Idag provade jag att hoppa för Anders i ponnygruppen. Var nöjd redan efter uppvärmningen. Vi skulle galoppera på volterna, vända in ganska snävt och rida över två galoppbommar. Har aldrig gjort det men det gick rätt bra! Sen hoppade vi fram på ett kryss och plötsligt blir det ett räcke på 80 och jag får kalla fötter och styr förbi två gånger. Anders tvingar mig att lova att bara rida och efter att ha hoppat det två gånger känns det ganska lugnt. Har aldrig hoppat 80 med Nangijala faktiskt. Sen kom vi till en trekombination på 80. Kände att jag dog en smula där. Aldrig hoppat tre hinder i rad, definitivt inte på 80 varav två hinder har en rund vattenmatta under. Men vi kom över på första försöket fast jäklar vilket hopp det blev på första runda vattenmattan! Vi hoppade den någon gång till, men nästa gång vi kom smet hon förbi två gånger och jag kände att det var för att hon var trött. Så vi avslutade på ett enkelt kryss. 

 

Anders öste beröm över hennes hoppteknik och sa åt mig att ponnyn har förmågan och att jag ska börja rida och sluta mesa mig. Med den tekniken borde hon fått ungponny SM i år menade han och sa att hon lätt kommer hoppa medelsvår utan problem. Sen avslutade han med att säga att jag inte förstår hur fantastiskt bra hon hoppar. Så nu ska jag ta mig i kragen, men nu när det blir hoppning varje vecka blir det nog lättare! Så nu siktar jag på att tävla den lokala vi har hemma i slutet av oktober. LE och LD ska ju gå (70 & 80cm) eftersom jag lyckades kravla mig över högsta höjden idag... det enda jag behöver göra är att kunna rida på vanligt bett.

 

Första september idag och imorgon åker Dante till fodervärden. Känns väldigt sorgligt och rätt jobbigt, men jag vet att när han väl är borta kommer jag "glömma" honom. Dock har den busen ägnat sen åt att rymma från hagen den senaste 1,5 veckan. Han kryper under grindlinan, även om elen är på. Fodervärden har en trägrind så förhoppningsvis glömmer han bort de ideerna där, men jag skulle inte bli förvånad om de hör av sig om ett tag och ber att lämna tillbaka han pga att han rymmer haha!

 

Min vilde är för det mesta trevlig och är numera framskodd (vilket otroligt nog kunde göras helt problemfritt!). Skogen går väldigt bra, dressyren inte så bra för tillfället men det beror nog snarare på mig där än hon. N är lite lat och bekväm och jag blir det med när vi tränar själva. Har haft två hopplektioner på ridskolan och jag känner att vi äntligen börjar komma någonvart där. Visst fick hon en lätt härdsmälta i slutet av första lektionen. Solen lyste in genom ridhusdörren och orskade en allt större solfläck som hon tillslut flippade ut över. Ridläraren försökt dra dit henne vilket gick trögt. Slutade med att jag hoppade av och ledde henne dit, gjorde halt, klappade lite och sen satt upp igen. Ett par-tre varv i trav så var spänningen släppt tack och lov!

 

I helgen hoppade vi 50 & 60cm i Mörrum på pay and jump. Var hett som bara den, men Nangijala var fantastiskt fin! Gick lite väl fort stundtals men ingen tvekan trots att de slängde in en vattenmatta redan i 50 och vi hoppade en sån för första gången.

 

I onsdags hade vi hopplektion utomhus och ja... jag får väl skylla mig själv för att jag inte hann (eller orkade) rida på tisdagen fastän jag visste att hon vilat på måndagen.  Temat för lektionen var kluriga svängar. Tjoho vad kul, sa Nangijala och gasade iväg. I början klarade jag ändå av svängarna men till sista rundan började hennes hjärna koka över (massa ljud från fotbollstävling på Dannfältet) och vi hoppade första hindren och sen försvann gas och styrning och jag hamnade vid banken. Jag kände att hon pendlade precis på gränsen att det skulle slå över totalt så vi travade  runt tills hon lugnat ner sig lite och sen tog vi första hindren igen innan vi nöjde oss.