Med en stor pöl i bottre änden av ridbanan bestämde jag mig för att tömköra i andra änden och sätta upp ett litet hinder N kunde galoppera och hoppa över. Fast först lade jag 3 bommar i ett hörn i uppvärmningen. Nangijala tittade på mig som att jag inte var riktigt klok och snirklade sig förbi på utsidan (matte såg tydligen inte grejerna som låg i vägen). Tillslut förstod hon att hon skulle gå över och då byggde jag upp minihindret. Ännu mer skeptiskt ponny som tyckte matte var otroligt korkad som lägger grejor i vägen. Efter några försök i trav kunde jag ta ett par språng i galopp i vänster varv. Sen bytte vi håll, kom i trav några gånger och... sen rev hon det. Och efter det vägrade hon tjurskalligt att försöka ta sig över. Spelade ingen roll att jag la ner det som en bom för 2m innan nitade hon och försökte skygga undan. Sedan ägnade vi en låååång stund att tjurskalligt kämpa om den där bommen och tillslut kunde hon (motvilligt) trava över i båda varven.

 

Ponnyn går på halvfart sen två veckor för om en vecka åker jag på semester och då får hon helvila. Och eftersom mamma får monsterhästen att skrapa flugägg på måste hon hålla sig någorlunda cool den veckan. Planen var två veckors helvila från och med i övermorgon, men eftersom hon har börjat uppvisa tyrannosaurusrex-beteende efter halverad motion, blir det ryttarvila nästa vecka och promenader och tömkörning istället. 

 

Stygnflugan dök upp förra veckan och lägger tonvis med ägg på Nangijala - som alla år. Manen flätad och pälsglans i mängder sen dess.

 

Återupptog trickträningen och Nangijala blev glad att få äta mer godis. Tränade häromsommaren på att hon skulle lära sig att bita i en handduk och att det så småningom skulle bli apport. Problemet innan var att hon snabbt lärde sig att bita i handduken, men inte att hålla kvar. I år lärde hon sig nästan direkt att jag var ute efter att hon skulle hålla kvar, så inom några träningspass var hon helt med på vad jag ville. Nu tränar vi på att hon ska släppa handduken i hinken jag håller fram. Hon har fattat att hon ska släppa, men är inte riktigt på det klara med att det ska vara i hinken. 3/5 gånger hamnar den i hinken, resterande gånger släpper hon den glatt på golvet.

 

Vi löshoppade idag och jag kunde äntligen ta fram hjälphindret igen utan att hon skulle försöka bryta benen av sig. För första gången fick det henne istället att haja till och ta det lugnt. Därför vågade jag höja till 1m och hon seglade över det som ingenting.