gånger av pigghet. Vid tredje blev jag arg och sa till på skarpen och sen skärpte hon sig.