Mamma sjuk - igen - så jag red med Celina idag. Vi red Knorren och eftersom Lady vilat pga av snön som kom sprudlade hon av energi. Dessutom var det flera månader sedan vi kunde rida där. Vi turades om att ridas först och efter sista galoppen saktade vi av till skritt. Problemet var att Lady vägrade stanna ordentligt och fastän Maddan hotade upprepade gånger ignorade Lady både mig och henne. Så att Maddis tillslut sparkade var fullt förståerligt och plötsligt sitter jag på en häst som står som ett fån medan hon tar emot två sparkar fastän jag försöker svänga. Sedan inser hon att hon nog borde flytta sig så hon hoppar till höger där det tyvärr var ett dike. Hon faller omkull och jag kastas iväg och landar otroligt nog på en slät bit mark. Blodet rann från bogen från det ena av de två skrapsår hon fick av sparkarna men hon traskade lika lyckligt hemåt ändå.Ohalt just då medan jag kände av smällen jag fått i huvud, nacke och rygg.

 

Väl hemma tvättades såret rent och Nangijala roade sig med att knyta upp Ladys grimskaft två gånger medan jag lämnade grejor (hon stod vid staketet). Lady brukar vara omöjlig att tvätta sår på men hon stod så snällt idag så. Täcket gick inte att sätta på och några timmar senare var hon ganska stel och öm. Själv får jag alltmer ont i huvudet och känner att jag ska vara glad om jag kan röra mig imorgon.

 

Nangijala kan knyta upp knuten i grimskaftet när hon är fastbunden i boxen. Hon drar och biter på måfå men den går upp efter en stund och sedan är hon så glad så. Jag har undrat varför hon ibland kommit lös från boxen men trott det varit jag som knutit dåligt.

 

40min busande i skogen gav en svettig, men fortfarande pigg trollunge. Sedan var det skakelträning som nog skulle funkat bättre med ytterligare i 40min tur före. Gick jag å högersidan med skakeln vägrade hon svänga vänster i slutet så det får vi jobba på.

Skulle ridit ut med Maja och Celina idag men jag tvingades sadla av Lady direkt och proppa bomull i näsan för blodet flödade... Näsblodsbarn har jag alltid varit säger mamma men nu har jag inte haft näsblod på flera år så varför lyckades jag få lite i tisdags och massa idag? Jo, jag har suttit med två olika klasser i simhallen två olika dagar, som haft bad i 45min, suck.

Är väl sisådär 1,5 månad sedan jag mätte Nangijala sist? Har de senaste 3 veckorna tyckt att damen blivit mycket större, fast jag trodde att hon blivit grövre eftersom jag såg att magen vuxit en aning. Idag plockade jag tillslut fram måttstocken och hade hon inte minsann vuxit 2cm i manken! Nu är hon 138cm, alltså 1cm mindre än vad Amy var, inte klokt alltså, hon känns för liten att rida på haha :)

 

Tog en mysig promenad idag. Har se senaste veckorna tränat på att Nangijala ska komma till mig när jag visslar och då får hon en godisbit. Ibörjan kom hon bara om hon var i närheten och inte tuggade på någonting. Idag "tappade jag bort" henne = hon hittade något halvvissen grästuva som hon började knapra på och glömde bort mig. 100m bort, utom synhåll ropar jag och visslar. Andra gånger har jag fått gå tillbaka och visa mig för att hon skulle komma efter mig, men idag kom hon springande i galopp direkt! Åh så glad och stolt jag var då.

 

Efter allsvenskan igår (som Celinas lag för övrigt vann) så var mamma och Celina tvungna att mocka åt sina hästar. Själv steg jag upp tidigare och lät Camilla få sovmorgon och mockade innan. Medan de andra två mockade plockade jag ut Nangijala och skulle träna med en skakel som jag drog efter oss. Det var ju inget seriöst träningspass, isåfall hade hon behöver gå en timmes promenad eller så först haha. Men jag fick tillsist släpa den mellan oss samtidigt som jag lutade den mot Nangijalas sida. Trollets koncentration var det lite si och så med. Några fallande snöflingor och en flock med gäss som flög långt borta var ju så farliga att hon bara var tvungen att stegra lite och steppa runt.

 

Idag hann vi med en halvtimmes promenad. Tror vi gick över ett älgspår för plötsligt kom hon springande högljutt fnysande och satte av åt motsatt håll dit jag gick. Plötsligt inser hon att jag ju inte följer med så tvärt vänder hon och springer tillbaka.

Har börjat läsa en bok om hästars kroppspråk, Dansa med hästar av Hempling. Mycket intressant och bra bok med övningar jag ska försöka med Nangijala. Känner att jag blivit allt mer intresserad av hästars kroppspråk sedan Nangijala föddes och jag har börjat tänka mer på hur jag uppför mig med hästarna.

 

Som idag skulle Lady, som hon ofta gör, gå framåt medan jag spände sadelgjorden. Kvickt trycker jag ett par fingar i bogen och tvingar henne att backa. Först idag började jag fundera på att jag nog gör det lite väl hastigt för i verkligheten flyttar ju hästarna runt på varandra genom tryck. Först gör de det lätt för att sedan öka om de inte får en reaktion. Jag kom därför fram till att om jag trycker till så som jag gjorde på Lady, utan att förvarna egentligen, så blir det detsamma som om jag skulle ta ett steg fram och så kommer Celina och puttar mig hårt åt sidan utan förvarning. Jag skulle inte fått någon förvarning utan bara en hård knuff och hur kul är det? Men om hon istället t.ex hade harklat sig och sedan lätt tryckt mig i sidan som tecken på att jag skulle flytta mig hade jag förstått vad hon menat. Nu fick jag ingen chans för plötsligt var jag bara borttryckt.

 

Så hädanefter ska jag börja med att lägga handen lätt på bogen och öka trycket tills hon flyttar. Det knasiga är att jag alltid gör så på Nangijala men mycket sällan på de andra tre, kanske för att hon är så liten och inte förstå/kan allt?

Hann bara motionera Lukas igår och vandrade ut i hagen med hans grimma. Halvvägs möter Nangijala mig och vi myser en stund innan jag går vidare. Då fattar hon att det inte är henne jag ska fånga och blir jättesur. Trollet stryker öronen bakåt och travar bredvid mig med slängande huvud samtidigt som hon hugger efter grimman. När hon får grepp om den ruskade hon på den. Haha, älskade vän! Ville du så gärna med ut?!

 

Börjar känna mig en aning trött och sliten. Mamma sjuk sedan i lördags så jag har fått Lady på halsen + att jag och Celina måste dela på mockdagarna tills hon blir frisk. Inget fel med det egentligen förutom att jag samtidigt jobbar för mamma och då kan det bli så som det blir imorgon: mockning, motionera Lady och Lukas samtidigt som jag jobbar 07.30-16.00. Toppen. Trevligt med den här underbara iskylan till som skär genom märg och ben. Ja dessutom har den dumma dragkedjan till stalljackan gått sönder vilket är lagom kul.

 

Idag slutade jag halv 1 så jag hann med alla hästar i Nogelid idag, helt otroligt!

 

1. Lady - red 40min i skidbacken, hon var pigg men såg tack och lov inte faror bakom varje hörn idag.

2. Lukas - longerades i trav 10min innan jag satte fast longerlinan som tömmar i grimman och tränade skänkelvikning, öppna och framdelsvändning.

3. Madicken och Nangijala - sadlade Maddan och stack ut med en grymt pigg Nangijala i hälarna. Hade inte tänkt ta med henne då hon sprang runt och hoppade redan i hagen. Gissade att hon skulle springa mycket och ville inte att hon skulle bli svettig i denna kyla. Jodå, damen överträffade nästan mina förväntningar och när då Maddan ger sig hän åt 120m galopp med bocksprång blev ridturen ännu mer livad. Eftersom vi skulle åka till ridskolan för Celinas lektion gned jag Nangijala så torr som det gick och tvingades att sätta på henne Ladys fodrade regntäcke. Hur det lyckades passa vete tusan för trollis har ju världens smalaste bog, men på satt det i ett par timmar innan jag kunde åka och ta bort det igen. Tack och lov att Nangijala är så okomplicerad, måste vara 1,5år sedan hon provade ett täcke senast...

Med en sjuk mamma, Celina på kurs, ett stall som skulle mockas, tre mötet på ridskolan samt 5 hästar skulle motionernas var gårdagen en aningens full ja. Tack och lov red Maja Lukas och Celina fick ta mockningen efter sin kurs så hann jag precis få de andra att motioneras.

 

Den sista jag motionerade var mitt älskade troll som härjat runt i hagen i helgen och försökt få de andra att springa med samtidigt som hon lurpassat på grinden när jag var i närheten. Vi tog en löspromenad tillsammans och det var en så underbar avslutning på dagen. Bara Nangijala och jag tillsammans i en tyst skog med några enstaka fåglar som sjunger. Min vackra svart häst traskade lös i min närhet samtidigt och plötsligt mindes jag hur jag drömde och längtade för två år sedan efter fölet som fanns i Maddans mage. Jag tänkte ännu längre tillbaka på den korta tid Amy var min och funderade på vad jag skulle ha sagt om jag vetat att jag 3-4 år senare skulle gå här i skogen med min alldeles egna unghäst lös. Om någon hade sagt det till mig hade jag bara skrattat och vägrat tro det, för hur skulle jag kunna gå i skogen med en häst lös? Dock älskar jag verkligen mitt troll och jag förstår fortfarande inte de som tycker att det är tråkigt att ha en unghäst i 3år tills den går att ridas in. Om ett år ska Nangijala ridas in och tiden har flugit iväg sedan hon föddes och än har jag inte tröttnat det minsta på att ta promenader. Det jag har lärt mig de här åren är att det inte är ridandet som är det roligaste i att ha häst. Det är att skapa ett band med sin häst och veta var man har varandra (oftast iallafall). Så som jag litar på Nangijala har jag aldrig litat på någon häst. Vi har våra regler och kroppsspråk, att jag är ledaren är inget vi bråkar om men därför kan jag också ge henne stora friheter, som att gå lös.

 

 

 

En galet fullpackad helg för min del. Celina borta på ULK-kurs hela helgen, mamma vaknade jättesjuk så plötsligt hade jag alla hästar, ett stall att mocka och så Chip idag, jisses. Chip red jag i skogen tillsammans med Carro och sedan mötte jag Maja i nogelid. Det var så härligt väder att vi stack på "långtur". Spökrundan är vanligtvis en av de rundor vi rider mest, men nu har vi inte varit där på flera månader pga underlaget. Madicken och Lukas var pigga och glada, jag tror faktiskt Maddan mår bättre med framskor än utan. Lukas var snäll tills vi var 10min hemifrån och ska trava. Innan jag vet ordet av så ligger Maja på marken för att han tydligen bockade?! Han som bara bockat en handfull gånger på snart 6 år liksom.

 

Tyvärr fick Lady och Nangijala stå över idag i med att jag var tvungen att mocka. Maja var gullig och hjälpte mig så det gick kvickt. Hon ville även prova att buga Nangijala så vi tog in henne. Trollet tyckte dock inte Maja gjorde saker rätt så det gick sisådär med bugandet haha.

 

 

 

Det tog Chip en natts sömn för att förstå vad vi är ute efter. Redan på tisdagen red jag ett kort pass och det kändes annorlunda när jag skrittade och travade fram. Sedan satte jag på gummiebandet på det lösaste och mer behövdes inte för att han mjukt skulle söka sig neråt. Så häpen och glad jag var då!

 

Idag var Jojje med för första gången sedan i måndags och jag skulle visa vad som hade hänt. Tanken var att sätta gummiebandet på efter framridningen, men det behövdes aldrig för han sökte sig självmant framåt och neråt. Dock tyckte han att det var jobbigt och tog upp huvudet igen en stund innan han sökte sig neråt igen, men han har ju fattat poängen totalt.

Idag hade jag gett bort Lukas till första bästa findusperson som haft vägarna förbi, fy tusan så eländigt dum han var idag! Pga av extra jobb hann jag inte mocka och motionera Lukas på förmiddagen utan jag kom dit kvart i 6. Snabbt på med tolkningsgrejorna, kläder, hjälm (med tanke på förra skenturen) och refexer. När jag sedan stod utanför stallet insåg jag att jag hade glömt bältet i sadelkammaren så jag drar med mig Lukas upp. Det var där allt började. Först var transporten livsfarlig, ett shettisköttsälskande monster som var ute efter honom. Det godtog jag inte och då blev ju katterna till eldsprutande drakar varpå sedan loggolvet tydligen var fullt av krälande ormar. Plötsligt drog han och jag fick släppa eftersom jag stod på ett par skidor. Av med dem och närapå svärandes springa efter Lukas som vänder borta vid ena hagen och kommer i full galopp tillbaka för att försöka sticka förbi mig. Högg tag i tömmen, släpade han tillbaka varpå samma visa började om igen så vansinnigt trött på honom fick jag ställa in han i stallet.

 

Vi åkte till skidbacken och följde grusvägen där. Jag fick passa han men han uppförde sig tills vi vände och var påväg tillbaka, i galoppen sticker han iväg, jag får kontroll på honom för att han ska sticka ytterligare en gång. Då var jag totalt vansinnig och så trött på hästskrället att jag önskade han all världens väg. Jag skällde argt på honom och talade om vad jag tyckte om hans uppförande och mötte mitt i allt det pappa och Zorro som kom gående. Vi tog samma väg en gång till och denna gången skärpte han sig mer. Tvingade han att åka till grannen innan jag var nöjd och sedan var han rätt flåsig.

 

Jag gick sedan på ren irritation och mockade för att sedan släppa två kärror till gödselstacken i all snö. Sedan gav jag mig även på att skotta vid stallet och fortsatte längs med hela vägen som går vid ridbanan. Det känns i ryggen nu vill jag lova!

 

Eftersom Maja hoppade med Lukas idag (2/3 av banan torr och fin, resten håller jag på att kasta väck is ifrån med en spade) stod det hinder framme så Nangijala fick löshoppas. Jäklar vad taggad hon blir bara av att se att jag kommer bärande på den äppelgröna mathinken. Det är inte lätt att hålla henne och leda henne ner till början av "fållan" och släppa henne. En gång stegrade hon så högt att hon närapå lyfte mig och resten fick vi snirkla dit på tvären. Måste snart prova att testa utan mathink för nu suger hon äntligen tag i hindret och hoppar istället för att bara traggla sig över för att hon vill till sin hink. Vågade höja ytterligare ett snäpp idag så hon hoppade 75cm! Är väl ingenting tycker väl de flesta, men för mig som jobbat med att få henne att gå över en ynka bom i skritt är detta ett smärre mirakel. Nangijala gillar att hoppa vilket märks i skogen där hon allt mer hoppar över saker i sin väg där hon förr tog omvägar eller sprang bredvid för att slippa.

 

Celina måste hoppa Lady på onsdag vilket hon ju inte var särskilt glad över så jag erbjöd henne att jag skulle ta Madicken på min dressyrlektion om det gick och så fick hon en pigg och glad Lady till sin. Förväntade mig att komma hem genomsvettig, helt slut och arg över Madickens seghet. Visst fick jag driva, men åh vad glad jag blev när jag insåg att hon fått tillbaka sin motor igen! Den fanns där det första året jag hade Maddis, försvann i dräktigheten och kom liksom aldrig riktigt tillbaka. Som mest fanns den där de första månaderna av 2012 och sedan försvann den igen. Detta får mig att tro att hon har känt av knäledsskadan sedan mars-april iallafall, kanske även tidigare men att den inte bröt ut på riktigt förrän när träningen stregrades förra våren.

 

Madicken har nästan lika bra kondis som Lady förutom då i galoppen och hon orkade nästan hela passet. Jag lade in skrittpauser när jag kände att hennes ork tröt och skippade sista galoppen på volterna. Hon hade redan galopperat mycket och gått över förväntan där liksom i traven. Visst var hon ju fortfarande seg i grund och botten, men jag behövde inte sitta och tjata med skänkel för att hon skulle gå fram och behålla tempot. I galoppen behöll hon farten utan mycket drivning alls och även ökade den självmant.

 

Det är så härligt att ha hittat den gamla Madicken igen, den som jag har känt och berättat för Celina, men som hon aldrig fått uppleva. Nu får våren komma så att vi kan jobba vidare med dressyren och få henne att komma igång ordentligt!

 

Jag tycker Chip är snabb att lära och förstår ofta snabbt vad man vill att han ska göra, men en sak fattar han inte. När han springer ska han ha nosen spikrakt framåt eller lite uppåt och det spelar liksom ingen roll om man sätter på honom gummieband eller inte. Sitter den på normalhårt ignorerar han den, spänner man den hårdare är det enda han gör att gapa och kämpa emot i longeringen genom att försöka stanna.

 

Så Karoline skulle få longera han idag med inspänningstyglar. Det blev en intressant kamp att se på. Som han kämpade emot, han ville inte springa på volten (både med och utan inspänningen), han stannade, skulle åt fel håll när hon manade på med pisken och satte alla krafter emot. Så illa har jag aldrig sett honom bete sig innan, visst stannar han när det blir för jobbigt men jag får mana på några gånger så slutar han för det mesta. När de slutade var han genomsvettig och hade sänkt nosen något i traven och gick avslappnat i skritten. Stackarn hade ju dessutom lyckats bita sig själv i tungan under kampen så han var rosa kring läpparna.

 

Vad fick jag höra idag då? Att det var bara att fortsätta longera med gummiebandet och ha det vid ridning och att han så småningom skulle fatta. Suck, hoppas mitt troll inte blir likadan ;)

Cookie var felfri i båda klasserna, såg rätt glad ut men var seg och ville inte gärna galoppera på. Laget slutade på plats fyra och det andra plats fem, inte så illa ändå! Iskalla vindar med snökorn i sig och vi var alla frustna när vi kom tillbaka och då skulle vi ju till nogelid.

 

Dagen där blev väldigt ovanlig

- Celina och Madicken möter en älg, Celina kastas en bra bit iväg i vändningen och Maddan springer hem själv.

- Lady tar sönder et grimskaft eftersom täcket blåser över ansiktet när mamma sätter på det. Häststackarn vandrar sedan runt utan att se något innan mamma fångar henne.

- Nangijala var LUGN, gick så lugnt bakom mig nästa hela löspromenaden så jag tror hon växer. Utnyttjade denna sällsynta lugnhet till att träna på att jag släpar en skakel mellan hon när vi går på ridbanan. Tittade lite på den först men sedan var det lugnt.

 

Nu ska det frysa på igen och det mesta av isen är kvar på närapå alla ridvägar, suck. Det ända som kommer gå är väl skritturer nästa vecka för alla utom Trollis :(

 

Eftersom lärarna verkar ha blivit väldigt friska efter lovet och av all sol har jag hittills varit ledig hela veckan. Så därför red jag Madicken med mamma och Lady. Det finns en väg vi kan rida på just nu om vi inbte känner för att skritta längs asfaltsvägar. Dock var ängen, som vi skulle till, hård som sten så trist nog fick vi vända hem igen. Men det gick att trava längs med hela grusvägen vid skidbacken och Maddan skulle springa i sidan/inte springa alls för "det gjorde ju ont i framhovarna". Kunde inte låta bli att skratta när hon liksom småstapplar fram med framhovarna när hon faktiskt har skor och marken var mjuk och fin. Nu går det inte att låtsas ha ont för att kunna lata sig!

 

Nangijala fick promenad i nogelidskogen med Lukas. Nangijala klarar ju allt oavsett underlag och tempo men det är ett under att jag och Lukas lyckades ta oss runt på rundan för det var nästan bara blankis. Om några dagar ska det frysa igen så försvinner inte isen snabbt kommer hästarna mest få stå, typiskt!

 

Åh just det ja, mamma såg att trollungen har börjat brunsta! Usch vad stor hon börjar bli.

 

 

Madicken har fått dojor på framfötterna så nu kommer hon inte kunna lura i oss att det ömmar så förskräckligt för att slippa gå fram. Lukas och Nangijala slapp verkning även denna gång vilket är bra för plånboken. Innan lunch tog jag, Nangijala och Lukas en lång promenad på 75min i skogen, 1/3 av rundan i oländig terräng utan någon stig, vårt mål var att hitta en väg vid lommaklint som jag kan gå med Nangijala lös utan att vara i närheten av stora vägen. Det gick!

 

Förhoppningsvis har promenaden tröttat ut henne en aning även och jag misstänker att så inte är fallet. Hästarna är så pass galna vid insläppet nu att vi måste börja hjälpa Camilla att få in dem, hon får samma kaos som jag hade det förra veckan. Tog in mitt skrälle idag och rackarn uppförde sig som om jag inte lärt henne vart man går när man leds.

 

Is överallt och det är bara min lilla bergsget som kan springa i full fart i skogen genom alls isfläckar utan att dratta på ändan. Tog en löspromenad, bara hon och jag, och trollet kom hem ångande svettig som alltid. Hur hon kunde springa i full galopp nerför isiga backar vete gudarna, dessutom gjorde hon de vildaste bakutsparkarna jag sett från hennes sida.

 

 

Mamma och Lady fick roa sig igår med att rida upp och ner till camillas hus på gården, varvat med ett antal turer bort till grannen 100m bort. Hästarna i hagen tittade intressant på medan Lady var duktigt trött tillslut på att bara gå fram och tillbaka hela tiden.

 

Började dagen med att gå 35min med Linnea som red Lukas i skogen, därpå var det lunchhö för hästarna och jag roade mig med att börja såga till ett par skaklar av några träd Uffe sågat ner. Det gick väldigt trögt att såga alla grenar så efter en stund gick och upp och sågade i hagen istället. Vid 1 kom Maja och så blev det 45min promenad/jogging till för min del. Ridskolan fick ett besök det också så nu är jag ruskigt trött och antagligen ytterligare lite lättare haha.

 

När vi var på hööks för lite mer än en vecka sedan fyndade jag ett par ridbyxor för 99kr - i storlek 160. Tänk att jag kan ha den storleken igen... de sitter tight till skillnad från mina nuvarande ridbyxor men nackdelen är att de kasar ner. Om det beror på att de sitter alltför löst i midjan eller att jag är för lång för dem vete tusan... :(

Inte ens en handfull gånger de senaste 5,5 åren har vi mött någon i nogelidskogen, så vad är oddsen för att jag ska möta 6st hundar med deras mattar en dag när jag rider och har Nangijala som löshäst? Har funderat på vad som skulle kunna hända och misstänkte att Nangijala nog skulle sticka fram till hundarna - vilket hon också gjorde. Jag hoppade av och ledde iväg dem en bit, släppte trollis och hoppade upp för att sedan inse att min unghäst var försvunnen. Hon stack tillbaka till hundarna och gick 1m ifrån alla och var extremt nyfiken. De stackars hundarna var inte alls lyckliga utan skällde och backade.Det var bara att hoppa av och leda henne halvvägs hem.

 

Lukas longerades i 10min i trav eftersom ridbanan var precis på gränsen till is. Så vi tränade på att han skulle följa mig, backa när jag gick emot framifrån skakandes på handen/grimskaftet samt flytta bakdelen för lätt tryck. Det sistnämnda behöver helt klart förbättras för man får ju nästan själv trycka runt honom haha! In i stallet och bytte till grimskaftet och försökte få honom att följa med mig lös till hagen. Fokuset hamnar lite fel ibland men det går framåt.

 

Chip och jag hade ett dressyrpass idag. Vi tränade vidare på det hemska, jobbiga ställandet och galoppen som han behöver få kondis och stärka sig i. För 4 månader sedan var vänster varv hans starka sida och höger den svaga, nu är det tvärtom. Han är pigg, men lat och bekväm av sig så han var inte alls förtjust i allt galopperande och eftersom vi började i högervarv var den svaga sidan kvar till sist. Efter några varv blev han tjurig och skulle bryta av för att sedan hoppa runt med bakdelen utanför spåret några gånger när jag fattade ny. Sedan gav han upp och blev mer motiverad då Nathalie galopperade runt och han skulle komma i kapp.

 

Min tokiga, vackra trollunge <3